Som statistiker är det lätt att bli både fascinerad av och frustrerad på opinionsundersökningar. Grundprinciperna är mycket enkla och det borde vara relativt lätt att få fram resultat med hyfsad precision. Under de senaste åren har det ändå varit lite si och så med kvaliteten, många prognoser har missat förvånansvärt grovt.
Christian Johansson är lektor i statistik vid Svenska handelshögskolan i Vasa.
Att en opinionsundersökning missar sitt mål är i och för sig inte så konstigt. Även en väl utförd undersökning ger resultat med en viss felmarginal. Svarsbortfall och andra problem kan sedan lätt bidra till snedvridningar. Man ska dessutom komma ihåg att maximal precision inte nödvändigtvis är prioritet nummer ett. Ett företag som lever på att utföra och sälja opinionsmätningar bör förstås ha en bra produkt, men utöver exakthet värdesätts egenskaper som kostnad, tidsåtgång och flexibilitet.
Ännu en Boris som splittrade en union. I det senaste högprofilvalet, den brittiska folkomröstningen, får man väl ändå säga att opinionsundersökningarna hade ”nästan rätt”. En poll of polls (sammanvägd opinionsundersökning) visade att sidorna var ungefär jämnstarka inför valdagen. Slutresultatet på 51,9 procent för brexit låg nog inom felmarginalen för en stor del av undersökningarna.
Trots det är det säkert många som tycker att opinionsundersökningar inte ger tillförlitlig information. De borde förbjudas eller på sin höjd publiceras någonstans mellan horoskopen och serierna. Men finns det då något alternativ? Kan vi utnyttja någon annan kanal för att få tillförlitlig förhandsinformation?
You bet. Ett beaktansvärt alternativ är faktiskt vadslagningsbyråernas odds. Numera finns det många möjligheter att slå vad om diverse politiska och ekonomiska utfall. I teorin är det flera faktorer som talar för att vadslagningsbyråer kan göra bättre bedömningar än opinionsmätningar.
En fördel är att vadslagningsbyråer kan utnyttja ett bredare spektrum av information. De kan utgå från opinionsundersökningar och sedan väga in expertutlåtanden, allmänna trender och annat relevant. Misslyckanden blir dessutom väldigt konkreta, felsatta odds leder direkt till förlorade pengar.
Det finns också vetenskapliga belägg för vadslagningsbolagens övertag. Studier av amerikanska val under de senaste tio åren visar att oddsen i regel överträffar opinionsmätningarna när det gäller att förutse vinnaren.
Odds och procent. Just här hittar vi en paradox gällande den brittiska folkomröstningen. Medan galluparna visade dött lopp ställde vadslagningsbyråerna upp odds som tydde på en 75 procents chans för stannaseger. Nu är det förstås vanskligt att jämföra odds och procentuellt understöd, ett litet övertag i understöd kan mycket väl innebära en stor vinstsannolikhet.
Men i det här fallet måste man nog tillstå att vadslagningsbyråernas bedömning avvek klart från den allmänna (gallup)opinionen. Man kan undra varför? Ännu mera förvirrande verkar det då Ladbrokes twittrade så här dagen före omröstningen (min översättning): ”62 procent av alla vad i dag på BREXIT, samma som igår. Sannolikheten för brexit oförändrad på 24 procent”. Ladbrokes är inte vilka amatörer som helst, deras rötter går tillbaka till 1800-talet och de beskriver sig själva som världsledande inom vadslagning.
50 miljoner Elvis-fans kan ha fel. Nästa tweet från Ladbrokes kastade däremot nytt ljus över situationen. ”Genomsnittliga vad: STANNA £376, BREXIT £72” Det här betyder att även om 62 procent av vaden sattes på brexit så gick över 75 procent av pengarna till stannasidan. Och vips blir deras sannolikhetsbedömning alldeles rimlig.
Vadslagningsbyråerna utgår från sina egna subjektiva bedömningar, men de måste också reagera på marknadens beteende. I mån av möjlighet vill de gärna balansera sina böcker, det vill säga sätta oddsen så att de gör lika stor vinst oberoende av faktiskt utfall. Och det var precis vad som hände i det här fallet. Samtidigt visar det här att man inte alltid kan lita på oddsen, marknaden kan ha fel.
Bakgrundskoll. Vem gjorde då de bästa prognoser den här gången? Det tycks vara aktörerna som samlat in traditionella opinionsdata i kombination med bakgrundsinformation. Bakgrundsinformationen visade nämligen att attityderna bland de som inte bestämt sig i stort motsvarade attityderna bland anhängarna av brexit. Många antog nog att de som bestämmer sig sent kommer att rösta för status quo, men tack vare extra data kunde man se att många av dessa stödde ett uttåg. Möjligtvis var det den här gruppen som avgjorde folkomröstningen.
