Passar riskkapitalbolag och välfärd ihop? I Sverige går debatten glödhet inför riksdagsvalet i september, men matchen stannar på slagordsnivå, utan genomtänkta detaljer.
Den svenska rödgröna regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, går till val 9 september på vinsttak för företag inom vård, skola och omsorg, dock inte sjukvården där vinsttak ska utredas. Regeringen får stöd från Vänsterpartiet (tidigare Kommunisterna) som nu i valrörelsen vill gå ännu längre med stopp för privata företag inom välfärdssektorn.
Vinsttaket ska utformas så att avkastningen ska maximeras till 7 procent på operativt kapital plus aktuell statslåneränta (för närvarande 0,36 procent).
De tre partierna bakom vinsttaket kämpar hårt för att hålla liv i kritiken mot höga vinster hos de privata välfärdsföretagen. Men väljarnas fokus ligger just nu snarare på miljöfrågor, sjukvårdens köer och bristen på poliser.
Samhällsekonomin brukar dominera valdebatter men står nu långt nere på agendan eftersom de flesta siffror pekar åt rätt håll – BNP, arbetslöshet och sysselsättning, de offentliga finanserna och utrikesaffärerna.
Tomrum vid privat reträtt? De fyra borgerliga partierna går starkt emot vinsttak. Sverigedemokraterna på yttersta högerkanten, som samtidigt lutar åt vänster i ekonomiska fördelningsfrågor, väntas avgöra regeringsfrågan. En möjlighet är ”blocköverskridande”, att ett eller annat borgerligt parti regerar tillsammans med Socialdemokraterna. Men det är meningslöst att före valdagen spekulera i vilka som kan regera tillsammans och hur det kommer att gå med förslaget om vinsttak.
Däremot befinner sig förslaget till vinsttak under en kanonad från näringslivet. Problemet för Socialdemokraterna både i rikspolitiken och på kommunal nivå är att de själva starkt medverkat till framväxten av privat verksamhet inom både utbildning och vård. Det kan bli trassligt för många kommuner att administrativt återföra välfärdsföretag om de privata ägarna skulle dra sig ur, vilket näringslivets organisationer förutspår.
Tvist om definitioner. Ett exempel är andelen privata gymnasieskolor som åren 2000 till 2017 ökat från 6 till 27 procent. Under dessa år regerade Socialdemokraterna fram till 2006 och från 2014, alltså mer än halva tiden.
Ett problem är att vänsterns förslag till beräkning av ”övervinster” är otydligt och fullt med kryphål om det skulle genomföras. Regeringsförslagets definition operativt kapital är otympligt att använda i tjänstesektorn. Detta eftersom immateriella tillgångar har större betydelse där, och inte kan kvantifieras.
Klart är dock att många investerare kunnat göra mycket höga vinster i Sverige i samband med att offentligt drivna verksamheter blivit privata. Det beror i hög grad att kommunpolitiker varit okunniga förhandlare när de sålt ut skolor och vårdinrättningar. Många är de överlåtelser där investerarna i stort sett bara behövt betala låga summor för utsliten inredning i skollokaler, inte för de potentiella framtida vinsterna.
Särskilt har opinionen vänt sig emot att flera välfärdsbolag som finansieras med skattepengar kunnat skicka vinsterna vidare till låg beskattning i europeiska skatteparadis som Malta och Brittiska kanalöarna. Därför har kritikerna av privat driven välfärd haft en tacksam uppgift att peka på hur vinstmiljarder (i svenska kronor) försvunnit ur landet.
Vårdkö. Kölappar har blivit bekanta för alla finländare som inte omfattas av arbetshälsovård. Frågan är vad som sker med den offentliga vården då en allt större del av den skattefinansierade välfärden privatiseras i Finland. Foto: Mostphotos
Dust på slagordsnivå. Enstaka missförhållanden inom privata vårdföretag och skolor har blåsts upp i den politiska debatten. Däremot har lika grava fel inom kommunala sektorn många gånger fått passera.
Oomtvistligt är dock att privatisering också medfört höjning av kvaliteten, både i rekrytering av personal och rationaliseringar samt i många fall högre löner. Myndigheterna har samtidigt varit svaga i att övervaka att kraven på bemanning uppfylls.
Att segregationen ökat i skolväsendet till följd av betydligt fler privata skolor är uppenbart. Men större betydelse har sannolikt de lägre förkunskaperna hos invandrare som gärna söker sig till orter där landsmän bosatt sig, i storstädernas ytterområden.
Den politiska diskussionen förs knappast alls om konstruktionen av vinsttaket, troligen på grund av kunskapsbrist hos politiker, medier och allmänna debattörer. Den är knappast heller att vänta när begreppen rörelsemarginal, avkastning på eget respektive totalt kapital, används.
Lönsamma flyktingar. Överlägset mest lönsam har driften av flyktingförläggningar varit. Men sedan den rödgröna regeringen med stöd av borgerliga partier kraftigt skärpte gränshindren mot flyktingar, hårdare än i de flesta andra EU-länder, har efterfrågan på förläggningar lika snabbt minskat.
Asylsökande från oroliga och krigsdrabbade länder omkring åren 2015–17 skapade brist på boende för flyktingar, vilket medfört att staten tvingats betala skyhöga belopp för inkvartering i annars tomma semesteranläggningar. Antalet sökande steg från nästan 30 000 år 2011 till som mest cirka 163 000 år 2015, för att därefter med den plötsligt hårda invandringspolitiken sjunka till under 30 000 de följande åren.
Individ- och familjeomsorg är de mest lönsamma områdena i den annars reguljära välfärdssektorn. Därefter kommer gymnasie- och vuxenutbildning eller sjuk- och tandvård, beroende på vilket lönsamhetsmått som används.
Lägst lönsamhet finns inom äldreomsorg och förskolan (motsvaras i Finland av daghem). Mitt emellan återfinns grundskolan.
Större företag finns främst inom flyktingboende, sjukvård och gymnasieutbildning. Få är börsnoterade och har haft en dålig utveckling på Stockholmsbörsen.
Henric Borgström text
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!
