Nittonåriga Ronja Holopainen siktar på att bli läkare, men har också visat stora talanger inom innovation och produktutveckling. Hennes produkt EcoMe riktar sig till de miljoner flickor och kvinnor i fattiga länder som inte har tillgång till riktiga mensskydd.
Ronja Holopainen från Helsingfors har hunnit med mer än de flesta av hennes jämnåriga. Hon har bott i Sapporo och Vancouver, besökt ett femtiotal länder och för ett år sedan fick hon pröva på jobbet som Keskos koncernchef för en dag. I våras blev hon student och tar nu ett mellanår från studierna, men något sabbatsår handlar det inte om.
I mitten av september representerade hon Finland i EUCYS, EU-kommissionens tävling för unga forskare, där hon tilldelades priset i kategorin bioekonomi för sin uppfinning EcoMe.
”Enligt EUCYS tävlingsregler får man inte ha utomstående finansiering, men nu när tävlingen är över kan jag sätta igång och ta produkten vidare ut på marknaden. Nu närmast ska jag registrera ett företag och skaffa finansiering för att söka om patentskydd”, berättar hon.
Årets upplaga av EUCYS avgjordes i Sofia och Ronja var på plats under sex dagar för att presentera sitt projekt bland de 100 andra tävlingsbidragen.
”Det fanns många intressanta projekt, bland annat hade en flicka undersökt hur olika typer av musik påverkar kors mjölkproduktion. Många av deltagarna hade utvecklat produkter som handlade om hur vi kan förhindra och anpassa oss till klimatförändringen”, berättar hon.
Funktionell och hållbar. Hennes eget bidrag EcoMe är ett resultat av en lång produktutveckling. Det började 2016, när Ronja och hennes familj var på en resa i Nepal. Eftersom Ronjas mamma är gynekolog kombinerades familjeresan med besök på lokala hälsovårdsmottagningar. Där såg Ronja på nära håll det skriande behovet av mensskydd i fattiga länder och hur bristen påverkade skolgången negativt för unga kvinnor.
”När vi kommit hem började jag kartlägga utbudet, studerade de skydd som fanns på marknaden och gjorde en lista på vad som var bra och vad som var dåligt med dem”, minns hon.
Utgångspunkten var att det skulle bli en ekologiskt hållbar produkt, som var funktionell och billig att tillverka.
”Jag testade olika material, bland annat i ett skolprojekt där jag kunde använda utrustning som jag inte hade hemma.”
Efter noggrann analys av testresultaten bestämde hon sig för en kombination av silikon och havssvamp.
”Havssvamp är en naturprodukt och ett känt material inom den ekologiska kulturen. Silikon är visserligen ett syntetiskt material, men fördelen är att det ger en möjlighet att återanvända produkten många gånger”, förklarar Ronja.
Johan Svenlin text
Karl Vilhjálmsson foto
Läs hela artikeln i papperstidningen.
