Jag läste i en vetenskaplig artikel att det tydligen ingick en finlandssvensk forskare i teamet som upptäckte antimateria. Antimateria är som bekant motsatsen till materia. Minuspartiklar, minusjoner. Det är mindre än det minsta som finns. Till och med mindre än Kaskö. Det känns onekligen ganska häftigt att en finlandssvensk varit med om att upptäcka något så banbrytande. Fast man kan också se det så här: uppenbarligen behövdes det en finlandssvensk för att man ska kunna tänka så negativt.
Kaj Korkea-aho skriver böcker, gör podcasten Ted & Kaj och bor fortfarande i Mordor.
Jag föreställer mig forskarnas kafferum i laboratoriet i Cern. Amerikanerna med sina pengar och sin självsäkerhet säger att allt är möjligt. Tyskarna med sin Einstein säger att allt är relativt. Och i hörnet: finlandssvensken med sin tunna lokaltidning som säger att allt är skit.
Den svenska servicen körs ner. Varuhuset och tidningarna är i kris. Svenska Yle samarbetsförhandlar. Riksväg 8 faller i bitar. Det fifflas i våra stiftelser. Humorgruppen Kaj ser inte ut att släppa någon ny låt denna sommar. Det ser mörkt ut!
Också antimaterian är flyktig och mörk och ramlar oss ur händerna. Den antimateria som den finlandssvenske forskaren hittade bestod av ett hundratusendedels gram som slutade finnas efter en halv sekund. Som ett leende av Jörn Donner.
Vi är väl ganska negativa då. Och förstås har vi skäl att vara bekymrade. Alla vet att det blivit svårare att använda svenskan i vardagen, också längs kusterna, i synnerhet i städerna. Vi vet att det finns krafter i regeringen som vill försämra svenskans ställning i samhället, som till och med är beredda att skriva om grundlagen för att få som de vill. Vi har alla hört talas om och en del av oss har säkert upplevt diskriminering, kanske blivit utsatta för verbalt eller rentav handgripligt våld för att vi talat svenska.
En annan intressant egenskap hos antimateria är att det försvinner om det kommer i kontakt med verklig-heten. Som kristdemokraterna. Eller som rätt många av de saker man oroar sig för.
I verkligheten finns det ju också en mängd upplyftande och rätt fantastiska fakta som man inte ska glömma. Som att finlandssvenskar i genomsnitt är lyckligare och mår bättre än övriga finländare. Att finlandssvenskar begår minst antal brott av alla befolkningsgrupper i landet. Att den finlandssvenska kulturen lever och mår strålande: i september invigs till exempel Nordens nyaste teater-scen i Helsingfors, och det är en svenskspråkig sådan. Finlandssvensk musik lever gott och uppmärksammas till exempel i Sverige mer än på länge.
Och i en tid då bokbranschen globalt går dåligt så startades för några år sedan det första kommersiella finlandssvenska bokförlaget någonsin. Det är ett fint bevis på det kulturella kapital och den livskraft den här minoriteten har, lite positiv materia att återställa stämningsbalansen i universum med.
