När den före detta polisen Joseph James DeAngelo greps i våras, misstänkt för att ha begått 50 våldtäkter och 12 mord, sågs det som ett avgörande genombrott för hur DNA-teknik kan användas för att lösa gamla, hittills ouppklarade brott. Men det var först i och med användningen av familjär DNA, alltså jämförelse av likheter mellan familjemedlemmars DNA, och sökande i en genetisk webbsajt som brottsutredarna kunde spåra fram DeAngelo. Under månaderna sedan hans gripande har flera andra olösta brott lett till gripanden tack vare liknande teknik.
På spåren. En före detta polis som kan visa sig vara den hittills okände Golden State Killer, som terroriserade norra Kalifornien 1974–1986, greps äntligen i våras tack vare allmänna DNA-databaser där den misstänktes familjemedlemmar hade laddat upp sin arvsmassa. Bild: Mostphotos
Snuten misstänks vara mördaren. Den nu 72-årige DeAngelo misstänks för en brottsserie som terroriserade norra Kalifornien under perioden 1974–1986. Gärningsmannen blev känd som the Golden State Killer. Men han fick också andra öknamn: East Side Rapist, Visalia Ransacker och Original Night Stalker.
Men trots att han lämnat sitt DNA på flera brottsplatser ledde försöken att identifiera honom ingenvart. Först sedan tekniken med familjär DNA utvecklats, liksom verktyg för att upptäcka likheter i DNA mellan familjemedlemmar, kunde detektiver fokusera på DeAngelo. Genombrottet skedde med hjälp av en webbsajt där DNA från DeAngelos släktingar visade tillräckliga likheter med brottslingens för att motivera detektiver att med traditionellt polisarbete inrikta sig på Joseph James DeAngelo, som när brotten begicks för mer än tre årtionden var i rätt ålder och befann sig på rätt plats. Genom att skugga DeAngelo och gå igenom hans sopor kunde hans DNA samlas in och testas. Det visade sig vara identiskt med massmördarens.
Släktforskning. Den webbsajt som ledde till att intresset fokuserades på mördaren var GEDmatch, som samlar genetiska profiler från användare och låter dem söka i databasen i syfte att släktforska. Men GEDmatch blockerar inte heller bruket av databasen för andra syften. Kommersiella sajter som 23andMe och Ancestry säger sig inte överlämna sina data till polis, såvida de inte tvingas av en domstolsorder. GEDmatch har sedan de senaste gripandena uppdaterat sin integritetspolicy, som nu i klartext säger att rättsväsendet kan söka dess databas för att lösa mord och våldtäktsfall.
GEDmatch har samlat DNA från omkring en miljon människor i sin databas. I en artikel i tidskriften Science i oktober skrev forskare att genom att extrapolera resultat i DNA-profiler kan en databas med bara prov från två procent av befolkningen i praktiken täcka hela befolkningen genom familjär analys.
Detta är ett kraftfullt nytt vapen i brottsbekämpning. Men aktivister som oroar sig för integritetsfrågor undrar om kusiner vars DNA leder till gripande av en släkting bör informeras om hur deras DNA använts – och i så fall var ansvaret för att informera dem ligger? I de nya fallen i USA är polis därför mycket noga med att använda tekniken för att enbart ringa in en misstänkt, för att sedan använda traditionellt polisarbete för att samla bevis. I slutjakten på Golden State Killer var det en pappersnäsduk i DeAngelos sopor som visade sig ge en direkt DNA-match.
Leif Bergström text
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!
