Snöbollskrig i Rom och stelfrusna leguaner i Florida. Polarvirveln på norra halvklotet har fullständigt flippat ur i år och spridit arktisk snö och kyla långt söderut. Nu talar statistiken för att vi får smaka på sommar i maj.
Minns ni de chockerande bilderna från USA i början av året? Kyla och snö svepte över Nordamerikas östra delar, Niagarafallen förvandlades till ett landskap av is och stelfrusna leguaner damp ner från snötäckta palmträd i Florida. I Ontario och Quebec kröp temperaturerna ner mot minus 50 grader och i New York fick invånarna lov att klä sig i annat än Prada och Manolo Blahnik.
”Det berodde på att polarvirveln hade flyttat sig västerut och låg med sitt centrum ovanför östra Kanada. Normalt ligger den ovanför Sibirien eller någon annan stor landmassa i norr och därför hade Sibirien betydligt varmare temperaturer än normalt i början av året”, säger Jari Tuovinen, meteorolog på Finlands Meteorologiska institut (FMI).
Vintern har inte varit sig lik heller på den europeiska kontinenten. Här i Norden njöts det på många håll av en traditionell vinter med mycket snö och rätt behagliga minusgrader. I slutet av februari var det dock Europas tur att drabbas av ”Wacky Weather”. I Rom gladdes barnen åt snöbollsväder och stängda skolor, men på andra håll rådde elavbrott och trafikkaos. Under en dryg vecka i månadsskiftet mars–april frös ett sextiotal människor ihjäl runtom i Europa, varav hälften i Polen.
”I mitten av februari började det synas tecken på att polarvirveln höll på att försvagas och upplösas. Det ledde till att kall luft läckte ut i riktning mot söder. Nordpolen hade tillfälligt plusgrader och en stor del av Europa fick en ovanligt sträng köld”, förklarar Tuovinen.
Tät virvel ger varm vinter. När vintervädret numera varierar starkt från år till år har polarvirveln blivit ett alltmer omtalat begrepp. Det handlar om en lågtryckszon med en radie på uppemot tusen kilometer som ligger i stratosfären och samlar en stor massa av kompakt arktisk luft.
”Polarvirveln är som en mur som snurrar snabbt och håller kall luft inom sig. I oktober börjar det normalt bildas en ny polarvirvel på norra halvklotet när nätterna blir längre och solens strålar inte räcker till för att hålla temperaturen uppe. När solen sedan börjar värma igen, någon gång i februari–mars, blir polarvirveln svagare”, förklarar Tuovinen.
Nordpolen har sin polarvirvel och sydpolen sin. Virvlarna ligger ibland nära polerna, men de kan alltså röra sig över stora sträckor och påverka vädret i vida områden.
”Vissa vintrar ligger polarvirveln långt norrut och är så stark att det inte läcker ut kall luft. Det hände till exempel 2007–2008, när hela vintern var regnig och varm i åtminstone här i södra Finland.”
Somrigt i maj. När det gäller väder är människans minne kort, eller åtminstone selektivt. En titt i nyhetsarkivet visar att vinterskräckväder, som motsvarar årets Wacky Weather, inte alls är unikt. I nyhetsrapporteringen från vintrarna 2005, 2012 och 2015 gavs det mycket utrymme åt snökaos och köldtemperaturer på 20–30 minusgrader som drog över Europa i januari och mars.
”Det är inget ovanligt med snö och kyla i Mellaneuropa i december–januari, men att det händer i mars är avvikande.”
I medierna har flera teorier florerat i försök att förklara årets ovanliga marskyla. De flesta experter är överens om att orsaken till extremkylan är att norra polarvirveln betett sig annorlunda denna vinter.
Forskare kopplar Wacky Weather till klimatförändringen, men bristen på mätdata från Nordpolen som sträcker sig längre tillbaka än 50 år gör det svårt att peka på orsakssamband.
Hur kommer vinterns knasväder att påverka våren och sommaren? Tuovinen tittar i statistiken från tidigare år och ser samband mellan sträng kyla i mars och somriga veckor i maj.
”Vintrarna 2005 och 2013 hade mars en avvikande låg medeltemperatur. De här åren var även april aningen kallare än under normala år, men däremot hade maj en högre medeltemperatur och dagar av sommarvärme.”
Den här vinterns polarvirvel verkar ha gjort sitt, räkna alltså med en snabb övergång till sommarvärme i maj.
Johan Svenlin text
