Jag är en oförbätterlig bokmal*. Och jag tror att mitt öde delas av rätt många andra Forum-läsare, ingenjörer som ekonomer. Årets spalttema från min sida har därför blivit just böcker, men inte nyaste nytt, alltså inte konkurrens med Forums fina traditionella recensioner av nyutkomna böcker. Däremot diverse andra reflektioner en hopplös bokallätare kan ställa till med.
Den enkla frågan ”Varför?” blir startskottet för årets spaltserie. ”Varför super Jeppe?” hette det någon gång, då man skulle hitta en symbolisk mening för att förklara hur alkoholism uppstår och vidmakthålls. Analogin blir ”Varför läser Kaj?”, där jag får vara ställföreträdare för gemene bokmal.
Nyfikenhet. Hur tänkte Tysklands förbindelseofficer 1941-44, general Erfurth, när han i amerikansk krigsfångenskap tvangs dokumentera sina erfarenheter från tiden i St. Michel och resten av Finland?
Man kan bli nyfiken på vad som helst, och farfars gamla bok ”Der finnische Krieg” kan ge svar som kan vara relevanta för vem som helst som är intresserad av Finland, Tyskland, historia, diplomati, realpolitik. Hur gör du det bästa av en omöjlig uppgift, med en uppdragsgivare som ger dig motstridiga krav? Med en kund som skarpt gillar de resurser du sitter på (mat, ammunition, vapen, extra arbetskapacitet) men gillar bara valda delar av din företagskultur? Hur rättfärdigar du dina gärningar då du är satt att göra något som inte är etiskt oantastligt?
Lättja. Arbetsuppgiften framför dig kanske smakar trä. Jeppe må ta till flaskan, men Kaj tar i så fall till Michel Bussis franska deckare, eller Arnaldur Indridasons isländska. Boken kan vara räddningen för stunden. Både Jeppe och Kaj flyr verkligheten, men Kaj får inte huvudvärk.
Avkoppling. Dagen var lång och arbetet är nu utfört. Lugnet må inträda och hjärnan vill koppla av. Slötitta på TV? Det ges mer lustfyllda alternativ. Donna Leon. Wolf Haas. Jan Guillou. Jo Nesbø. Jussi Adler-Olsen. Kaj slutar oroa sig eller vara irriterad och byter stämning, blir sedan social igen, eller somnar sött.
Teknikberoende. Ackuna är tomma (de fysiska), datorn tar tid att ta fram eller få igång, flygvärdinnan kommer just med sin nästa förmaning. Flaskan, jag menar boken, ligger högst i bagaget, och jag slipper elektronikfanstyget! Boken tjatar inte om att vilja bli uppdaterad.
Kulturutbyte. Den brutna frasen ”Аннушка уже разлила масло!” (Anna spillde redan oljan) har givit mig många angenäma samtalsstunder med ryssar. ”Nel mezzo del cammin di nostra vita” (och de därpå följande raderna) får varje italienares hjärta att öppna sig för en pratstund. Att man sedan inte läst hela Michail Bulgakovs eller Dante Alighieris produktion är inte så farligt, för man kan ju i stället prata Boris Akunin, Dostojevski, Tolstoj, Andrea Camilleri, eller varför inte läsandet av 6-700 sidor Uomine che odiano le donne, vilket är en ypperlig metod att förkovra ens italienska, speciellt något år efter att man läst Män som hatar kvinnor. Litteraturen förenar.
Höra till rätt gäng. Den kroniske bokmalen är inte fri från lägre drifter. Bokmalen kan vilja imponera på folk. Den individualistiske bokmalen kan avväpna motpartens arrogans (”What? You don’t know A Tale of Two Cities?”) med sin egen bildningskanon. Nä, Dickens är så sorglig och dessutom lokal för den anglosaxiska världen; min världsbild har en annan, bredare grund. Do you know Fänrik Ståls sägner? Do you prefer Goethe or Schiller, Theodor Fontane or E.T.A. Hoffmann?
Konkret inlärningsbehov. Google och Wikipedia i all ära, men den bästa överblicken får man av klokt valda böcker. Kompakt tänkande, helheter, goda impulser till vidare inlärning. Mental yoga, mental styrketräning – det ger boken. Och har hjärnan tränat sin rörlighet, uthållighet och styrka, då är det också enklare för den att ta till sig och bedöma riktigheten i snabba svar ur Stack Overflow, Wikipedia och Google.
Högläsning. Ovanstående tankar har kanske att göra med varför Kaj läser just nu. Men någonstans måste det hela ju ha uppstått. Vilken är roten till läsberoendet? Jag vill inte skylla ifrån mig, men jag tror det ligger i min uppväxt. Jag kan inte rå för det själv, men det är faktiskt så att min mor läste högt för mig när jag var liten. I flera år. Trots att jag mot slutet mycket väl själv kunde läsa. Ändå fortsatte hon att läsa högt på kvällarna. Då Ugglas hus blåste omkull var min favorit, men vid sidan av A.A. Milne har jag förstås blivit itutad klassisk litteraturkanon även av Lindgren och Jansson.
Därför läser Kaj.
* Bokmal är ett äldre namn på boklus (lat. liposcelididae), som påträffas mellan papper i boksamlingar och arkiv. Förväxlas ofta med en mänsklig läslus.
