Förra spalttemat, demografi, var oskyldigt. Religion är brännbart.
Även objektiva iakttagelser utdöms lätt som färgade, och min ambition är att gå utöver det objektiva. Jag är nämligen rädd, rädd för att religiösa maktkamper får praktiska konsekvenser för vårt leverne. En megatrend jag ser är en ökad polarisering i trosfrågor.
Låt mig ta sats från ett IT-ingenjörsperspektiv, som utmynnar i en analogi mellan 1980-talets förhärskande operativsystem och religioner. På IBM-stordatorer var MVS/TSO och VM/CMS de två stora, med den tidens mått, interaktiva operativsystemen. Unix hade inte nått IBM-världen, och Linux var inte påtänkt. MVS/TSO var stort och klumpigt. Långa haranger krävdes för att allokera filer; storlek och postlängd måste definieras på förhand. VM/CMS höjde programmerarens produktivitet via flexibilitet och en modernare grundstruktur.
Spola tio-femton år framåt. Hade det rigida MVS/TSO minskat och det smidiga VM/CMS ökat sina marknadsandelar? Tvärtom! De flesta goda VM/CMS-baserade IT-systemen hade migrerats till ännu förmånligare Unix-lösningar, medan en sådan övergång inte var så lätt genomförd för de fastlåsta MVS-systemen.
Jahaja. Och vad i friden har detta med religion att skaffa? Jo, ersätt MVS/TSO med en dogmatisk religion och VM/CMS med en öppnare, icke-bokstavstrogen religion. Den dogmatiska religionen fortlever, medan den öppna tron lätt blir en bas för migration i riktning agnosticism och ateism. Fråga Richard Dawkins vem som säger sig ha blivit ateist av att läsa hans bok Illusionen om Gud: Inte har han ”frälst” de bibel- eller korantrogna, utan mest dem som redan vacklat i sin kristna tro. Dagens Linux-användare har inte migrerat från MVS/TSO igår.
Stämmer mitt antagande hotas toleransen och religionsfreden. Min uppfattning är att en majoritet av västerlänningarna i dag säger sig ha mer eller mindre kristna värderingar, utan att vara aktivt troende. Den gruppen har utgjort grunden för ett tolerant samhälle utan religiösa spänningar, men jag ser tecken på att denna bas urholkas.
Ett exempel: Min förre MySQL AB-kollega studerar till präst vid sidan om, i ett kristet, amerikanskt trossamfund. I sin blogg kritiserar han grundfelet hos ekumeniska strävanden, nämligen, att andra trosinriktningar helt enkelt har fel. Sådana här självupplevda historier gör det enklare för mig att inse tyngden och allvaret i de ur min synpunkt hårresande påståendena som endel amerikanska presidentkandidater häver ur sig.
Det verkar som många vill likställa sin egen religion med den enda rätta moralen. Men utan eftertanke och empati har de flesta religioner kunnat utnyttjas för onda gärningar. ”Moral är att göra det rätta, oavsett vad man blir tillsagd. Religion är att göra vad man blir tillsagd, oavsett vad som är det rätta”, sa någon som är klokare än jag.
Vad blir slutsatsen? Är frisinne och tolerans dömda till undergång? Inbegriper människans rätt att tro och tycka annorlunda också rätten att påtvinga andra sin tro och sitt tyckande? Kanske leder dynamiken till att samhället polariseras i en grupp som värnar om individens rättigheter, friheter och skyldigheter att acceptera olikheter, och i ett antal andra grupper som utnyttjar dessa rättigheter utan att för den skull beakta sina egna skyldigheter och sina medmänniskors friheter.
Men har inte olika religioner alltid varit i luven på varandra? Ska det här nu vara någon ny megatrend? Jag hoppas jag har fel, men jag tror inte alls det bara är i arabvärlden och USA som tanken ”jag tror rätt och du tror fel” vinner terräng. Men tänk om mina auktoriteter, mina trossatser och mina värderingar är sämre än dina? Sämre för både samhället och för mig själv som individ? Jag vill gärna tro att jag är öppen för att ändra mina uppfattningar, men om inte, vill jag att det samhälle som omger mig skall skydda sig mot min inskränkthet.
Kaj Arnö
kaj.arno.fi/megatrender
