Rubriken ovan är förvisso nonsens, och du kan ignorera den, men jag har åtminstone fångat din uppmärksamhet! Du kommer alldeles säkert att behöva pension en dag. Men i sommar har en hel massa hänt i Finland och i andra delar av världen – saker som kan göra att rubriken besannas. Att förutspå framtiden är ett förfärligt slöseri med tid – när det gäller sådant du inte har kontroll över –men att spara för pensionen och de gyllene åren har alltid varit viktigt. När du lämnar ditt aktiva arbetsliv måste någon fortsätta betala räkningarna – levnadskostnader, hälsovård, resor etc. Att bo under en bro eller samla tomma ölburkar kan inte vara så roligt i åldern 67 till 90 år!
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.
Men den här kolumnen handlar inte om att spara för pensionen, för de flesta av er som läser detta inser redan hur viktigt det är.
Den moderna skräckbilden. Problemet är enligt min mening att så många saker går fel, riktigt fel, i hela världen. Inte som chockvisioner, utan långsamt, smygande, knappt skönjbart. När jag var ung var jag rädd för atombomber och att för utomjordingar skulle landa i London. Mina föräldrar talade om andra världskrigets fasor. Hiroshima efterlämnade ett ärr i mitt sinne, och sedan kom de hemska berättelserna om Sovjetunionen och kulturrevolutionen i Kina, därefter Korea- och Vietnamkrigen …
Allt detta var för länge sedan, men nu har saker gått riktigt på tok på igen. Våra skadliga utsläpp och resursslösande livsstil gör att jordens klimat förändras. Somrarna blir hetare och vintrarna kortare, mildare och regnigare. Sahara har blivit så mycket större, medan glaciärer och istoppar har börjat försvinna. Till och med Kebnekaises södra topp smälter i allt raskare takt. Ozonskiktet är tunt, och mikroskopiska plastfragment fyller oceanerna. Sura regn har förstört sjöar och dödat marint liv. Bisvärmarna har decimerats radikalt, vilket kan hota vår livsmedelsförsörjning. Den smältande tundran som varit djupfryst i tusentals år frigör metan i enorma volymer. Metan är en extra skadlig växthusgas, vars bidrag till den globala uppvärmningen är starkare än CO2. Samma tundra verkar också frigöra gamla virus som människan aldrig tidigare konfronterats med.
Vad är framsteg? Elektroniska datanätverk har spritts över jorden och sammanbinder alla och allting på ett sätt vi aldrig kunnat drömma om, och detta har till stor del skett med praktisk och kommersiell hänsyn – ofta utan desto större beaktande av säkerhet. Dessa nätverk är nu guldgruvor för auktoritära regeringar, skurkar och ansvarslösa hackers som gör intrång för att stärka sina maktgrepp, för nöjes skull eller för att stjäla pengar eller data för profit. Vi har skapat dessa jättenätverk som är mer sårbara än någonting vi haft tidigare. Allt detta sker i framstegens namn – men har det verkligen varit framsteg?
Samma informationsnätverk håller på att rasera våra demokratiska strukturer, då Trump och andra ”stora ledare” i Ryssland, Kina, Turkiet och Nordkorea har beslutat att liberal demokrati (sådan vi känner och respekterar den) inte gagnar deras egna politiska eller ekonomiska intressen. Antiliberala krafter spelar sina spel via medier och sociala nätverk, och hackar sig in i våra samhällsstrukturer. Vi har också europeiska ledare i länder som Polen och Ungern, som inte längre respekterar principerna kring rättsstat och mänskliga rättigheter som vi etablerat till det höga priset av två fasansfulla världskrig. Tyskland, Sverige och Italien har växande xenofobiska politiska partier som frodas genom fientligheter mot ”utlänningar” … Till och med Storbritannien anser att EU – historiens största fredsprojekt – är av ondo!
Hur kan minnet vara så kort? Klimatförändringen, som vi kan se avancera inför våra ögon, innebär att hundratals miljoner människor kommer att nödgas lämna sina hemländer på grund av översvämningar, torka, svält, hetta och sjukdomar. Man kan inte på sikt placera dessa folkmassor i ”flyktingläger” eller ”uppsamlingscentraler”, för dessa är ingenting annat än oorganiserade och dysfunktionella soptippar där våld och fattigdom skapar nästa uppsättning problem.
Så begrunda följande vision: stanna upp för några minuter och se på dina barn och barnbarn, tänk till om vad vi håller på att koka ihop åt dem … bilden är mycket mer dramatisk än min egen världsbild från 1950-talet. Tänk er sedan deras sista dagar i ”pension” – rentav hostande blod i någon grotta, utan frisk luft, vatten eller mat.
Här en trösterik tanke att avrunda sommaren med: om saker fortsätter att bli värre, kommer våra barn eller barnbarn kanske aldrig att ha någon användning för pensionen … de kan vara döda innan det är dags att gå i pension!
