Fredagen 22 november 1963 lade jag mig tidigt på kvällen för att vara i god form på nattarbetet på Aftonbladet i Stockholm. Jag hade i uppgift att öppna centralredaktionen vid midnatt, gå igenom de tre morgontidningarna SvD, DN och Stockholms-Tidningen. Jag klippte och sorterade upp artiklarna efter ämnen, vid särskilt stora och sena nyheter ringde jag mitt i natten en eller annan av de 14 korrarna ute i landet, ibland utrikeskorrarna.
Allt skulle vara förberett inför redaktionschefen Sigurd Glans ankomst kl 04 då han tog över för att med effektiv hand dirigera de allt fler redigerarna och reportrarna som strömmade in från kl 05 och framåt.
Men snabbt blev också jag effektiv, jag började dra ut på ankomsten, tyckte jag kunde sova en dryg extra timme och brukade anlända fram emot halv två.
Jag bodde på Mosebacke Torg, hoppade nedför de många trappstegen till Slussen, vandrade hela Västerlånggatan i Gamla Stan ned till Vattugatan 12 i tidningskvarteren i Klara mitt emot Centralen. Ingenting ovanligt märktes på vägen dit denna natt, jag tog hissen upp förbi Stockholms-Tidningens redaktion upp till Aftonbladets.
Normalt låste jag upp men jag hann bli förvånad över att dörren var olåst, slog upp den och fann hela redaktionen i fullt arbete med chefen Glans dirigerande som en general när han inte snabbläste texter. Jag utropade:
”Vad gör ni här ?”
”Vi är här för att kolla vad du egentligen gör på nätterna.”, sade högste chefen barskt.
Skamsen smög jag ned på min plats mitt emot Sigurds. Det dröjde några minuter innan jag förstod att Kennedy var mördad. Bilden från redaktionen i arbete denna natt finns publicerad i Sigurd Glans stora bok om de största händelserna ”På första sidan 1900-99. Århundradets nyheter ” (Tidningsmakarna 2000).
Där sitter Sigurd Glans i mitten, bakom står bland andra den tidens mest kände kriminalreporter Börje Heed och till höger mitt emot sitter en liten hopkrympt volontär som fått chansen att bli journalist på riktigt.
Jag borde ha fått sparken men fick faktiskt inte det, jag hade ju sprungit som redaktionsvaktmästare på skollov och söndagar under hela tonåren i de gamla hopbyggda tidningshusens alla prång redan som 12-åring på Torsten Kreugers tid som ägare.
Men jag hade som polisreporter på Aftonbladet året innan jag blev nattredigerare insett att jag inte passade som kvällstidningsjournalist, att mest varje dag försöka göra en höna av en fjädrar. Jag sade upp mig och återgick till gymnasiestudierna våren 1964.
Ett par decennier senare i TV- och radiohusen träffades Sigurd Glans och jag ett flertal gånger, han hade som pensionär blivit producent för radions aktualitetsprogram på eftermiddagarna och bad mig då och då komma förbi och kommentera aktuella ekonomiska händelser, alltid med några skratt åt minnet av min ordentliga tavla, tyvärr bara den näst största under mina mer än fyra decennier som journalist….
….den oslagbart största tabben var när jag någon vecka efter Ekonomi-Ekots start 1985 högtidligt läste upp att Arbetsgivareföreningens mångårige VD Bertil Kugelberg hade avlidit – dock visade det sig att han istället blivit hedersdoktor, jag var fem år för tidigt ute med hans död.
div { margin-top: 1em; } #google_ads_div_wpcom_below_post_adsafe_ad_container { display: block !important; }
]]>
