Var fjärde EU-medborgare röstade på ett populistparti i nationella val åren 2013–2018. Missnöjespartierna har en massa olika drivkrafter, men motståndet mot EU-integrering förenar dem.
Vad har väl romarna nånsin gjort för oss? Agitatorn Reg från Judéens folkfront, spelad av John Cleese, ställer sin fråga retoriskt och blir mer och mer irriterad när han får det ena svaret efter det andra. Akvedukter, vägar, sanitet, mediciner, konstbevattning, utbildning, allmänna bad, lag och ordning … Ok, förutom de där sakerna som ni räknat upp, vad har vi egentligen fått av romarna?
Scenen från Monty Pythons film Life of Brian från 1979 har använts i många versioner i den utdragna Brexit-debatten. Efter Boris Johnsons motgång sista oktober har ett klipp där han står i talarstolen, dubbad med Regs röst, fått viral spridning. Brexit-anhängarna och det fiktiva Judéens folkfront har en slående lik argumentationsteknik.
”Flera av de regioner i Storbritannien som röstade för Brexit, däribland Cornwall och Wales, har genom åren fått rikligt med stöd från EU:s strukturfonder. Det kan förstås ses som ett misslyckande att EU inte lyckats informera invånarna om sin kohessionspolitik, men man kan också fråga sig hur stort EU-motståndet hade varit om de inte fått dessa stöd”, säger Lewis Dijkstra, ekonomisk och politisk analytiker på EU-kommissionen.
Fakta från 63 000 valdistrikt. EU:s kohessionspolitik, eller sammanhållningspolitik, går ut på att unionens mindre utvecklade regioner på sikt ska komma i kapp de mer utvecklade regionerna. Det sker främst genom investeringar, som delfinansieras av EU:s strukturfonder. Traditionellt har det handlat om att bygga upp infrastruktur, men på senare tid har satsningarna allt mer styrts till att dels stimulera innovationer, dels höja utbildningsnivån och sysselsättningen i mindre bemedlade regioner.
Populistpartierna har gjort sitt bästa för att mörka eller förminska de regionala satsningarna och i stället lyft fram EU:s problem och tillkortakommanden.
”Under början av 2000-talet var det mindre än tio procent av EU-medborgarna som motsatte sig en närmare integration inom EU, men på några år fördubblades andelen. När vi undersökte resultaten i de senaste nationella valen visade det sig att var fjärde väljare röstade på ett parti som är motståndare till EU-integration”, säger Dijkstra.
Det har gjorts en rad ytliga analyser där det hittas samband mellan EU-missnöje lågt BNP, men det är långt ifrån hela sanningen. I forskningsrapporten The Geography of Discontent presenterar Dijkstra och hans forskarteam resultaten av en omfattande undersökning, där de analyserat data från 63 000 valdistrikt i de 28 EU-länderna.
Brister i projekthantering. Resultatet ger en komplicerad bild med några röda trådar. Regioner som är positiva till EU präglas av ekonomisk tillväxt, hög utbildningsnivå, högt valdeltagande och att det finns invånare från andra EU-länder i regionen.
”I undersökningen syns också en EU-positiv trend och vi kan se att på det stora hela att områden som fått EU-satsningar också har en positiv bild av EU-medlemskapet.”
Missnöjet mot EU är vanligt i regioner som har högre BNP än EU-snittet, en industri som är under avveckling och en låg andel av 20–30-åringar.
”Att områden med högre BNP röstar på EU-kritiska partier kan bero på att deras ekonomiska utveckling är på väg neråt, men de har fortfarande en självbild som framgångsrika och tycker sig inte behöva EU för att klara sig.”
I regioner där både EU-satsningar och missnöje är som störst finns också de största bristerna i den offentliga administrationen.
”Det här är något av elefanten i rummet. För att en region ska beviljas EU-stöd borde det finnas ett minimikrav på myndigheternas förmåga att hantera projekten och anslagen. Tyvärr är det ofta så att de regioner som är i störst behov av hjälp från EU saknar en lämplig regional administration”, säger Lewis Dijkstra.
Johan Svenlin text
