Att rösta handlar inte om att gilla ett trevligt ansikte eller signalera att en kandidat är trovärdig. Det är lätt att fabricera dessa två resultat med en spinndoktor, alltså professionell politisk marknadsförare. Det är därför politiska partier älskar att ställa upp ’attraktiva’ kandidater.
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.
Kom ihåg hur fru Berner och herr Sipilä såldes till väljarna – två pålitliga företagare som skulle ruska om den offentliga sektorn, men som till slut försökte sälja våra kronjuveler (social- och hälsovårdsreformen Sote och statsjärnvägarna VR) billigt, och också försökte skapa en ohyggligt dyr och onödig tredje förvaltningsnivå (Landskapen). Fennovoima och Fortum får också grönt ljus för katastrofala investeringar som kommer att höja dina elräkningar, och Fortums nyligen anskaffade smutsiga fossil-bränsleverksamheter i Tyskland och Ryssland kommer att smutsa ner i flera år framöver. Neste, UPM och Metsäliitto kommer att skörda skog på ett klimatmässigt ohållbart sätt jorden runt för våra skattepengar!
Stubb och Katainen – två gyllne adonisar som lämnade Finland i sticket genom att erbjuda ”profitabla” lån till Grekland, och sålde ut elöverföringsnät till en spottstyver med löftet ”inga tarifförhöjningar!” Den lysande herr Orpo är också igång med att sälja ut de bästa lågt hängande frukterna av vårt hälsovårdssystem till sina vänner inom den privata hälsovården som finansierar hans parti.
Prislappen. Låt oss titta närmare på dessa utbetalningar och kostnader:
Sote var tänkt att spara 3 miljarder euro i skattepengar över en tioårsperiod. Detta estimat är flera år gammalt, och nästan allt har förändrats under resans gång. IT-kostnaderna skenar iväg, medan privatiseringen av den offentliga hälsovården har redan har lett till avsevärt högre kostnader då läkare och vårdpersonal flockas till bättre avlönade poster inom den privata sektorn. Vårdföretag vill ha hög profit och betala möjligast låga skatter. Ja, Finland kommer snart att ha betydligt fler seniormedborgare, men dessa – frukter av babyboomen – kommer att dö bort mellan 2030 och 2040. Sedan kommer yngre årgångar att ha större och billigare bostadsutbud som de kan använda sina färska arvpengar på.
Vårdens om blev onödigt dyr. Privata företag debiterar mellan 2 000 och 4 000 euro i månaden för äldreomsorg. Merparten betalas av den offentliga sektorn (alltså av dig, skattebetalaren). Visst, Finland kan utlokalisera äldreomsorg och många andra bastjänster till profithungriga privata aktörer. Den offentliga sektorn kunde lätt erbjuda billigare alternativ. Att fördubbla eller tredubbla dessa kostnader är nödvändigt bara för en minoritet åldringar på slutrakan av sitt liv, och för dem som blir sjuka i ett tidigt skede.
Samtidigt kostar skattelättnader för företag, och speciellt statliga stöd till storföretag, skattebetalarna mellan 3 och 8 miljarder per år, beroende på vilka specialintressen (eller frånvaro av sådana) som ligger hos de matematikvirtuoser som utför dessa kalkyler. Dessa enorma summor kommer storföretag till godo, medan de ur andra handen betalar ut miljarder i aktieutdelning, alltså dividender, varje år! Trots tomma hot skulle produktionen inte flyttas utomlands även om dessa stöd skars ner, eftersom företagens hamnar och råmaterial (huvudsakligen skogar) finns här!
Minns Danmark. De planerade Landskapen är också ett slöseri i miljardklassen. Se på Danmark som precis har börjat backa från en dyr landskapsreform. Regeringen kunde ha ålagt kommunerna att organisera sig till större enheter med sikte på sociala och hälsovårdsreformer. Så skedde dock inte, för Centern vill hålla sig kvar vid makten för att möjliggöra de nya landskapen.
Slutligen: Grekland har fått över 1 miljard euro av Finland i finansiellt stöd, och Italien står inte långt från räddningspaket till bankerna. Euron verkade vara en bra lösning för Finland till en början, men nu har den gemensamma valutan blivit en maktkamp styrd av tyska och franska intressen. Finland behöver nära samarbete med liberala små och medelstora EU-länder – den så kallade Hansagruppen – som betonar konkurrenskraft, fri marknad och handel, samt budgetdisciplin. Vi behöver stärka denna grupp och kräva genomgripande reformer av hur euron och EU administreras. En början vore att reformera den dyra gemensamma jordbrukspolitiken, förtydliga och faktiskt tillämpa reglerna för euroområdet, samt stänga ner det andra parlamentet i Strasbourg.
Fler sparåtgärder. Våra pensionsbolag behöver slås samman till ett enda offentligt pensionsorgan. Det kunde tänkas spara mellan 3 och 5 miljarder euro per år. Det finns för många olika intressen som trissar upp kostnaderna i det nuvarande systemet. Och slutligen: vi måste använda mer pengar på skolor, yrkesutbildning och högre utbildning. Vi behöver fler kvinnor i seniorkarriär och i styrelserum, vi behöver flera barn – pappaledighet enligt svensk modell och färre incitament för utdragna vårdledigheter skulle hjälpa.
Nu när det nalkas val så kunde jag lista ytterligare teman, men de ryms inte i denna kolumn. En grov kalkyl av kostnadsbesparingarna kunde vara mellan 10 och 15 miljarder euro på årsbasis – bara för att du röstade smart.
