Efter årtionden av bristfälliga försök att styra om samhällsstrukturen i klimatvänlig riktning finns det inte längre tid att bolla med olika lösningar. En reformerad, mer robust utsläppshandel – med ett högt och tydligt pris för koldioxid – är den mest framkomliga vägen, menar forskare och experter.
Då det gäller att undvika en annalkande potentiell klimatkatastrof har olika instrument stötts och blötts i årtionden: oftast har man diskuterat koldioxidskatter och marknadsmekanismer, såsom handel med utsläppsrätter. EU införde utsläppshandel 2005, men utdelningen av kvoter var för stor och finanskrisen samt den därpå följande recessionen ledde till ett kroniskt överskott och priskollaps.
“Systemet har inte fungerat som det var tänkt. Andra styrmedel som energieffektiviseringsdirektivet och förnybarhetsdirektivet har tillsammans med den ekonomiska recessionen bidragit till ett lägre pris på utsläppsrätter, vilket har skapat överskottet och gjort att styrmedlet tappat kraft”, säger Lars Zetterberg, forskare och klimatpolitisk expert på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Marknadsmisslyckande. Enligt Ulrika Stavlöt, nationalekonom och analytiker på myndigheten Tillväxtanalys, bidrar även våra nuvarande infrastrukturlösningar till det faktum att utsläppshandeln ännu inte levererat och styr om pengarna i en mer förnybar riktning.
“Ett hinder är att vi fortfarande har en infrastruktur som är uppbyggd för fossila bränslen vilket fortfarande gör dessa investeringar lönsamma”, säger hon.
Stavlöt som bevakar och analyserar näringslivets möjligheter till en grön omställning menar att det krävs en tydlig prissignal som styr investeringarna rätt framöver.
“Det finns lite olika marknads- och policymisslyckanden som påverkat där den stora är att några nationer och aktörer betalar en del för utsläppen via koldioxidskatter och utsläppsrätter, men att hela kostnaden för utsläppen ännu inte är prissatt. De flesta nationalekonomer är överens om att det är det viktigaste styrmedlet men det är politiskt svårt att få till, särskilt globalt”, säger hon.
Hon påpekar att det största omvandlingstrycket sker med koldioxidskatter, de ger incitament att fortsätta minska utsläppen medan ett utsläppshandelssystem har ett fastställt tak.
”Det har varit politiskt enklare att införa handel med utsläppsrätter än skatt”, säger Stavlöt.
Och enligt Zetterberg finns ett stort stöd för systemet för utsläppshandeln hos både näringsliv och myndigheter där en prissättning på koldioxid anses vara den mest kostnadseffektiva vägen framåt för att få till de utsläppsminskningar som krävs.
“Nu när utsläppshandeln finns på plats så vi behöver bygga vidare på det som finns, vi har inte tid att vänta tio år till något nytt system är på plats”, säger han.
Jennie Krook text
Läs hela artikeln i Affärsmagasinet Forum 5/2019.
