Av alla kontinenter är det endast Afrika som aldrig tycks vara i ropet. Placeringsmarknaden har haft en tendens att haussa upp olika världsdelar med jämna mellanrum. Modet kommer och går men de flesta världsdelar har åtminstone någon gång fått erfara att de varit i fokus hos placerarna. Varför tycks Afrika vara undantaget, eller är det bara en uppfattning som vi bär med oss?
Unga från Afrika har i sociala medier börjat föra fram en mer nyanserad bild av kontinenten. Argumentet är att deras värld är extremt utsatt för ett ensidigt nyhetsflöde. Endast dåliga nyheter kommer över tröskeln. Resultatet är att vår bild av hela kontinenten bygger på elände där korrumperade regimers vansinnigheter tävlar med nyheter om mänskliga tragedier som ebolafeber. Afrika är ju en världsdel och inte ett land och tendensen att betrakta Afrika som en enhetlig region är väl också en kvarleva av våra koloniala attityder, reflekterade i begreppet ”Africa – the dark continent”, antagligen myntat av upptäcktsresanden Henry Morton Stanley i ”Through the Dark Continent” (1878).
Ny fluga. Det finns flera orsaker att tänka på Afrika som ett intressant område ur investeringsperspektiv utöver det något spekulativa som bygger på att kontinenten förr eller senare kommer att utgöra en modefluga. I sig är det här inget dåligt argument, eftersom marknaderna är rätt tunna och därför kommer en ökad efterfrågan att påverka priserna kraftigt.
Men Afrika är inte heller enbart en råvaruproducent vars öde förblir att åka berg- och dalbana på den globala råvarumarknaden. Det finns riktigt välfungerande områden på kontinenten. Räntemarknadsfonder som specialiserat sig på tillväxtländers statslån ser en positiv utveckling i länder som Ghana, Kenya, Namibia, och Zambia. Statsekonomin i många länder är inte alls så dålig.
Detta har även betonats av Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet (och pedagogisk webbkändis), som menar att länder som var fattiga för årtionden sedan orättvist fortsätter att buntas ihop med länder som har problem i dag. Till exempel följer Tanzania Thailands utveckling, men ligger cirka 40 år efter.
Därtill har många afrikanska länder en synnerligen gynnsam demografi, med stark befolkningstilväxt och en ung befolkning.
Utvecklingssprång. Konsumtionsefterfrågan spelar en allt större roll. Enligt en rapport från fastighetsförvaltnings- och konsultbolaget CBRE, uppger nästan en tredjedel av 115 utfrågade europeiska detaljvaruhandelsaktörer att de har för avsikt att expandera sin verksamhet till Afrika inom en nära framtid. Enligt rapporten byggs det nya moderna köpcentra på flera olika ställen samtidigt som äldre moderniseras. I Lagos, Nigeria är 270 000 kvadratmeter nya köpcentra under utveckling. Siffran kan jämföras med att vi i Finland har ungefär 2 miljoner m2 köpcentra totalt. Det är inte uteslutet att Afrika kan klara av att hoppa över några utvecklingsskeden i samhällsstrukturen och på så sett lyckas förändra sin ekonomiska utveckling.
Ett ytterligare argument för att intressera sig för Afrika kan härledas ur det resonemang som Tom Liljeström vid Lokaltapiola framförde på ett seminarium i höstas. Enligt Tom har ökningen av passivt placerande i till exempel indexfonder resulterat i att diversifiering över olika tillgångsslag inte längre fungerar effektivt eftersom samvariationen ökat. Korrelationen mellan olika aktier har stigit under de senaste tio åren, likväl tycks ränte- och aktiemarknaden vara mer korrelerad nu och därtill även råvarupriserna med aktier.
Resultatet är att det är allt svårare att hitta tillgångsslag som inte samvarierar med de globala marknaderna. Om de afrikanska marknaderna blir mer självberoende blir de därmed också intressanta ur ett riskperspektiv. En investering i en afrikansk ekonomi kan vara en balanserande komponent för en väldiversifierad portfölj. Är det dags för Afrika år 2016?