Vintern/våren 1962-63 gjorde jag större delen av min värnplikt på Försvarsstabens pressavdelning i Grå Huset på Östermalmsgatan i Stockholm. Per Ahlmark var samtidigt på Arméstaben i samma hus bakom Östra Real.
Per var några år äldre än jag men hade fått uppskov på grund av ordförandeskapet i Folkpartiets ungdomsförbund.
Ahlmark var sedan tonåren lärjunge till DN:s chefredaktör Herbert Tingsten och båda pläderade för svenskt medlemskap i Nato, dessutom svenska kärnvapen.
Detta intresserade naturligtvis de många generaler och några amiraler som fanns i huset. Vi fick därför äta lunch på Generalstabskårens mäss där Per Ahlmark livligt diskuterade med landets högsta officerare. Jag lyssnade och lärde mig mycket.
På Stockholms högskolas studenthus på Holländargatan (maj 1968 känt för kårhusockupationen) hörde jag också Tingsten debattera frågorna, Per Ahlmark var då ung sekundant.
Per dök också upp på Akademiska föreningen i Lund hårt slående som alltid under hela sin politiska karriär. Det fortsatte han med när han 1993 i boken ”Vänstern och tyranniet” påminde många framstående personer om att de varit diktaturkramare.
Några gick till motangrepp och hävdade att Ahlmark som vanligt drevs av hat. Och visst, han hatade kommunism, nazism och fascism, liksom antisemitism.
Sommaren 2016 vandrade jag förbi Per Ahlmarks undanskymda gård invid Stenshuvud på Österlen. Förfallet inne i husen var en sorglig syn, däremot den övervuxna omgivningen paradisisk med utsikten ut mot Östersjön. Jag förstod att Per var sjuk som lämnat denna fristad.
