Från Skinners råttor till Facebook. Manipulation och övertalningsteknologier som togs i bruk under andra världskriget har förfinats av teknikjättarna i Silicon Valley för kommersiella syften.

I grunden handlar övertalningsteknologierna om att locka fram ett spelberoende hos användaren, likt en råtta i en bur.

Silicon Valley kan visa upp en lång historia av psykologiska experiment. Under de senaste två decennierna har kombinationen av beteendevetenskaper och teknik, så kallad övertalningsteknologi (persuasion technology), utvecklats i rasande takt. Forum blickar tillbaka på årtionden av försök att påverka folks psyken mot bakgrunden av till exempel Facebooks sätt att manipulera och trigga våra beteenden. Spåren leder bland annat till en psykolog, B.F. Skinner, som gjorde experiment med råttor. Ännu längre tillbaka i tiden finns Ivan Pavlov och hans hundar. Skillnaden är att i den nya digitala världen är förutsättningarna för att utlösa våra reflexer så mycket mer sofistikerade.

Det är kanske en överraskning för många att Mark Zuckerberg ingalunda studerade data­vetenskap utan hade psykologi som huvud­ämne vid Harvard. När han startade Facebook var det enligt hans egen utsaga heller inte för att han ville bli entreprenör utan för att i grunden förändra hur människor lever. Med tanke på hur effektivt Facebooks beroendeframkallande innehåll fungerar på mobiltelefon­tillverkarnas intuitiva användargränssnitt kan man säga att Zuckerberg redan lyckats. Pekfingret som intuitivt söker sig till skärmen är det bästa beviset.

Propagandamakare. I Silicon Valley har tanken på att förändra människors beteende en lång historia. På senare tid har några av entre­prenörerna på allvar börja tala om innovationer som ger oss ett evigt liv. Övertalnings­metoderna förfinades under andra världskriget då den amerikanska kommunikationsforskningen också började ta form. Veten­skapsämnets urfader är Wilbur Schramm, som 1941 tog jobb på USA:s kontor för krigsinformation där han undersökte propaganda och tog i bruk beteendevetenskapliga metoder. Britterna var grundare av den moderna propagandan och deras metoder förfinades av tyskarna under Joseph Goebbels. USA behövde svara med liknande medel. Delar av den forskning Schramm utförde under kriget är fortfarande hemligstämplad. Hans mest kända verk, The Process and Effects of Mass Communication (1954) är en bok avsedd att användas som studiematerial för propagandautbildning. Flera andra av kommunikationsforskningens urfäder, som Harold Lasswell, var också involverade i propagandaforskning. Några var som Paul Lazarsfeld födda i Tyskland eller Österrike och flera var inspirerade av Sigmund Freuds tankar.

Psykologisk krigsföring. Efter kriget fortsatte Schramm som rådgivare till USA:s säkerhetsråd och år 1955 utnämndes han till professor vid Stanford-universitetet. Det var där han fullbordade sitt livsverk. Märkligt nog finns inget fysiskt spår av honom på campus. Enligt uppgift har det funnits en Wilbur Schramm Alley men den gatuskylten har i så fall försvunnit, kanske för att någon stor sponsor behövde få en egen gatstump, kanske för att utplåna spåren efter ett kontroversiellt stycke av Stanfords historia.

Efter andra världskriget hamnade USA och Sovjetunionen in i ett låst läge, ”det kalla kriget”, vars viktigaste kännetecken var psykologisk krigföring. Konflikten eskalerade aldrig till öppet krig. Kommunisterna iscensattes som huvudfienden, och deras agerande analyserades i detalj. En av Schramms böcker, The Reds Take a City (1951), var en socio­logisk och psykologisk analys av vad som hände när Nordkoreas styrkor under 90 dagar hade kontrollen över Sydkoreas huvud­stad Seoul. Wilbur Schramm hade alltså under andra världskriget jobbat för USA:s propaganda­apparat och efter kriget användes samma metoder för att säkra en positiv attityd gentemot USA i världen, mot Sovjet och Kina. Kommunikationsteoretikerna sattes nu att jobba för att omvända världens befolkning med hjälp av positiv social och ekonomisk utveckling.

Carl-Gustav Lindén text

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!