Kina har ett dåligt rykte i väst. Trump har förstås fått Kina på hjärnan, men också mer rationellt och etiskt tänkande västerlänningar talar illa om kinesernas hantering av mänskliga rättigheter, om deras affärsmetoder, deras nykolonisering av Afrika.
I en tidigare spalt 2017, “Kina, marknaden och socialismen”, frågade jag huruvida vi ser grandet i Kinas öga men inte bjälken i vårt eget. Några Kina-resor senare är jag benägen att tro att kineserna är av precis samma skrot och korn som vi andra, fast de har stake nog att inte följa västerländska maktstrukturer. Kineserna använder sina enorma resurser till att bygga upp något eget.
Min personliga insyn i Kinas väsen är IT-centrerad, med övriga intryck reducerade till observationer av gatubilden och allmänna diskussioner med kineser jag möter.
Själförsörjning. Vad IT beträffar är kineserna rätt långt självförsörjande. De använder inte Google för att googla, de kör Baidu. De använder inte heller Google för att mejla, eller hitta rätt på kartan, eller för att skriva dokument. De använder inte Whatsapp eller Facebook utan kör Wechat. De bokar inte hotell med Booking.com utan med Qunar. De köper inte på Amazon, utan på Taobao. Visst finns Wikipedia på kinesiska men oftare läser man Baidu-sidor.
Också på djupare teknisk nivå har man egna resurser. Amazon Web Services är ointressant. I stället tävlar Alibaba Cloud med Tencent Cloud och Huawei Cloud. Bara på den allra lägsta infrastrukturnivån använder man samma resurser som i västerlandet. Då talar jag om Linux, MySQL och MariaDB, om Oracle, Microsoft och Apple.
Nobelpris i IT. Senaste Kina-resa gick till Shanghai, Hangzhou, Shenzhen och Hong Kong. MySQL:s fader Michael “Monty” Widenius har i sin inkarnation av far till MariaDB skapat sig ett fenomenalt rykte i Kina, via långsiktigt relationsbyggande med kinesiska internetaktörer. MariaDB Corporations Asienchef hävdar att Monty är en Mick Jagger i Kina, och själv hörde jag databasprofessorn i Tekniska högskolan i Hangzhou beskriva Monty som databasernas da-shen, Den Store Guden. Enda klagomålet: Varför har han inte fått Turingpriset? Michael Stonebraker fick ju det 2014. Fotnot: Turing-priset är en form av informationsteknikens Nobel-pris, och ges vanligen till mer teoretiskt lagda IT-personer.
Näsa för trender. Medan teknikerna på Alibaba, Tencent och Huawei svärmar kring Monty, hinner jag tala med affärsutvecklarna. Och de skiljer sig ganska lite från riskkapitalister i Europa eller USA. De gillar god mat och goda affärer. De luktar sig till trender. De funderar på marknadsandelar och värderingar, med samma spelteoretiska öga som alla andra.
Kulturellt sett har kineserna låga förväntningar på vår bildning och våra språkkunskaper. Jag råkade snappa upp att Tencents tekniker talade om MariaDB:s stöd för teckenuppsättningen ju-ti-eff-ba. Jag kan ett antal räkneord på kinesiska, och de blev mäkta roade då jag upprepade detta uttal av UTF-8. Ribban ligger lågt för oss utlänningar.
Däremot vet de flesta kineser betydligt mer om Europa än många amerikaner gör. Även matkulturen är ett plus. “Låt oss kvickt häva i oss lite mat” (underförstått så att vi sedan kan jobba igen) heter det i IT-sammanhang i USA, men det hör jag inte i Kina. Logiken verkar i stället vara “låt oss långsamt njuta av bordets gåvor, och under tiden lära känna varandra samt diskutera affärer”.
Det allmänna intrycket i Shanghai, Hangzhou och Shenzhen är en kombination av Kalifornien, Manhattan och Oslo. Företagsamt som i Kalifornien, väldiga skyskrapor som på Manhattan, prydligt och rikt som i Oslo. Jag åkte fler BMW i Kina på en vecka än på ett år hemma i München. Bilparken är lika tysk som i Tyskland. Shenzhen, som knappt fanns då jag var i Kina 1993, ser nu rikare ut än grannorten Hong Kong, som ter sig lite sjabbig. Analysen av min huskines: “Där ser man hur klok Deng Xiaoping var, när Hong Kong skulle införlivas i Kina! Han visste vad han gjorde.”
Missljud. Men min lovsång har både principiella och praktiska dissonanser. Att döma Kina enligt Shanghai, Hangzhou och Shenzhen är som att döma Finland enligt Esbo, Tammerfors och Åbo. Och vad praktiken beträffar är The Great Firewall en stötesten. Google är i onåd och jag är utestängd från mitt Google-mejl. Whatsapp fungerar sporadiskt. Jag är de facto avstängd från västerlandet, så till den grad att Monty och jag beslöt fara till Hong Kong i mitten av Kina-veckan, bara för att få nättillgång som hemma.
Så visst finns det smolk i bägaren, då man som handelsresande i IT reser bortom den kinesiska brandmuren.
