Coronapandemin blev EU:s första riktigt svåra test. Nu skulle unionen visa hur den fungerade. Många ansåg att den inte gjorde det och det talades om att detta kunde bli början på slutet. Men sedan lyckades kommissionen ena länderna kring ett historiskt avtal, som snarare sätter grunden för ett starkare EU. Covid-19 såg till att länderna blir allt hårdare sammanbundna genom gemensamma lån.
Att säga att EU blev taget på sängen när pandemin snabbt fick sitt grepp om Europa är knappast överdrivet. Samma sak hände med de länder som drabbades hårdast de första månaderna, och som försökte hålla huvudet kallt medan sjukhusen fylldes och ingen visste speciellt mycket om det nya viruset.
Plötsligt började alla tänka enbart på sitt eget land, som om EU inte existerade. Gränser stängdes, exportförbud på bristvaror infördes i flera länder och varje land bestämde helt själv hur det ville hantera pandemin. EU verkade handlingsförlamat och dess framtid började plötsligt se väldigt osäker ut.
Bristande solidaritet. Enligt en undersökning som EU själv beställt, och som kommer att presenteras i sin helhet i september, är över hälften av EU-medborgarna missnöjda med solidariteten länderna emellan under pandemin. Sju av tio anser att unionen bör ha en viktigare roll i kampen mot pandemier och kriser. Endast en tredjedel har en klar bild av vad EU gjort för att hjälpa medlemsstaterna.
”Jag håller med om att mycket skulle kunnat göras bättre, även om EU har gjort mycket. Man har varit dålig med att komma ut med information om det man gjort. Kommunikationen från unionen måste definitivt bli bättre”, säger Maria Demertzis, som är vice direktör för Bruegel, en av EU:s viktigaste forskningsinstitut, och hon har arbetat både för kommissionen och stora banker som analytiker.
Att problemet är känt även inom EU:s ledning visar bland annat den kritik som parlamentets vice talmän riktat mot medlemsländerna. Enligt dem måste varje lands myndigheter vara tydliga med vad unionen gör och bli mycket bättre på att kommunicera och förklara besluten, något som de enligt de vice talmännen inte gör i dag. Enligt en av dem, Katarina Barley, är det snarare så att desinformation får härja fritt på många ställen.
”De enskilda länderna måste helt klart ta sin del av skulden för att EU blir impopulärt. Det är viktigt att politikerna tar sitt ansvar och är klara med vilka fördelar landet har av sitt EU-medlemskap. Tyvärr tar ofta de populistiska tongångarna över i så här svåra tider”, konstaterar Maria Demertzis.
Det som medborgarna känt som det starkaste beviset på att EU tappat all sin makt, har varit de stängda gränserna. Alla Schengen-länder har rätt att stänga upp till två år vid allvarliga kriser, men regeln var urgröpt redan före pandemin. Danmark har hårda gränskontroller sedan 2015, medan andra länder har kontroller mot vissa gränser, som till exempel Frankrike mot Italien.
Koordinationen saknades. EU-parlamentet ville redan förra året korta begränsningen av undantag från Schengen till ett år, men har inte fått gehör för sitt förslag. Ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, Juan Fernando Lopez Aguilar, anser att länderna helt saknat koordination när de stängt sina gränser.
”Alla länder har skyldigheter när det gäller Schengen-avtalet. Det är förståeligt att allt blev rörigt när pandemin startade, men min uppfattning är att hela unionen bygger på att människor får röra sig fritt. Om detta stoppas under en längre tid äventyras hela EU:s framtid, förklarar han i ett uttalande.”
Kristina Wallin text
Läs hela artikeln i papperstidningen.
