Organisationsutveckling handlar om att lyfta in helt nya perspektiv och att ruska om hierarkier. Det är lättare sagt än gjort, men mödan värt, har Stora Enso märkt.
Det är 140 år sedan den första massafabriken startade i Finland. År 1990 representerade skogssektorn hela 17 procent av finsk industriproduktion, siffran är numera 11 procent.
Hur ska ett storbolag som Stora Enso hantera det läget? Genom att satsa ännu mer på förnybara material och acceptera att den
högre delen av pyramiden inte besitter all visdom.
Ett bolag styrt av ett gäng vita män med identisk bakgrund som klappar varandra på ryggen missar livsviktiga signaler. Stora Enso verkar alltmer i Kina och Sydamerika och har insett vikten av att bredda balansen inom kön, ålder och bakgrund och nationalitet.
”Att tänka nytt förutsätter olika perspektiv. Odlar man inte flera synsätt – då finns jättemånga exempel på hur fel det kan gå”, observerar Stora Ensos personaldirektör Lars Häggström. Vi sitter i ”Sockerbiten”, det av Alvar Aalto planerade huvudkontoret i Helsingfors, i ett mötesrum med fönster mot det isfria havet.
Nytänk. Våren 2011 lanserade bolaget en ambition att tänka om och gå in i nya segment. Lätt sagt, svårt att omsätta i praktiken, medger Häggström. Snart insåg man att det saknades tillräcklig mångfald inom koncernledningen. Man medgav att man behöver hjälp.
”Ledningen bestod av idel medelålders män, bara svenskar och finnar på den tiden. Därför satte vi in en grupp som jobbar nära ledningen och utmanar den för att hjälpa att hitta vägen framåt. Vi vill hedra löftet att tänka annorlunda.”
Plötsligt skulle koncernledningen ta en paus från att själv staka ut riktningen, istället sätta sig ner och lyssna till hur utvalda delar av personalen ser på bolagets syfte och värderingar.
”Det var inte alltid helt lätt, vi mötte utmaningar. Ledare är ju vana vid att peka ut riktningar och berätta.”
Efter uppstarten år 2011 har initiativet övergått till att bli ett årligt ledar- och organisationsutvecklingsprogram som är en del i att bygga för framtiden på Stora Enso.
Programdeltagarna har varit involverade i många olika projekt, alltifrån att hantera neddragningar till att skapa energi och
entusiasm inför nysatsningar, som biomaterial.
”Man kan inte bromsa sig in i framtiden. Det kan ha förödande effekt på medellång och lång sikt. Man måste spara, men också våga investera.”
Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!
Torsten Fagerholm text & bild
