Inställsam journalistik om litteratur hörde jag senast i lördags morse i programmet ”Lundströms Bokradio” i P 1 där världskändisen Jonathan Franzen intervjuades om hans nya roman ”Renhet”. Fnittrande och svassande spelade Marie Lundström med i Franzens försäljningsturné.
Det var ingen tillfällighet, i det radioprogram Lundström gjorde från Bokmässan i Göteborg i slutet av september uppmanade hon åhörarna på plats att tre gånger applådera Leif GW Persson, vilket torde vara ett brott mot Sveriges Radios regler. (Programmen kan avlyssnas på SR:s hemsida, jag måste dock medge att de var underhållande i all sin naivitet.)
Det är inte bara kulturjournalister som småpussas och kramas med dem de är satta att bevaka. Sportjournalister går alltför ofta fram till spelarna och gratulerar till segern.
Ekonomijournalister höjer VD:ar till skyarna när vinsten har ökat, trots att förklaringen ofta är att valutor och andra omvärldsfaktorer gått rätt väg med tur. Vämjeligt är att se hur riskkapitalisten Christer Gardell verkar ha abonnerat på utrymme i delar av affärspressen för sina olika idéer.
