År 1899 byggde Wasa Aktiebank ett väldigt stiligt kontor på Södra esplanaden. Byggnaden står kvar, men banken har försvunnit för länge sedan. Några år senare, 1918 under Finlands inbördeskrig, bad de vita banken ge ut 10 miljoner mark i sedlar så att folk skulle kunna köpa och sälja varor lokalt med ”lokala kommunala pengar”. De vita hade sett att tyskarna gjorde samma sak med ”Notgeld” när det blev brist på sedlar på grund av det hotande kriget.
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.
Tyskarna hade börjat trycka de första Notgeld-sedlarna i Bremen 1914 för att finansiera början av första världskriget. Bruket av Notgeld spreds snabbt till andra stora städer under kriget, och fortsatte efter 11 november 1918 – som nu kallas vapenstilleståndsdagen, dagen då Tyskland undertecknade det fredsavtal som innebar att striderna mot Storbritannien, Frankrike och de allierade upphörde.
Tyska marken i fritt fall. Efter vapenstilleståndet började allt gå åt skogen, för det var brist på basförnödenheter och priserna började rusa i höjden verkligt snabbt. Städer, kommuner och till och med företag fortsatte att ge ut allt större volymer Notgeld. Fyra år senare, 1922, var Tyskland inne i en galopperande inflation som kulminerade i hyperinflation. Hela året sjönk den tyska markens värde, och nya pengar i allt högre valörer trycktes oförtröttligt. Reichsbank klarade inte logistiken att leverera tillräckligt med sedlar och mynt, och man tillgrep åter Notgeld – denna gång i valörer om hundratals och sedan tusentals mark. I juli 1923 hade Reichsbank förlorat kontrollen över ekonomin. Notgeld översvämmade ekonomin för att möta den accelererande prisstegringen. I september trycktes Notgeld-sedlar i valörer om tiotals miljoner, i oktober i miljardvalörer, i november i biljonvalörer. Den 12 november förklarade Reichsbank marken värdelös, och all sedeltryckning upphörde.
I dag kämpar vi med covid-19-krisen kombinerad med efterdyningarna av finanskrisen där centralbankerna försöker stötta ekonomin på samma sätt som i tiden Reichsbank, städerna, kommunerna och företagen.
Centralbanksledarna benämner detta Quantitative Easing (kvantitativ lättnad) och PEPP, som står för Pandemic Emergency Purchase Programme. De har köpt upp biljoner (en biljon=1 000 000 000 000) stats-, bank- och företagsobligationer från bankerna. De har rentav börjat köpa mera obligationer av italienska och grekiska staten, som nu ser att deras räntesatser ligger nära dem som betalas av tyska staten, ett val som inte kan försvaras, med deras låga kreditvärdighet.
Finanskris vart tionde år. I bägge fallen trycker centralbankerna pengar och den naturliga konsekvensen är inflation.
Er kolumnist är inte heltidsekonom med doktorsgrad, men har sett och lyssnat noga på ekonomerna de senaste fem decennierna. Dessa har missat nästan varenda kris under den perioden, och inte en enda av deras idéer verkar ha skapat en välfungerande global ekonomi. Vi tycks drabbas av en finanskris vart tionde år samtidigt som inkomstklyftorna blir markantare år för år, med en liten grupp människor som tar för sig allt större bitar av kakan på andras bekostnad. Att lyssna på ekonomerna verkar vara tidsspillan, eftersom de inte har egna intressen involverade, och deras synpunkter serveras billigt och enkelt!
Nassim Nicholas Taleb påpekade i sin bok Den svarta svanen att kriser inträffar när folk minst väntar det – enligt tanken att om allt är rosenrött, vad kan egentligen gå fel? Men glöm inte teknologikrisen, lånekrisen, Trump, brexit, den överraskande epidemin – och vad var väl allt tal om klimatförändringen? Detta är vad Margaret Heffernan anser är följden av villig blindhet, Wilful blindness som hennes bok heter. Villig blindhet har blivit en pandemi precis som viruset.
Inflationen lurar bakom hörnet. Våra centralbanker är i grunden irrationella då de har tryckt pengar det gångna året, eftersom de finansierar enorma underskott i den offentliga sektorn i ett läge då räntesatserna ligger alltför nära noll. Inflation är ett troligt resultat som lurar bakom hörnet, men det kan ta några år innan den blir uppenbar – jämför det tyska experimentet på 1920-talet.
Detsamma hände med Wasa Aktiebank. Den klarade sig några år innan den köptes upp av Helsingfors-Aktie-Bank, som i sin tur uppgick i Föreningsbanken i Finland, som slutligen blev en del av Nordea. Och sistnämnda bankmastodont låter sig i godan ro utnyttjas för illegal penningtvätt för en del giriga människor… vem säger att historien inte upprepar sig?
