Frank Svenfelt är Wärtsilä-ingenjören från Larsmo som blev internationell bankir med säte i London och Dubai. Nu är han vd för det finländska mode- och designföretaget Samuji i Helsingfors.
När Forum träffar Svenfelt en oktobermorgon i Helsingfors har han just kommit från en anställningsseans i New York där företaget håller på att öppna en egen butik.
Alltså ett finländskt modeföretag, modell mindre, som öppnar egen butik i USA?
”Vi har sedan tidigare flera bra återförsäljare i landet. Nu är det tid att öppna en flaggskeppsbutik på södra Manhattan för att stärka vår närvaro i landet.”
Enligt Svenfelt är USA en bra marknad därför att företagets målgrupp har kommit över behovet av att styrka sin identitet med logomärkta kläder.
”I stället vill man nu ha något som är genuint bra gjort, och som fram för allt tillverkats ansvarsfullt. Det är något av en trend bort från det massproducerade. I det sammanhanget fungerar våra europeiskt tillverkade kläder och stilrena estetik klockrent.”
Var är Finland? Mode- och designföretaget Samujis vd Frank Svenfelt undrar varför man i den finska designvärlden är så försiktig med att använda saker från landets historia. ”I Japan skapade ett varuhus på eget bevåg produkter utgående från samekulturen. Vi försöker därför använda element ur exempelvisgamla karelska dräkter i vår kollektion.”
Ingenjören som såg världen. Till utbildningen är Svenfelt ingenjör från tekniska yrkeshögskolan i Vasa. Efter skolbänken fick han 1995 jobb på Wärtsilä Power Plants i Vasa där han direkt fick gå med i internationella projekt.
”Jag har aldrig haft någon strukturerad plan för mitt liv. Också det jobbet var en ren lyckträff när jag plötsligt märkte att studierna höll på att ta slut och det gällde att börja söka jobb. Jag skulle säga att jag har haft en enorm tur i livet. Sedan är det en annan sak att jag jobbat stenhårt på alla arbetsplatser jag haft.”
I Kina var Svenfelt bland annat direkt inkopplad i två kraftverksbyggen i Shanghai.
”Jag uppskattar verkligen Wärtsilä för att de tog in nyanställda unga människor i krävande internationella uppdrag.”
Samtidigt som jobbet öppnade världen för honom märkte han i Kina ganska snabbt att ingenjörsarbete inte var det han ville göra resten av sitt liv.
”I samband med projekten kom jag i kontakt med dem som finansierade projekten. Det kändes mera som den riktning jag ville röra mig i och då började jag fundera på andra alternativ.”
Följde känslorna. Sagt och gjort, han tog paus från arbetet och studerade ett och ett halvt år i Paris vid högskolan École des Ponts Business, som ursprungligen är en ingenjörsskola.
”Där fanns studenter från ett trettiotal olika länder. Det gav massor med influenser och samtidigt började finanslivet te sig allt attraktivare. Det öppnade verkligen mina ögon att till exempel jobba i team tillsammans med en indier som studerat historia och en mexikan som jobbat på bank i New York. Dessutom var det intensivt och kul att bo i Paris.”
Under MBA-utbildningen stod det klart för Svenfelt att investment banking var det som verkligen intresserade honom. Eftersom han efter tiden i Asien såg att han ville jobba i Europa, var Europas finanscentrum i London det första och egentligen enda alternativet.
Finansvärldens Sesam. Till slut öppnade sig en plats på investmentbanken Paribas och från den dagen låg världen öppen i finansbranschen.
”Efter den intensiva jakten på den första platsen kändes det ironiskt att den första head huntern ringde när jag var första dagen på jobb. När man väl fått foten innanför dörren är man så att säga en av gänget.”
Mångdubbla platinumkort. Det räckte i alla fall inte länge innan det gällde att välja mellan att byta team inom banken eller byta arbetsplats då den franska storbanken BNP köpte Paribas i en beramad affär år 2000.
”Den affären blev misslyckad av olika orsaker. I det här skedet var det i alla fall enklare att bli kallad på intervju och det öppnade sig en plats för mig på Citigroup Investment Banking där jag jobbade till 2006 med allt från skogsbolag till teknikbolag. Det gällde hela paletten från finansiering till fusioner.”
Jobbet på Citigroup innebar en väldig mängd flygpoäng då många av kundernas projekt gällde internationella affärer. Ännu mera resande blev det när han blev chef på investeringsbanken Challiss Limited med kontor i New York och Sydney i Australien.
”Banken är specialiserad på bioteknik och life science och jobbet var otroligt inspirerande. Men med bostaden i London blev flängandet runt jorden slutligen för mycket. Jag kunde ha flyttat till Los Angeles eller Australien, men som den europé jag är kändes de för långt borta.”
Dubai blev Riyadh. I stället blev det Dubai och investeringsbanken Swicorp. Svenfelt var enligt egna ord ”hyggligt senior” när han började jobba där 2008. I praktiken blev det så att han bodde i Saudiarabien fem dagar i veckan.
