Det går att producera god journalistik utan tunga, centralstyrda eller hierarkiska strukturer. Men hur lönsamt är det? Lina Laurent och Annica Lindström triggade en smärre mediestorm då de satte Konstsamfundet under lupp.
Konstsamfundets förmögenhet på cirka 500 miljoner euro bygger på konstmecenaten, affärs- och tidningsmannen samt riksdagsledamoten Amos Andersons livsverk. Anderson fick inga egna barn utan donerade sin förmögenhet till föreningen Konstsamfundet, som årligen delar ut miljontals euro till finlandssvensk konst, utbildning, litteratur, kultur samt journalistik. Men på vilka grunder fattas dessa för hela Svenskfinland viktiga beslut, och av vem?
Vaccination mot maktmissbruk. Lina Laurent (t. v.) och Annica Lindström förespråkar grävande journalistik som ska hjälpa medborgarna att få insyn och ställa makthavarna till svars.
Så länge Anderson (1878–1961) levde fylldes Hufvudstadsbladet vid stora bemärkelsedagar av tiotals sidor hyllningstexter till dess ägare.
”Det är inte sunt att en tidning prisar sin vd eller ägare, och det skulle kännas helt absurt i dag. Den färgade journalistiken är inget att se upp till”, inleder Lina Laurent, frilansjournalist och del av en arbetsduo som tillsammans med Annica Lindström och journalistnätverket Grävgruppen har producerat ett väl underbyggt 104 sidors reportagemagasin med ambitionen att kika bakom kulisserna i den finlandssvenska maktsfären.
Utav respekt eller rädsla verkar Svenskfinland överkänsligt för att ’kacka i eget bo’.
”’Hur många familjer hålls inte ihop av lite gräl’, sa medieforskaren Anu Koivunen nyligen på en diskussion på Bokmässan”, noterar Laurent.
”Ingen mår bra av att det blir så inpyrt”, tillägger Lindström.
”Någon borde…”. Laurent och Lindström träffades via gemensamma bekanta på Åland för drygt ett år sedan. Samtalet medieproffs emellan gled spontant in på behovet av att granska Konstsamfundet.
”Det är ingen hemlighet att det går dåligt för KSF Media (utgivare av bland annat Hufvudstadsbladet, reds.anm.) och Stockmann (ett av Konstsamfundets intressebolag). Vi började fundera: vem är bakgrundskrafterna på Konstsamfundet, vad vill de egentligen?”, berättar Lindström.
Laurent flikar in:
”Vi hade ofta hört folk säga att ’någon borde’ granska Konstsamfundet. Ingen annan verkade ta tag i projektet, så vi skred till verket.”
Taggade av nyfikenhet, varandra och ”brist på självbevarelsedrift” lade de in en stipendieansökan till Jokes, stiftelsen för befrämjande av journalistisk kultur, med betoning på nya journalistiska metoder och arbetssätt, samt gräsrotsfinansiering.
”Som egenföretagare och frilansare visste vi att det skulle bli hårt jobb, men det blev ännu mer arbetsdrygt än vi tänkt”, säger Annica Lindström och Lina Laurent i grävgruppen bakom Amos arv.
Laurent: ”Vi kunde inte söka pengar från Konstsamfundet, Stiftelsen Tre Smeder eller Kulturfonden, de är alla insyltade.”
Ansökan beviljades. Arbetsparet kavlade upp ärmarna, kallade in fotografer, grafiker med mera. Grävgruppen var född.
”Som egenföretagare och frilansare visste vi att det skulle bli hårt jobb, men det blev ännu mer arbetsdrygt än vi tänkt.”
Avmystifierar. Varför ska man egentligen vända på stenarna och röra om i myrstacken?
”Makten bör granskas. Det är journalistikens existensberättigande”, svarar Laurent.
”Ingen annan kommer att granska de finlandssvenska maktinstitutionerna om inte vi finlandssvenskar gör det. Vi har ett säruppdrag att sköta den långsiktiga bevakningen själva”, säger Lindström.
Konstsamfundet säger sig bidra med en ”guldkant” till konsten, medierna, kulturen, utbildningen, och är en maktfaktor i affärslivet via placeringar i betydande börsbolag. Man idkar även stadsplanering via det nya muséet Amos Rex i Helsingfors hjärta.
”Konstsamfundet bör granskas, precis som alla andra instanser med makt”, säger Laurent.
Snabbt märkte Grävgruppen en stor ovana bland en del involverade att bli granskade.
”Konstsamfundets medlemmar utgör en liten, homogen och rätt sluten krets, även socioekonomiskt. Man kunde må bra av en smula mer transparens och förnyelse”, anser Laurent.
Samtidigt korrigerade intervju- och grävprocessen missuppfattningar och myter.
”Vi har fått revidera våra uppfattningar flera gånger. Mediebilden är rätt så svartvit, få känner till hur beslutsfattandet går till”, tillägger Lindström, och noterar att cirka fyra personer i styrelsen långt fattar de viktiga operativa besluten, helt enligt föreningens regler.
Forum ägs till 70 procent av Konstsamfundet. Samtidigt drivs tidningen, likt tidigare, affärsmässigt på egna prenumerations- och annonsintäkter, utan stöd.
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
Torsten Fagerholm text
Karl Vilhjálmsson foto
