Såg filmen ”Citizen Schein”, intressant, välgjord om Harry Scheins osannolika karriär från mycket ung flykting undan nazismen till lantbruksarbete i Sverige, vattenreningsingenjör med ett patent som gjorde honom rik när han smart sålde till Albert Bonnier, sedan VD och ordförande för Filminstitutet och sparkad av den borgerliga regeringen, därefter VD för statliga Investeringsbanken, nära vän med statsministrarna Olof Palme och Ingvar Carlsson – fräck, frispråkig, charmig när han ville, också en drummel när det inte passade.
Jag var på 1980-talet med om en ytterligt pinsam situation med Schein. Vi skulle diskutera familjeföretagarnas situation med dåvarande Götabankens VD Hans Mikaelson inför 275 småländska företagare i Gislaved.
Innan mötet skulle var ett fabriksbesök på Weland AB i Smålandsstenar inplanerat på sena efteriddagen, tillverkare av bland annat trappor av stål. När bröderna Welandson gjorde sig beredda på kontoret för att visa oss runt sade Harry Schein :
”Har ni ingen whisky att bjuda på ?”
Nej, det hade inte de skötsamma bröderna, varken på kontoret eller hemma. Schein insisterade med instämmande av bankdirektören. Något Systembolag fanns inte på orten. Det slutade med att en av bröderna, storföretagare på orten, cyklade iväg och lånade en öppnad hela starksprit som de båda kändisarna från Stockholm först skulle svepa.
Det blev ingen tid över för studiebesöket i verkstaden, vilken endast snabbt passerades på väg ut efter dryckeslaget, med en riktigt besk eftersmak för oss andra. Vi åkte iväg till Gislaved och de båda stordirektörerna äntrade scenen och klarade debatten galant trots den myckna alkoholkonsumtionen.
I filmen beklagar sig förre statsministern Ingvar Carlsson över att Schein rökte stup i kvarten. Han ville väl inte ta upp att Schein också krökte, även när det var högst opassande.
