US Business Round Table gjorde en stor tjänst för mänskligheten genom att fastslå att ”aktieägarvärde” inte längre är hörnstenen i businessevangeliet enligt Messias Milton Friedman. Nu är den nya Messias JP Morgans vd Jamie Dimon, som i egenskap av ordförande för Round Table segervisst hävdade: ”Medan vart och ett av våra individuella bolag förverkligar sin egen korporativa funktion, har vi gemensamma grundläggande åtaganden gentemot alla våra intressenter.”
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.
Bolagsstyrning handlar helt och hållet om förtroende, och detta existerar om företagets verksamhet är hållbar, transparent och fungerar väl, när företaget leds av en styrelse och en vd som omfattar dessa grundläggande åtaganden gentemot intressegrupperna – således aktieägarna, de anställda, kunderna, underleverantörer och leverantörer, och samhället i stort.
Svag styrelse fäller företaget. Men ett företag kan lätt förlora detta förtroende och gå under om styrelsen är svag. Risto Siilasmaa, Nokias nuvarande styrelseordförande, hävdade i sin bok Transforming NOKIA att Nokias tidigare styrelseordförande Jorma Ollila gavs för lång lina av bolagets svaga styrelse, som gick i hans ledband. Utan denna kontroll och maktbalans kollapsade en del av Nokia …
Stora amerikanska företag som Enron och Andersen Consulting gick också omkull. Och ett av de största bedrägerierna kom i dagen senare år 2002, och ledde till WorldCom Inc:s konkurs. Dess tidigare vd, Bernard Ebbers, hade haft nästan oinskränkt makt i företaget, utan att direktionen verkade ha någon kontroll över hans göranden. Man betalade slösande kompensation, mer än 400 miljoner dollar beviljades som ”lån” från aktieägarna till Ebbers!
Maktbalans. Dessa berättelser utspelade sig för 20 år sedan, och vad har vi lärt oss? Inte mycket, om man ser på Lehman Brothers konkurs och upptakten till finanskrisen 2007. Världens största banker var inkompetent styrda och drabbades av enorma förluster, för att sedan bli räddade av tillmötesgående regeringar och skattebetalare. Företag och länder världen över knagglade sig fram de följande tio åren. Man har lärt sig väldigt lite sedan dess. Vi tvivlar ännu på klimatförändringen, vi ser det fortfarande som acceptabelt att privatisera vinster och socialisera förluster inom banking och finanssektorn, medan bankirer och vd:ar lyfter enorma löner, och anställda är pressade eller förlorar sina jobb.
Vi tror på västerländska demokratier, men kan man fortfarande använda den termen? Vi vet att diktatorer kuvar opposition med fängelse och våld, medan demokratier tillämpar ”testning av lagens gränser”. Enligt detta test ska en nation ha tre oavhängiga parter: den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Dessa har skapats att borga för intern kontroll och maktbalans, så att ledarna inte begår lagbrott eller handlar ansvarslöst. Att balansera de tre polerna är vanskligt, men sådana demokratiska lösningar har låtit Europa och USA blomstra de senaste hundra åren.
Förbryllande grundlag. Men nu har vi Trump och Johnson, i två historiskt demokratiska länder, som verkar köra över lag och rätt som vi allmänt uppfattar dem.
Då jag studerade juridik för att bli advokat i London för omkring 50 år sedan, läste jag böcker om kriminallagstiftning, skattelagstiftning och om grundlagen. Den sistnämnda var förbryllande, genom att den endast innehöll väldigt få specifika, skrivna lagar om Storbritanniens konstitution, den samling fundamentala principer och lagar enligt vilka ett land styrs. Storbritannien stöder sig i stället på en samling oskrivna traditioner och konventioner enligt vilka landets högsta beslutande församling är dess suveräna parlament. Dessa konventioner och traditioner kan förändras med världen, och världen förändras i dag snabbt genom Facebook, Google och Netflix.
Överkörd demokrati. I september 2019 tog Boris Johnson kontroll över parlamentet genom att stänga ned det, för att han uppgav sig vilja koncentrera sig på att skriva Drottningens Tal, med vilket Drottningen av tradition öppnar varje ny parlamentssession. Detta tal sammanfattar regeringsprogrammet för det kommande året, eller åren. Men vi vet alla i dag att Johnsons verkliga skäl att stänga ned parlamentet var att han ville förhindra debatten om brexit. Han sa rentav att han skulle driva igenom brexit utan avtal, även om parlamentet godkände en lag som försökte hindra honom att göra det.
Att stänga ned parlamentet under falska förevändningar för att hindra det att utöva den kontroll som är dess mandat, och deklarera att man kommer att bryta mot lagen, innebär att premiärministern beter sig som Ebbers, som för närvarande avtjänar 25 års fängelsestraff. Johnson har ignorerat lagen i Storbritannien, eller kan på ett annat sätt sägas ha ignorerat god bolagsstyrning och utsatt nationen för förlustrisker. Med andra ord handlar brexit helt och hållet om verkligt undermålig bolagsstyrning, eftersom parlamentet är landets högsta beslutsfattande organ i så vittomfattande frågor – det är inte en folkomröstning, och särskilt inte en som organiserats som rådgivande referendum, kontaminerad av lögner och disinformation, och finansierad av tvivelaktiga individer och främmande makter. Så kanske Johnson borde sättas i fängelse, inte bara för klantig bolagsstyrning, utan också – vilket är allvarligare – för att ha kört över demokratin.
