En stor del av de hundratusentals bostadshus som byggdes under Sovjettiden har överlevt sin förväntade livslängd och riskerar nu att falla isär. Stora insatser och nya kunskaper behövs för att omvandla dem till byggnader som uppfyller EU:s klimatmål.
De kallas Chrusjtjovkas eftersom de byggdes under Nikita Chrusjtjovs tid som ledare och de tjänar fortfarande som hem åt miljoner människor. Det finns miljömässiga fördelar med att rusta upp dem i stället för att riva och bygga nytt och nu pågår ett pilotprojekt i Tartu, där ett tjugotal dragiga och slitna betongruckel med Sovjetstandard omvandlas till hypermoderna och energisnåla lägenheter. Från Chrusjtjovkas till Smartovkas.
”Vi utvecklar en modell som kan kopieras i andra städer och i andra länder. Bostäderna kommer att bli energieffektiva och utrustas med en molnbaserad IoT-plattform som hjälper invånarna att skapa en miljövänligare livsstil. Bland annat kommer belysningen att styras genom rörelsedetektorer och invånarna kommer att få tillgång till laddningsutrustning för både elbil och elcykel”, berättar Pelle Jakovits, forskare på institutionen för datavetenskap vid Tartu universitetet.
Tartu är en av de tre städer som ingår i EU-projektet SmartEnCity och som ska skapa modeller för hur efterkrigstidens bostadshus ska renoveras, så att de uppfyller kraven i EU:s 20/20/20-mål. Gamla Sovjetländer är ingalunda ensamma om att ha otidsenliga höghus. Enligt beräkningar bor 100 miljoner EU-invånare i byggnader som behöver rustas upp för att fördubbla sin livslängd och matcha klimatmålen.
Teknik i varje hörn. Eftersom de yttre omständigheterna varierar inom unionen har även danska Sønderborg och spanska Vitoria-Gasteiz fått i uppgift att utveckla motsvarande pilotprojekt. Ett övergripande mål, vad energieffektiviteten beträffar, är att den ska förbättras från en energiförbrukning på 270 kW per kvadratmeter per år till 90. I Tartu byts dörrar och fönster ut, väggar och tak får ny isolering. Inomhusluften kommer att cirkuleras effektivt och regleras mellan 18 och 23 grader. På vinterhalvåret ska husen värmas upp med fjärrvärme, på sommaren kyls de ner med vatten från Emajogi-älven som rinner genom staden. Taken täcks med solceller, som under sommarhalvåret producerar motsvarande mängd el som hela byggnaden konsumerar under ett helt år.
”Energieffektiviteten är naturligtvis det primära, men vi har också utvecklat många lösningar som invånarna ska ha nytta av i sin vardag. Exempelvis kan de få realtidsrapportering om kollektivtrafiken och om snöröjningsläget på vintern. Också vid eventuella räddningsoperationer kan utryckningspersonalen utnyttja tekniken för att få en lägesöversikt och kommunicera med nödställda invånare”, förklarar Jakovits.
Övervakningen har blivit digital. Men många gamla Sovjetmedborgare kommer också ihåg känslan av att ständigt vara övervakad och avlyssnad. Vissa vill helt enkelt inte att deras rörelser och vanor ska registreras och lagras i form av data.
”De flesta invånare är nöjda med projektet, eftersom deras bostäder renoveras i toppskick med extern finansiering, men det finns också en del som är tveksamma till den nya tekniska lösningarna”, medger Jakovits.
I möten med invånarna har frågorna kretsat kring hur data kommer att användas.
”Vi har haft många givande diskussioner med invånarna och kunnat berätta om rådande datalagar, som skyddar den personliga integriteten. När en invånare flyttar följer den data som samlats i lägenheten med eftersom den är personlig, inte knuten till lägenheten. Men visst är det kluriga frågor, som är nya för de flesta av oss.”
Under året kommer en stor del av de cirka tvåtusen invånarna att kunna flytta tillbaka till sina nyrenoverade lägenheter. Hur många som kommer att koppla i sina elbilar återstår att se.
Johan Svenlin text
