O Vanligaste reaktionen jag mötte var utmattning när valreportagen svämmade över alla breddar. Jag retade mig på de allt fler debattörer som avsiktligt missförstod vad motståndarna sagt eller förvanskade det sakliga underlaget. Både politiker och allsköns kommentatorer var alltför ofta demagoger istället för pedagoger.
O Typisk demagogi alternativt populism: Att gång på gång upprepa att arbetslösheten är högre nu än vid den borgerliga alliansens tillträde 2006 – men låta bli att säga att vi under tiden haft efterkrigstidens kanske svåraste och mest långvariga ekonomiska kris i Europa. Diskussionen borde istället ha handlat ännu mer om för- och nackdelar med regeringens och oppositionens olika förslag – samt nya idéer och exempel som politikerna missat.
O Min vanliga käpphäst att den påstådda ungdomsarbetslösheten på över 20 procent innehåller också heltidsstuderande kom sällan fram. Den verkliga siffran ligger snarare på under 10 procent, allvarlig nog särskilt för de allt fler som är långtidsarbetslösa.
O Jag besökte ett antal valmöten och debatter med kommunpolitiker i Lund, Skurup, Tomelilla och Sjöbo, erbarmligt låg kvalité också här när det gäller pedagogiken, dessutom oprecisa besked från nästan alla om vad de vill göra framöver. Åtminstone av heltidsanställda politiker borde man kunna begära mer.
O Frågade ut Malmös moderate oppositionsledare Stefan Lindhe inför Ekonomiforum efter hans valförlust. Han varken ville eller kunde ge konkreta besked om vad hans parti i Malmö föreslår att styrande Socialdemokraterna ska göra för att minska stadens stora underskott på troligen en halv miljard kronor i år, plus några hundra miljoner i ökad pensionsskuld, samtidigt som intäkterna uppgår till ca 10 miljarder i kommunalskatt och ca 7,5 miljard kronor i statliga bidrag, mm. Lindhe passade också på frågor om en ny moderatledare.
O Frågade ut Johan Röstin, VD i CMP Port, Köpenhamns och Malmös hamnar som fusionerats, det kanske bästa fungerande resultatet i det praktiska Öresundssamarbetet. Försökte få honom att berätta lite om den kulturkrock som så många andra direktörer och beslutsfattare vittnat om: den danska auktoritära chefsstilen mot den svenska konsensusmentaliteten, förankring före beslut, i det dagliga arbetet. Men den skillnaden hade åtminstone inte märkts på CMP, påstod han.
