Inom industrin väntar tuffa tider, säger Aktias nye chefsekonom Lasse Corin. ”Den finländska industrin är eftercyklisk och minskade beställningar märks inte genast.”
I ditt förra jobb som analytiker var du rätt anonym, medan en bankekonom förväntas vara bankens ansikte utåt. Hur ser du på rollbytet?
Jag är bekväm med situationen. Tidigt i studierna märkte jag att jag var mest intresserad av nationalekonomi och valde det som huvudämne. Därför är jag glad över att få jobba som chefsekonom. Målet är att försöka öppna vardagens ekonomiska frågor på ett begripligt sätt för hushållen.
Prognosinstitutens rapporter brukar vara ganska samstämmiga. Är det svårt att ha en avvikande åsikt i den här yrkeskåren?
Visst lyssnar man på vad andra ekonomer tänker, men nog kan man också komma fram med avvikande åsikter om man har goda argument. Å andra sidan – om alla indikatorer pekar mot ett visst håll så är sannolikheten stor att också prognoserna pekar åt samma håll.
Vilka källor använder du i ditt jobb?
Jag läser inhemska tidningar och bland annat Financial Times och The Economist. Sedan läser jag centralbankernas forskning och prognoser. Jag gillar siffror och följer olika statistiska källor. När jag har en tanke brukar jag kolla om det går att få stöd för den i data.
2020 har varit ett exceptionellt år, men åtminstone hittills har Finlands ekonomi backat mindre än många befarade. Är det värsta över nu?
Om vi jämför med våren när stora delar av samhället stängdes, så tror jag att vi inte kommer att se lika kraftiga begränsningar framöver. I den bemärkelsen är det värsta över. Men krisen påverkar olika sektorer på olika sätt, och inom industrin tror jag att vi får se dystrare tider ännu. Den finländska industrin är eftercyklisk, den producerar tillgångar för andra industrier och leveranstiderna är långa. Att beställningarna krymper märks inte genast, men orderingången för industrin är nu ungefär 10 procent under året innan. Också inom byggbranschen har antalet lov kommit ner, vilket syns med en viss fördröjning.
ECB:s krispolitik efter 2008 hann aldrig helt normaliseras förrän coronakrisen slog till. När får vi se en ”normal” penningpolitik?
Jag tror att vi kommer att ha extremt låga räntor under en lång tid. Det hänger ihop med inflationen. Inflation skulle förutsätta att vi har ekonomisk tillväxt, vilket det är dåligt med i Europa. Vad det i sin tur beror på är inte riktigt klart, men jag tror att en delorsak är demografin. Den åldersgrupp som har störst kapacitet att konsumera – folk i arbetsför ålder – växer inte, eller åtminstone inte lika snabbt som tidigare. Det påverkar hela efterfrågan i ekonomin.
Centralbankerna har inflationsmål på nära 2 procent. Varför håller man fast vid den här siffran, som vi konstant ligger under? Är den fortfarande relevant?
Om inflationen är för låg faller man lätt in i en deflation som är svår att ta sig ur. För hög inflation gör det svårare att planera framtiden. Man vill vara tillräckligt långt från noll så att det finns tid att reagera vid risk för deflation, och samtidigt vill man inte att en för hög inflation ska försvåra framtidsplaneringen i ekonomin.
Coronakrisen har ökat den offentliga skulden rejält. När börjar nivån vara kritisk?
I dagens omgivning går det inte att sätta någon gräns som gäller alla länder. Problemen uppstår när den offentliga sektorn lånar för mycket så att räntorna stiger och räntekostnaderna börjar äta upp för mycket av inkomsterna. Det gör i sin tur att det blir svårare för samhället att upprätthålla offentliga tjänster. Nu stöder centralbankerna statsfinansmarknaden starkt. Trots att underskotten har vuxit kraftigt så har räntorna knappt reagerat. Eftersom inflationen ligger klart under centralbankernas mål har de utrymme att föra en expansiv politik. Men om inflationen i något skede börjar accelerera kommer också statslånens räntor att stiga.
Hur kommer det sig att börsen har gått så bra trots krisen?
En viktig orsak är centralbankerna som pumpat in så mycket pengar i ekonomin. En stor del av dem har flödat in i aktiemarknaden. När räntorna är så låga har pengar från ränteinvesteringar sökt sig till aktieinvesteringar. Ytterligare en orsak är att andra kvartalets resultat var bättre väntat. Nu återstår det att se hur en andra corona-våg ser ut. Aktiemarknaden har helt klart prissatt en ganska lindrig våg.
Du bevakade banksektorn i ditt tidigare jobb som analytiker. Hur mår bankerna i dag?
Jämfört med för tio år sedan är banksektorn mycket bättre kapitaliserad. Affärsverksamheten har blivit mindre riskfylld, eftersom bankerna inte kan placera i lika riskfyllda tillgångar som tidigare. Å andra sidan är utmaningen de låga räntorna, som pressar bankernas marginaler. Tillsynsmyndigheten ser hellre lönsamma banker, eftersom ett gott resultat kan täcka eventuella kreditförluster och ger möjligheter att investera i nya banktjänster.
Patrik Harald text
