Trots ekonomiskt osäkra tider verkar nästa års stipendieutdelning vara räddad. Den bedömningen gör Svenska litteratursällskapets vd Dag Wallgren.
Vid det här laget har börsbolagen redogjort för sina fjolårsprestationer och meddelat hur mycket av vinsten de delar ut till sina aktieägare. Den här informationen är högintressant för Svenska litteratursällskapet vars bidrags- och stipendieutdelning står i direkt relation till företagens resultat. Årets vinstutdelning (dividender) bestämmer hur mycket stipendiepengar det finns att dela ut nästa år.
Med facit på hand har dividendbeskeden överlag varit uppmuntrande. Av drygt hundra bolag noterade på Helsingforsbörsen ökar 42 procent sin utdelning, 30 procent bibehåller fjolårsnivån och 27 procent minskar sin utdelning. Tittar vi däremot specifikt på Svenska litteratursällskapets aktieportfölj är siffrorna klart positivare. Hela 59 procent av de bolag Litteratursällskapet äger ökar sin utdelning, medan 34 procent bibehåller sin utdelningsnivå. Bara 7 procent minskar sin utdelning.
“Nu talar vi förstås om antal bolag, inte om euro och cent. Men på det hela taget ser vi ingenting som tyder på att resultatet skulle påverka vår stipendieutdelning 2014 negativt, säger Svenska Litteratursällskapets vd Dag Wallgren.
Litteratursällskapet har alltså fyllt sin portfölj med bolag som i sin vinstutdelning är klart frikostigare än genomsnittet. Tur eller skicklighet?
“Vi har en mycket klar placeringspolitik och -strategi. Vi söker bolag som har en stark marknadsposition och balansräkning, och inte minst tar vi hänsyn till på vilka marknader bolagen verkar. Trots att många av våra bolag är noterade på Helsingforsbörsen så tjänar de sina pengar internationellt. Så jag vill påstå att resultatet inte bara beror på tur”, säger Wallgren.
Ser man på var i världen Litteratursällskapets bolag tjänar sina pengar så kommer 55 procent av omsättningen från Europa, 17 procent från Asien, 10 procent från Nordamerika och 5 procent från Ryssland.
“Ofta brukar vi ta Ryssland som ett exempel på en marknad där vi inte har en enda direkt placering. Ändå kommer en ganska stor del därifrån via ett antal finska företag med verksamhet i landet. På samma sätt är Asien representerat via finländska verkstadsbolag. Där har viktningen på ett år ökat från 15 till 17 procent. För oss är bolagens hemort inte relevant utan var de har sin försäljning.”
I årets vinstutdelning sticker särskilt ett bolag ut: Nokia. Ännu för några år sedan stod Nokia för en betydande del av Litteratursällskapets dividendinkomster. I år är summan noll efter att Nokia till följd av skrala resultat beslutat att inte alls ge utdelning till ägarna. Trots det kommer SLS’ dividendinkomster enligt Wallgren inte märkbart att påverkas eftersom Nokias nollutdelning kompenseras av andra bolag.
Vi lever fortfarande i ekonomiskt osäkra tider och bolagen är tämligen försiktiga i sina framtidsförväntningar. Har bolagen råd med vinstutdelningar i den här storleksklassen?
“Ja, säkert. Bolagens resultattillväxt har inte dränerats genom överstora dividendutdelningar utan ligger på en hållbar nivå. Detta är också ett av våra kriterier; vi vill prioritera bolag med en stark balansräkning, vilket de inte kan ha om de delar ut för mycket.”
Litteratursällskapets totalavkastning i portföljerna 2012 var 12,3 procent. Den beaktar både vinstutdelning från aktieinnehav, aktiernas värdeförändring, hyresintäkter och så vidare. Ser man specifikt på aktieportföljen var avkastningen 14,4 procent.
Ändringen av kapitalbeskattningen som regeringen beslöt om i mars har som bekant väckt livlig debatt. Eftersom allmännyttiga samfund är befriade från skatt på dividendinkomster påverkas Svenska litteratursällskapet inte av ändringen. Det som däremot oroar Wallgren är en regelbundet återkommande diskussion om att börja beskatta stiftelser och fonder, ofta initierad av Sannfinländarna. Wallgren har sin bestämda uppfattning om varför detta inte vore klokt.
“Människor som ger donationer till fonder och stiftelser gör det för att stödja ett allmännyttigt ändamål. Ofta handlar det om verksamhet som stat och kommun annars skulle handha ifall den inte sköttes av fonder. Det är pengar som riktas till samma typ av ändamål som beskattaren samlar in för att stödja. Om man börjar beskatta sådana pengar finns det risk för att de privata donationerna minskar. För många förmögna personer är skattefriheten ett motiv för att donera en del av sin förmögenhet i stället för att låta allt gå i arv och beskattas. Slopas skattefriheten på donationer till allmännyttiga stiftelser och fonder finns det inte längre samma motiv att donera. Om de frivilliga insatserna minskar blir detta i det långa loppet dyrare för stat och kommun.”
Hur upplever ni den senaste tidens mediegranskning av finlandssvenska stiftelser?
Det är bra att fonder och stiftelser är föremål för intresse och kritisk granskning. Tyvärr hör det till sakens natur att det är problemen som lyfts fram. Vår strategi är att vara så öppna i kommunikationen samt aktivt och på eget initiativ informera om både de principer vi tillämpar och om hur det går, så att vi genom öppenheten ska få allmänhetens förtroende. Det är synd att det finns fall där förtroendet förmodligen inte används rätt. Vi kan inte annat att berätta vad vi gör och hjälpa till när det gäller att granska och ifrågasätta.
Kan negativ uppmärksamhet leda till färre donationer?
“Jag tror det. Allmänhetens förtroende hänger mycket på hur saker och ting upplevs, vilket inte nödvändigtvis är det samma som hur det verkligen är. Det kan också leda till mer reglering och därmed nya kostnader som påtvingas genom extern kontroll.
I det senast uppmärksammade fallet har donatorernas vilja av allt att döma inte beaktats. Händer det att ni på grund av donatorernas önskemål tvingas göra sämre affärer än om ni hade helt fria händer?
“Det enda fallet av större ekonomisk betydelse är vårt Nokiainnehav, där donatorn sagt att vi inte ska sälja om det inte finns tvingande skäl. Tycker vi att läget inte ser så bra ut, så är det ännu inte ett tvingande skäl. Vi har fortfarande 14 miljoner aktier i Nokia och en stor del betraktar vi som belagda med begränsningar att göra någonting med. Men samtidigt ser vi att det finns möjligheter också för det bolaget att komma tillbaka.
Du tillträdde som SLS-vd våren 2008, just när finanskrisen slog till. Blev uppdraget jobbigare än du hade räknat med?
“Det har varit en intressant tid, jag vet inte om den har varit jobbigare. I ett skede hade vi givetvis en stor svacka i portföljens marknadsvärde, men strax innan hade dividenderna varit på en rekordnivå som inte alls stod i relation till det mervärde som skapades i ekonomin. Det var nödvändigt med en korrigering och vi har kunnat anpassa oss till den”.
Patrik Harald, text & foto
Texten publiceras även i Medborgarbladet.
