Europas största ekonomi har går till val på söndag, den 22/9. Forum har tittat närmre på landets förutsättningar, vad som behöver göras och hur debatten sett ut.
Klaus Wowereit, borgmästare i Berlin, myntade en gång i tiden uttrycket “Berlin ist arm, aber sexy”. Detta uttalande gäller inte för Tyskland i stort om du frågar gemene man. Landet är Europas ekonomiska motor och i mångas ögon lika sexigt som dess förbundskansler. Nu har motorn haft val. Ett för hela Europa viktigt sådant, för vad är en bil utan sin motor?
“Jag märker inte av någon kris, och det känns som att de flesta tyskar tror att vi klarat av den”, säger 28-åriga Julia Brenner som bor i den lilla staden Balingen i det välmående förbundslandet Baden-Würtemberg i sydvästra Tyskland. Där har det alltid blåst konservativa vindar, men i förra förbundsvalet för två år sedan förlorade CDU oväntat makten, till die Grüne och SPD, efter att ha styrt i 58 år. Då var det framför allt kärnkraftskatastrofen i Fukushima som ställde till det för Merkels parti. Men sedan dess har mycket hänt. Merkel har ändrat inställning till kärnkraften, 2022 ska den vara avvecklad, samtidigt som den tyska ekonomin fortsätter att växa.
Tysklands ekonomi, framför allt i södra Tyskland färdas likt en BMW friktionsfritt ut med autobahn. De har i dagsläget en positiv utveckling av bruttonationalprodukten i jämförelse med många andra Europeiska länder. Experter bedömmer att tillväxten kommer att öka fortsättningsvis. Enligt siffror från Eurostat så kommer Tysklands ekonomi förvisso inte växa nämnvärt under 2013 – en tillväxt på 0,4 procent. Men det kan jämföras med den negativa utveckling på 0,1 procent som väntas för EU:s 28 medlemsländer. 2014 Kommer Tyskland ha en tillväxt på 1,8 procent, vilket också är högre än EU-snittet.
Enligt tysken Holger Sandte som är analyschef på Nordea är en av de viktigaste faktorerna till att den tyska ekonomin fortsätter att växa att den privata konsumtionen i landet har kommit igång. Samtidigt är arbetslöshetssiffrorna de lägsta i Europa på 5,3 procent, och i södra Tyskland är den under fyra procent. I Finland är arbetslösheten 7,9 procent och genomsnittet inom EU är på 10,9 procent.
Risken för ett ekonomiskt bakslag är dock inte obefintlig. Nordea pekar bland annat på eurokrisen, en stagnering av den kinesiska ekonomin och en avsaknad av nya reformer. Inrikespolitiskt är det mest reformer som diskuteras. Det har stått still sedan SPD:s Gerhard Schröder 2003 lanserade “Agenda 2010” som var hans sätt att få fart på den tyska ekonomin – dåtidens “europas sjuke man”. Schröders reformer splittrade partiet, då de bland annat innebar en försämring av välfärdssystemet och skattesänkningar. I svallvågorna av dessa reformer hittas också den största valfrågan inför valet 2013. Många, oavsett politisk tillhörighet, anser att de ekonomiska klyftorna under senare år blivit för stora. En viktig fråga för samtliga partier i valet har därför varit minimilöner. Andelen låginkomsttagare är i Tyskland bland de största i Europa. Idag kan en hårfrisör i forna Östtyskland tjäna så lite som 3,5 euro per timme. Detta vill både SPD och CDU ändra på. SPD föreslår 8,5 euro som skäligt, medan Merkels CDU har varit mer otydligt beträffande vad som är en lämplig minimilön.
Delvis beror avsaknaden av nya reformer, enligt Holger Sandte, på att Merkel inte är någon visionär, samtidigt som hon dessutom varit tvungen att till stor del fokusera på den europeiska politiken. “Merkel är i grund och botten fysiker. Hon tar de stora problemen och delar upp de till mindre, som hon sedan löser. Men hon kan inte ge dig svaret på ett enskilt stort problem”, säger han.
Även Julia Brenner vittnar om en avsaknad av reformer hos Angela Merkel. Hon tycker framför allt att det saknas nya tankar kring familjepolitiken. Att ha ett barn på dagis kan till exempel kosta upp mot 500 euro i månaden, vilket är mycket för en ensamstående förälder, särskilt ifall timlönen är låg. “Idag är det för det mesta mer lönsamt att vara hemma med barnet än att ha barnet på dagis och arbeta”, säger hon.
En fråga som det talats mycket mindre om i valdebatten är den europeiska skuldkrisen. “Don’t mention the war” har blivit “don’t mention the crisis”, eftersom ingen av de politiska allianserna har några röster att vinna genom att föra det på tal. De krispaket som CDU lagt fram har också SPD och die Grüne efter lite kohandel stått bakom. Oavsett valutgång kommer vi antagligen inte heller se några större förändringar på detta område. Så länge det handlar om Grekland, Portugal och i viss mån Spanien så har Tyskland både möjlighet och vilja att skjuta till pengar. Även om det hela tiden blir med förmaningen “gör er hemläxa”. Landet vill väldigt ogärna framträda som Europas elaka farbror. “Det har man historiskt sett redan varit”, säger Holger Sandte.
Per Sandström