”För en västerlänning är det inte lätt att bo där. Därför blev det ett intensivt liv, med veckosluten i Dubai och resten av veckan i Saudiarabien, tills en annan person tog över som chef under mitt sista år i Mellanöstern.”
Det året jobbade han äntligen helt i Dubai och byggde upp kundnätverk i Kuwait och Förenade Arabemiraten.
”Utvecklingen i bankirfirman följde inte riktigt mina egna tankar och då började jag se mig om efter andra utmaningar. I den kulturen måste man arbeta på lång sikt för att klara sig på allvar. Det ville jag inte trots att livskvaliteten var suverän i Dubais eviga sommar.”
Helsinki calling. Ett infall 2009 gjorde Svenfelt till lycklig ägare till en bostad i Helsingfors, trots att han aldrig bott i staden.
”Den var något av en investeringsbostad som jag sålde 2013 då jag var säker på att bostadspriserna i staden inte längre skulle stiga. Såhär ett par år senare kan jag erkänna att det ur den synvinkeln inte var ett optimalt beslut eftersom priserna i centrum har fortsatt att stiga.”
Sommaren 2012 flyttade han i alla fall själv helt och hållet till Helsingfors i samband med att han investerade i Samuji.
Bara en kvart att förlora. År 2012 började han på allvar jobba i Finland som vd för Samuji, efter att det första halvåret som delägare
arbetat som dess styrelseordförande.
Företaget hade grundats i slutet av 2009 av Samu-Jussi Koski som länge hade varit kreativ chef på Marimekko.
”Han tröttnade med tiden på modeindustrin, men eftersom det var det enda han kände att han kunde startade han eget i
mindre skala”, berättar Svenfelt.
Som det ofta går med nystartade företag med goda idéer behövde det ganska snabbt tilläggskapital för att kunna utvecklas. I det skedet var det en gemensam vän som tipsade om att Svenfelt hade exakt den finansiella kompetens som behövdes och dessutom chans att investera.
”Problemet var att jag aldrig hade varit involverad i kreativa företag. Men det värsta som kunde hända var att det var en tråkig typ och jag skulle förlora en kvart av min tid. Så jag tog en diskussion med honom.”
Tränad siffernisse. Det som snabbt gjorde intryck på Svenfelt var Samus solklara vision av brandet, det som Samuji skulle representera.
”Det är det som är det absolut viktigaste i en sådan här bransch. Därför gick jag med.”
Då Svenfelt gick in som investerare och styrelsemedlem 2011 började man jobba på en businessplan riktigt från grunden, typ ’vilka är kunderna’, ’vilken är produkten’, ’vilka kärnvärderingar har vi’, ’vilka är konkurrenterna’.
”Det var bra att jag inte visste något om modeindustrin. Många saker görs som de alltid gjorts, till exempel modemässorna ses som något heligt, men jag kom in med en helt annan bakgrund och såg världen på ett annat sätt. En viktig detalj är att jag överhuvudtaget inte blandar mig i det kreativa utan enbart sköter den kommersiella biten. Jag är egentligen inte särskilt intresserad av mode, utan av företagsbyggande och brandskapande.”
Nystarten. Som ett resultat av strategiarbetet skapades en plan för hur bolaget kunde börja växa snabbt, huvudsakligen genom grosshandel, på samma sätt som till exempel de stora svenska modebranden.
Prismedvetet. Prissättningen i modebranschen är enligt Svenfelt en hel vetenskap. Är priset för lågt äter det företagets värde men är det för högt går försäljningen dåligt.
”Vi gör ytterst noggranna kostnadsberäkningar på vad produkterna kostar och lägger på en industrimarginal. Sedan benchmarkar vi priset mot våra närmaste konkurrenter och analyserar om det är rätt. Om det blir för högt gäller det att hitta orsaker till varför eller sänka priset innan produkten börjar säljas.”
”Vår målsättning är att ungefär fördubbla omsättningen varje år, vilket vi gjort sedan 2012. I år landar omsättningen på 1,7 miljoner euro och nästa år budgeterar vi med tre miljoner euro. Min målsättning är egentligen att göra mig själv obehövlig och i något skede lämna över det operativa ansvaret till någon
annan.”
Fast Samuji går som på räls och Svenfelt är positivt överraskad över den köpkraft som finns i Finland, konstaterar han att det allmänna mentala läget inte är gott i landet.
”När jag lämnade Finland pekade alla siffror uppåt och samhället andades framgångsanda. När jag kom tillbaka var det tydligt att något hade hänt, stämningen var uppgiven.”
Men för att avsluta artikeln positivt återfick Svenfelt tron på landets framtid när han gick med i businesängelnätverket Fiban och deltog i en startup dag på Aalto universitetet.
”Där talade jag med finniga tonåringar som var övertygade om att deras företag var värda miljontals euro. Det kändes befriande, fast inte alla drömmar var så realistiska.”
Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!
Bo Ingves text
Karl Vilhjálmsson foto
