Denna kolumn skulle ursprungligen handla om konsumtion. Om hur vi överkonsumerar och borde bli bättre på att tänka hållbart. Om hur vi borde inse att vi röstar med våra pengar, och öppna upp för tanken att konsumenten besitter en hel del makt. Men så hände något som få kunnat förutspå. ”Kina: Dödsfall i nytt lungvirus” skrev HBL i en notis den 12 januari 2020. Två månader senare befinner sig Finland i undantagstillstånd. Människor blir permitterade, mister sina jobb och ser sina placeringar rasa i värde. Covid-19 kom och ändrade en hel del av det som vi kände till.
Mia-Maja Wägar är ekonomirådgivare på Marthaförbundet.
Flockbeteende och tomma butikshyllor. Det har blivit rätt spännande att besöka mataffären i den stadsdel där jag bor. För några veckor sedan kunde jag konstatera att det kan vara svårt att få tag på vissa varor. Toalettpapper och handtvål verkar vara produkter som blivit sällsynt attraktiva i mina kvarter. Kesko försöker få fram budskapet att konsumenterna inte behöver oroa sig, att butikshyllorna fylls på alltefter, men ändå verkar människorna känna ett akut behov av att bära hem två paket toalettpapper i stället för ett. På apoteket möts jag av tomma hyllor där det borde ha funnits värkmedicin, och farmaceuten ser ut att pusta ut av lättnad då jag meddelar att jag bara behöver ett paket av receptmedicinen som jag kommit för att hämta. Samtidigt börjar jag fundera på ifall jag ändå varit sent ute. De tomma hyllorna får mig att instinktivt börja fundera på ifall också jag borde ha byggt upp ett lager med toalettpapper, jäst och paracetamol.
Mina vardagliga bekymmer i den rådande krisen är dock mikroskopiska bagateller, i storleken av en coronaviruspartikel. Mina nära och kära är tills vidare friska, jag har ett jobb som går att sköta på distans och jag har bestämt mig för att inte oroa mig för de störtande börskurvorna. Men ändå är min oro stor.
Permitteringar och lapp på luckan. Tisdagen den 31 mars 2020 publicerade Centralhandelskammaren resultat från en utredning, där det framgick att två tredjedelar av de 3 400 företag som svarat på förfrågan, är tvungna att permittera eller avskeda personal. Några i min närkrets har redan fått besked om permittering. Då jag tar en promenad runt kvarteret för att vädra mina coronaindränkta tankar, ser jag att lunchrestaurangen, skoaffären och frisörsalongen där jag brukar gå och klippa mig, alla har en lapp på luckan. ”Tills vidare stängt”, står det. Endast den rikstäckande kioskkedjan verkar ha haft muskler att hålla i gång verksamheten.
På mina föreläsningar vill jag framhäva vikten av att förbereda sig så gott det går, och att spara inför situationer som kan påverka den personliga ekonomin. Enligt Finans Finland (FA) planerar finländarna i genomsnitt sin ekonomi högst ett halvt år framåt, och andelen personer som gör långsiktiga planer för sin privatekonomi har minskat sedan 2017. Samtidigt framgår det av en undersökning som gjordes våren 2019 av Andelsbanken, Marttaliitto och Garantistiftelsen, att 41 procent av finländarna inte är förberedda för oväntade utgifter i vardagen. Hur ska dessa 41 procent, som inte varit förberedda på att diskmaskinen kan gå sönder, vara förberedda på de konsekvenser som denna kris kan medföra?
Kriser föder kreativitet. Det går inte att blunda för att läget vi befinner oss i kommer att påverka både privatpersoner och företag, men samtidigt är det också viktigt att lyfta fram de små ljusglimtarna i den dystra situationen. Jag mötte min pensionerade granne i trappuppgången, och hon berättade ivrigt hur hennes dansinstruktör börjat dra online-danstimmar. Samtidigt ordnas det virtuella föreläsningar, och flera små affärer har utvecklat möjligheten till att beställa hem produkter, fast de inte tidigare bedrivit näthandel. Allt detta har skett på bara några veckor. Men vissa har det betydligt kämpigare. Hur ska frisören göra? Klarar sig små lunchrestauranger och kaféer med att sälja endast take-away? Kan massören erbjuda digital massage?
Vad kan jag göra? Man kan spekulera i hur allt kommer att sluta. Vissa menar att coronakrisen permanent kommer att påverka hur vi konsumerar. Andra säger att konsumtionshysteri kommer att bryta ut då läget normaliseras. I stället för att fundera på hur jag kommer att agera i framtiden, vill jag fokusera på hur jag beter mig här och nu. Hur kan jag vara med och stödja dem som fått ta de första smällarna? Så länge jag själv har köpkraft kvar, stöder jag genom att fortsätta konsumera så normalt och hållbart det bara går. Jag väljer inhemska, närproducerade produkter och köper ett presentkort till min frisör, och jag är också mer närvarande. Jag kanske frågar lite oftare hur folk mår. Ensamhet och en ekonomisk kris är sällan en bra kombination.
