Att använda dina pengar för att shoppa eller investera är riskabelt. Dåliga beslut kan döda dig, din familj och resten av världen. Det är svårt. Det du trodde var ett hållbart val kan visa sig vara katastrofalt.
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.
Plastpåsar är ett färskt exempel på det här. Vi informerades om att de är rysliga, men nu vet vi att de är ett bättre val än bomullskassar från Greenpeace eller WWF eftersom bomull hotar vattenreserverna. Även om också plastpåsar gör detsamma.
Bra och dåliga överraskningar åtföljer ofta ny kunskap och nya vetenskapliga rön. Men med så mycket information från experter och kvackare – var finns sanningen?
Investering och konsumtion har globaliserats och medierna är fulla av experter och kvackare som berättar vad du kan vänta dig om du följer deras råd. De flesta av dem har starka finansiella intressen att få dig att köpa, sälja aktier eller investera i deras fonder. Det är så de gör pengar, i massor, oavsett hur det går för dina investeringar. Så den första regeln är att ignorera alla ”experter” som har egna intressen. De behöver inte bekymra sig om vad som kommer att hända och de kommissioner de debiterar reducerar intäkterna från dina investeringar och ökar dina förluster.
Välj på basen av fakta. Att köpa hållbara produkter eller investera i företag med hållbar verksamhet är oerhört komplicerat för vanliga människor, men att inte ens försöka fatta beslut att köpa eller investera hållbart är ett val för fegisar, eller kanske mördare är ett riktigare ord.
Det är ett faktum att du måste börja någonstans, och det kan du göra på ett positivt eller negativt sätt. Positivt kan du göra tydliga val baserade på klara fakta, då det handlar om val som inte involverar hållbarhetsaspekter. Du kan nalkas frågan på ett negativt sätt genom att besluta bojkotta vissa konsumtionsvaror eller företag som negligerar hållbarhet. I ingetdera fallet behöver du vara expert för att med vanligt sunt bondförnuft fatta vad hållbarhet innebär.
Men innebörden av ”hållbarhet” har också blivit grumlig. Orsaken till detta är att den ”ohållbara lobbyn”, den stora rika gruppen som representerar de där stora ohållbara företagen. Gruppen har råd att påverka, tvinga eller muta beslutsfattarna att ta halvhjärtade eller helt fel beslut om vad som är hållbart.
Se bara på världens största företag Amazon, Nestle, Exxon, BP, Unilever, Ford, GM, Apple och så vidare. De alla säljer produkter som helt klart åstadkommer massiv förorening, förstör vårt gynnsamma och känsliga klimat, och åstadkommer mänskligt lidande. Isen smälter, världshavens yta stiger, vattnet förorenas överallt, stormar och torka dödar levande arter. Och ingenting stoppar dem eftersom de är stora, lönsamma och mycket inflytelserika.
En djungel av standarder. Följden är att EU har försökt skapa en omfattande och komplex EU-taxonomi för att göra det möjligt för kapitalmarknaderna att påverka företagens verksamhet i riktning mot betydande satsningar för klimatmålen och för FN:s agenda för hållbar utveckling. Det finns dessutom tusentals hållbarhetsstandarder som skapats för jordbrukare, skogsägare, investerare, banker, livsmedelsproducenter, klädföretag, fossilbränsleföretag, bil- och hushållsmaskintillverkare, hemmen och kontorsbyggnader. Dessa listor är så långa att stora konsultföretag som McKinsey, EY, KPMG, PWC och många andra spin doctors inkallas för att instruera kunder i hur man tillämpar dem. Dessa aktiviteter kallas numera, och helt träffande, Greenwashing (på svenska grönmålning), och de är alltför komplexa för vanliga människor.
EU-taxonomin och andra konkurrerande listor över vad som är hållbart inom banking är bara ett försök att dölja det faktum att banker i själva verket inte bryr sig om att rädda planeten – de vill bara göra pengar som hittills. Världens största banker, inklusive Nordea och OP Gruppen, beviljar glatt stora lån till fossilbränsleföretag och stora och profitabla företag.
Bojkotta det ohållbara. Ännu i dag, trots alla tal om att rädda planeten, vill USA och flera EU-länder inte vara med i Parisavtalet. Neste liksom Fortum har enorma investeringar i fossilbränsle. Det finns ingen hållbar palmoljeproduktion för Neste, och Fortums Uniper investerar massivt i kol och gas. UPM, Metsä Group och Stora Enso administrerar skog för profit till priset av större växthusgasutsläpp och hotad biodiversitet. Kesko och S-gruppen packar mjöl, socker och fett till vår överviktiga befolkning. De tvingar jordbrukare att producera mer genom att använda insektsgifter och gödningsmedel som förorenar och dödar fiskar, insekter, bin och fåglar som är nödvändiga för pollinering och livsmedelsodling.
Små konsumenter kan börja med att köpa och investera, genom att bojkotta det ohållbara och köpa hållbart. Det kan betyda stora förändringar – men än sen, vill du inte ge dina barn någonting sådant som denna levande planet?
