Tusentals små skrotbitar cirkulerar runt jorden med en svindlande fart, och problemet blir bara värre hela tiden. Flera rymdforskare försöker därför hitta metoder för att städa upp i rymden.
I slutet av september tvingades ISS, den Internationella rymdstationen, göra en oplanerad manöver för att undgå en kollision med en hittills oidentifierad del av en tidigare rymdfarkost. Den dramatiska manövern var tredje gången i år ISS tvingats undvika en hotande krasch. Nasa-chefen Jim Bridenstine förklarade att problemet med rymdskrot ”bara blir värre”.
Sedan Sovjetunionen 1957 sköt upp Sputnik 1 har över 2 200 satelliter skjutits upp. En del av dem har redan börjat vittra sönder, eller fallit tillbaka mot jorden och, i de flesta fall, förbränts vid inträdet i atmosfären. Men kvar i bana kring jorden finns över 20 000 delar som är mer än tio centimeter stora och miljontals millimeterstora partiklar.
Det rör sig om allt från raketsteg till flagor av färg. Allt från en handske en astronaut från en Gemini-färd förlorade under den första rymdpromenaden, en verktygsväska från rymdstationen fortsatte sin egensinnade rymdfärd i flera månader. Och i ett militärt test sköt Kina en raket mot en kinesisk satellit, som förvandlades till tusentalet fragment.
Rymdstationen är i en bana kring 400 kilometer från jorden. Däruppe färdas också skräp i en hastighet av 28 200 kilometer i timmen. Med sådan fart kan även små objekt orsaka svåra skador vid en kollision.
Satelliter och rymdfarkoster har extern sköld för att skydda från kollision med upp till centimeterstora delar.
Men problemet blir bara värre. Teslagrundaren Elon Musks rymdbolag Space X sköt i slutet av sommaren upp 60 nya satelliter i sitt Starlink-projekt, som syftar till att ge alla jordbor oberoende av var de bor tillgång till snabbt internet. Hittills har programmet placerat mer än 500 satelliter i bana. Fullt utbyggt kan det resultera i 12 000 satelliter. Amazon och kanadensiska Telesat är några av de företag som har liknande planer.
Rymdexperter varnar att trängseln uppe i atmosfären skapar oförutsedda risker för framtida rymdfärder också mot månen och Mars, färder som måste passera genom banorna för otaliga ännu aktiva satelliter och mängder av uttjänta satelliter och raketsteg och fragment från tidigare rymdbedrifter. Astronomer, som studerar rymdfenomen från jorden, varnar samtidigt att deras studier av vad som kan ses bortom vår värld försvåras av mängden av föremål mellan deras teleskop och de fjärran objekt de granskar.
Många av de objekt människor skjutit upp reflekterar ljus som är starkare än de fjärran himlakroppar astronomer vill studera. Dessa starka ljus, reflekterade från solen, är många gånger starkare än de svaga ljus astronomer vanligen följer från avlägsna himlafenomen.
Space X har lovat att vidta åtgärder för att undvika att deras satelliter försvårar traditionell astronomi. Företaget har lovat att testa att om svart färg på deras satelliter förmildrar effekten och har även diskuterat möjligheten att ändra deras banor.
Ett otal projekt har också föreslagit, och i några fall testat, science fiction-värdiga idéer för att hantera mängden av rymdskräp. Från rymdstationen ISS testade Removedebris för två år sedan att sända ett nät som framgångsrikt fångade in och oskadliggjorde en tidigare sänd liten satellit. Andra projekt vill använda en harpun.
Många små satelliter saknar raketmotorer som kan ändra deras riktning. Det gör att de även sedan de utlevt sina aktiva liv fortsätter i oförändrad bana. Företag som Phasefour vill använda radiovågor för att förvandla gas till plasma som kan ändra riktning också för mindre satelliter. Syftet är att sända uttjänt rymdmaterial närmare jorden, där de så småningom går in i atmosfären och brinner upp.
Uppdaterad data om rymden. Problemet är liknande för kommunikations- och vädersatelliter i geosynkron bana, cirka 36 000 kilometer upp. I februari 2009 kolliderade kommersiella Iridium 33 med den ryska militärens Kosmos-2251, och resultatet blev en mängd fragment av olika storlek.
Amerikanska US Strategic Command har enligt experter världens mest kompletta data av vad som rör sig i banor runt jorden. Uppgifterna uppdateras kontinuerligt med hjälp av 30 jordbundna observatorier och sex satelliter. Men nyligen genomförd studie vid University of Warwick försökte jämföra dessa data med observationer av vad som rör sig ovan jorden och fann att 75 procent av de objekt som är större än en meter inte kunde knytas till vad som fanns i Strategic Commands databas, och när forskarna letade efter svar om objekt mindre än en meter steg osäkerheten till 95 procent.
Raketsteg eller mini-måne? Astronomer fann mot slutet av sommaren vad populärpressen i USA beskrev som en ny mini-måne i bana kring jorden. Men relativt snart talade experter om att det nya objektet, som döpts till 2020 SO, kunde vara ett amerikanskt raketsteg från 1960-talets rymdkapplöpning under kalla kriget med Sovjetunionen. De närmaste månaderna väntas ge bättre klarhet. Om det är ett raketsteg snarare än en asteroid är dess densitet lägre än en asteroids, och Nasas chef för studier av objekt nära jorden, Paul Chodas, säger att observationer bör kunna bekräfta om dess bana påverkas i högre grad av energin från solen.
Vid rymdstationens tidigare påtvingade undanmanöver från en hotande projektil av rymdskräp tog ISS samtliga invånare, amerikanen Christopher Cassidy och ryssarna Anatolij Ivanisjin och Ivan Vagner sin tillflykt till stationens ryska del. Det förde dem närmare den ryska rymdfarkosten som var dockad till stationen. I händelse av akut fara kunde farkosten tjäna som rymderans version av en livbåt.
Nasa-chefen Bridenstine förklarade att åtgärden vidtogs som ett utslag av extrem försiktighet.
”Besättningen var aldrig i någon fara.”
Leif Bergström text
