Kort startsträcka och låg bullernivå gör att elektriska flygplan kan bli framtidens alternativ på destinationer där förbindelserna i dag är begränsade. I Finland har planerna på elflyg framskridit längst i Kvarkenområdet.
För ett par decennier sedan hade passagerartrafik med batteridrivna flygplan mest låtit som en kuriositet. Men precis som inom landsvägstrafiken pågår i dag ett intensivt utvecklingsarbete kring elektrifiering av flyget. Runtom i världen genomförs cirka 200 projekt vars syfte är att utveckla elektriska flygplan, samtidigt som allt mer riskkapital söker sig till verksamheten.
Också här drivs utvecklingen av en ökande oro för klimatuppvärmningen. Flyget står i dag för 2–3 procent av världens utsläpp av växthusgaser (vilket kanske inte låter så mycket med tanke på den framträdande roll flyget har fått i klimatdebatten).
”Elflyg kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser rejält, också när traditionellt producerad energi används. Om man använder förnybar el är utsläppen noll”, säger forskardoktor Stefan Baumeister vid Jyväskylä universitet.
Baumeister har nyligen skrivit en artikel i ämnet i den vetenskapliga publikationen Journal of Transport Geography. Det stora hindret för en övergång till elflyg i bred skala är givetvis energiförsörjningen. Dagens batterikapacitet medger en flygradie på 400–1000 kilometer och de planmodeller som är under utveckling tar cirka 20 passagerare.
Enligt Stefan Baumeister är de här begränsningarna dock ett mindre problem för Finland med sin lilla befolkning jämfört med situationen i många andra europeiska länder. Han ser goda möjligheter för Finland att bli ett föregångsland inom elflyg och säger att 2025 är en realistisk starttidpunkt för kommersiell inrikestrafik, till exempel på sträckor som Helsingfors–Uleåborg.
”När batteritekniken utvecklas kommer vi att ha elflyg också på längre sträckor.”
Men så länge flygradien är stram kan man förstås fråga sig vilket mervärde elflyget erbjuder jämfört med tåget. Enligt Baumeister är tåget i de flesta fall snabbare på sträckor upp till 170 kilometer, men därefter är elflyget snabbare.
Eftersom elmotorn reagerar snabbare än förbränningsmotorn klarar sig elektriska flygplan med kortare startbana – under en kilometer – vilket ger möjlighet till mindre cityflygplatser intill stadskärnorna. Minimal bullernivå och obefintliga utsläpp bidrar också till att elflyg lämpar sig bättre än traditionella plan närmare bebyggelse. Enligt Baumeister skulle den kortare startsträckan innebära att uppemot 30 nya inrikesdestinationer kunde kopplas till det nät som i dag trafikerar på Helsingfors–Vanda flygplats – orter som saknar tillräckligt lång startbana för dagens flygplan.
Patrik Harald text
Läs hela artikeln i papperstidningen.
