Johanna Rantanen vill skapa en kulturförändring och hämta in en rejäl dos design- och kundtänkande i den stela, traditionella och expertstyrda juridikbranschen.
Affärsjuridik är en manlig bransch, präglad av maskulina och traditionella värden. Denna arketyp vill Johanna Rantanen och hennes kollegor vid affärsjuridikbyrån Dottir bryta mot.
”Vi försöka göra juridiken mer human.”
Då hon studerade vid gymnasiet Lärkan tänkte hon bli journalist, men under abiturientåret tänkte hon om.
”I samhällsläran hade vi en kurs i juridik, jag började undersöka saken närmare. Jag har ju alltid tyckt om att skriva.”
Rantanens pappa är läkare, mamman sjukskötare.
”Jag visste inget om affärsvärlden eller juridik. Men jag hade vilja att skapa något nått, påverka samhället.”
Hon blev antagen vid juridiska fakulteten på Helsingfors universitet.
”Under de första två-tre studieåren var jag inte värst motiverad, jag upplevde en identitetskris och funderade på att byta huvudämne, eventuellt informationsbehandling. Det känns som om den traditionella juridiken bara upprätthåller nuvarande samhällsstrukturer i stället för att försöka förändra världen.”
En dag beslöt hon sig ändå för att specialisera sig på teknologijuridik och slutföra studierna. I drygt tre och ett halvt hann hon jobba på den affärsjuridiska byrån Borenius.
”Jag gillar att jobba med tech-företag och kreativa bolag, att hjälpa dem som försöker förändra världen – kanske för att kompensera för min tidigare identitetskris. Speciellt gärna hjälper jag bolag vars verksamhet baserar sig på immateriella rättigheter: teknikföretag, filmproducenter, musik- design- och spelbolag.”
Rantanen betonar att hon alltid drivits av en vilja att ifrågasätta, att inte nöja sig med status quo.
”Det är också bakgrunden till vårt bolag Dottir.”
Företagets vd Antti Innanen hittade på namnet, som betyder dotter på isländska, under besök på Island.
”Bolaget är lite av allas vår dotter.”
AUKTORITETSROLLEN SMULAS SÖNDER. ”Kunder vill ha mer kreativa lösningar, lättare samarbete samt snabbare och tydligare respons. Inte en juridisk auktoritetsfigur som man kontaktar och lyder”, noterar Johanna Rantanen.
Stick i stäv med kutymer. Rantanen trivdes bra på Borenius, men en ex-kollega som hoppade av och grundade eget lockade henne att byta skepp. Personen i fråga var Antti Innanen, och han fick övertala henne i flera månade.
”Tanken var att testa om det går att praktisera affärsjuridik på andra sätt än inom 150 år gamla ramar med byråer bestående av hundra jurister. Först var jag skeptisk, jag trivdes på jobbet och kände att jag hade mycket att lära mig än. Men då jag insåg att Antti samlat ett bra team så kunde jag inte längre låta bli.”
Tillsammans var det sex grundare, varav fem unga, alla med en vilja att förändra branschen och skapa något nytt.
”Vår värdegrund har hållit oss samman, trots att delägarna ofta är av olika åsikt.”
Rantanen vinkade adjö till ett högavlönat, tryggt och prestigefyllt jobb, som dessutom är immunt mot konjunkturer.
”En etablerad affärsjuridikbyrå är ett av de tryggaste jobben man kan ha. Det kändes som en stor risk att byta. Jag var den enda kvinnan som kom med i början, många andra var intresserade men vågade inte ta risken”, avslöjar hon.
Dessutom hade hon inte en enda egen klient vid starten.
”I backspegeln beslutet alldeles vansinnigt vågat ut. Jag hade inte planerat att bli företagare, jag skyr risker. Samtidigt upplevde jag att det finns många saker jag vill förändra på hos traditionella advokatbyråer. På Dottir bygger vår gruppanda explicit på att alla jurister jobbar med alla klienter.”
Det går stick i stäv med den traditionella modellen där affärsjuristen incentiveras att hamstra åt sig klienter och svartsjukt vaka över dem.
”På Dottir tillämpar vi väldigt jämlika principer: alla kunder är gemensamma bland delägarna. Ingen får provision för att hämta in nya kunder eller uppdrag. Det bidrar till att vi har vuxit relativt snabbt: vi drar åt samma håll i stället för att bygga våra egna personliga karriärer.”
Unik ideologi. Rantanen identifierar incitamenten som ett av de största problemen med advokatbyråer, allt bygger på att enskilda advokater ska tjäna maximal lön. Dottir jobbar däremot med att bygga en gemenskap och fokuserar på bolagets varumärke.
”Den traditionella modellen leder till ett extremt individuellt arbetssätt där alla vill debitera så mycket som möjligt av sina egna klienter, ingen vill jobba med andra delägares kunder eftersom de inte får provision, ingen fokuserar på det gemensamma goda. Dottir känns däremot som ett uppstartsföretag. Vem som har rott hem vilket uppdrag är inte relevant för oss.”
Likaså axlar de anställda kollektivt ansvar för motgångar, ingen pekar finger.
”Vi lämnar inte varandra ensamma med problem eller dålig kundfeedback. Jag har alltid tyckt att tävlan på traditionella advokatbyråer är lite obehaglig. Jag är förvånad över hur lojala vi har varit mot varandra i Dottir. Det känns som att vi har skapat något fint, ett lugn där man kan lita på varandra till 100 procent och aldrig behöva frukta dolken i ryggen.”
Rantanen saknade dels alternativ till den interna kulturen på sedvanliga juridikbyråer, dessutom såg hon brister i hur de förhåller sig till klienter.
”Jag har aldrig upplevt den traditionella affärsadvokatrollen som min egen. Då jag jobbade med kreativa bolag märkte jag hur absurt det blev då vara klienter kom på besök i munkjackor och jeans. De vill tala med en människa, men kände sig obekväma på våra marmorgolv, omgivna av jurister i dyra kostymer. Varför måste vi jurister uppträda, varför kan vi inte vara mer mänskliga och lättare att närma sig?”
SPARKAR MOT STATUS QUO. Johanna Rantanen vill ge den stela, traditionella och expertstyrda juridikbranschen en injektion av design- och kundtänkande.
Jordnära. På Dottir vill man framstå som jordnära.
”Visst måste jurister vara noggranna i sina jobb, men inte behöver vi presentera oss som gråa robotar utan egen personlighet, och i alla lägen upprätthålla en prestigefylld image.”
Till exempel är det inte comme il faut inom affärsjuridik att släppa masken och skämta om själv eller om kollegor i kunders närvaro, erfar Rantanen.
Pompösa, strikta och allvarliga gester må vara avsedda att inge respekt, men i praktiken förminskar de kunden.
”Klienter ville inte ringa till oss, de vågade inte alltid komma på besök. Många rullade på ögonen då de tittade på våra utrymmen – och insåg att de som kunder betalar för dem. Det känns inte modernt med att ha överdådiga kontor på den finaste adressen i stan, eller de dyraste skräddarsydda kläderna. Det är inte sånt som klienter egentligen respekterar. De vill ha expertis, att juristen tar dem på allvar och hjälper dem.”
På Dottir har man skalat bort allt som känns onödigt ur affärsjuridiken.
”Vi vill kunna vara oss själva på jobbet, också då vi träffar klienter. Då man är ärlig och mänsklig så uppstår också ett bättre samarbete med kunden. Man behöver inte heller låtsas att man förstår allt.”
Torsten Fagerholm text
Karl Vilhjálmsson foto
Läs hela artikeln i papperstidningen.
