Vad är det för fel med oss?
Som ordförande för ett seminarium kring fastighetsplaceringar i Norden slog mig insikten: Finland utgör den udda observationen i nästan alla jämförelser. De övriga nordiska länderna verkar vara starkt på återhämtning efter finans-, bank- och skuldkriserna. I många fall har de klättrat tillbaka till nivåerna som rådde för krisen.
Än mer anmärkningsvärt är hur markant Finland skiljer ur mängden. Vi ligger som en outlier (avvikare) när det gäller utveckling, priser, ekonomisk aktivitet och framför allt attityder och förväntningar. Så vad är det för fel med oss?
Ur en internationell placerares perspektiv är de nordiska länderna ett homogent område. Vi är mycket lika på många sätt, med samma värdegrund och samhällsstrukturer. Vi kämpar med samma slags utmaningar i en global värld.
Ändå olika. Vilken relevans har det, ur ett större ekonomiskt perspektiv, vad institutionella placerare och fastighetsbranschens mellanhänder tänker om oss? Pengar som placeras över gränserna utgör ett känselspröt på hur en ekonomi står sig i förhållande till den omgivande världen.
I Finland domineras världsbilden av omstruktureringar och hot om nedläggningar av hela branscher. Den traditionella handeln ser sig pressad av e-handel och nya konsumtionsvanor. Bankerna har stramat åt sin kreditgivning till följd av striktare kapitalkrav och regleringar. Vi lever i uppfattningen att vår ekonomiska bas vittrar sönder, samtidigt som nya affärsidéer saknar reella möjligheter att växa till sig.
Dystert och uppgivet. En av föreläsarna på seminariet jämförde förändringen av sentimenten (känslor och attityder bland företag och konsumenter) under den senaste tiden. Finland ligger på botten tillsammans med länder som Frankrike, Rumänien och Grekland. Igen är skillnaden markant till den internationella och övriga nordiska samt europeiska bilden, där stämningarna blivit klart mer positiva.
Kapitalbrist har bytts ut mot ett klimat där bankfinansieringsvolymerna nu ligger på nivåer som motsvarar tiden före kriserna. Även prisnivån på lån blir stadigt attraktivare. Marknaden för masskuldebrevs är också högaktiv, och har utnyttjats med framgång även i Finland av börsbolag som Citycon. På nordisk nivå har vi haft 50-60 emissioner under de senaste 18 månaderna. Finland väntade med fasa på vågen av refinansiering av de lån som lyftes under åren före krisen då internationella fastighetsplacerare var aktiva i hela Norden. Men tsunamin kom av sig även här.
Det är inte brist på pengar som är problemet för fastighetsplaceringar, tvärtom. Låga räntor i kombination med hög tillgång på kapital har hindrat hotbilderna som uppstod efter kriserna att besannas. Däremot kan billiga pengar ge alltför höga prisnivåer på framför allt bra fastigheter, och göra Norden mindre attraktivt för internationella placerare.
”Europe is HOT”, avslutade en av talarna på seminariet. Påståendet låter konstigt i våra öron. Vi har fortfarande närmare en miljon kvadratmeter tomma kontor i huvudstadsregionen, handeln stänger vissa av sina kedjor, diskussionen kring sjunkande värden på egnahemshus i glesbygden fortsätter. Vi funderar hur många kontor och butiker som överhuvudtaget behövs i en allt mer digitaliserad värld. Finns det ingen ljusning?
Fastigheter är bara ett mått på den verkliga, underliggande ekonomiska aktiviteten.
Återhämtningen kommer via andra branscher. Ändå finns vissa tecken på nytänkande och aktivitet, även hos oss. Svenska pensionsbolag har för första gången hittat in på den finska fastighetsmarknaden.
Även i övrigt ser man ny och ökad aktivitet över gränserna i Norden. Finska pensionsbolag har samprojekt i andra länder.
En ökad integration hjälper oss. Tidigare var Finland en klart mindre likvid och mer sluten marknad än övriga Norden. Om resultatet av internationellt inflytande är mera optimism och framtidstro är det önskvärt. Vi behöver det.
