Vi ser på det färska årets vinterklimat genom illa medfarna solbrillor av ökenresenärers typ och konstaterar att det mest är skit med de meteorologiska prognoserna. Oavsett teknikens fantastiska framsteg inom ”vetenskapen” att mäta, diagnostisera och förutse väderleken, råder här blott en sanning; det enda säkra är det osäkra. Eller som bygde-originalet Tillmans-Kalle sammanfattade, efter en lång föreläsning om det kommande årets väderlek utgående från X antal olika naturfenomen, ”beror he ju lite opa vädre å.”
Saliven Gustavsson vet inte riktigt vad han ska tro. Foto: Cata Portin
Långt samma bergsäkra osäkerhet har rått på alla samhällsplan hela det nya millenniet. Fast de förmodligen vägrar medge det, är de politiska och ekonomiska kommentatorerna lika långt ute på svag is som väderspåmännen. Medias tappra dragoner, de seriösa journalisterna alltså, gör sitt bästa för att hänga med i de alternativa sanningarnas, den delvisa informationens och de personligt skruvade agendornas närmast ogenomträngliga snårskog. Hitta nu sedan ett saftigt ben där, maktens vakthundar. Agendor är som rumpor – alla har sin.
Så här långt har millenniet gett oss den ena kall-duschen efter den andra. 9/11 eller historiens kanske mest överraskande terrordåd var ett slags startskott för det som i dag kallas eftersanningens epok, den faktafria populismen. Kamikaze-attacken mot USA:s hjärta gav Dubbel-V Bush carte blanche att förklara krig mot Irak och Saddam som – hur otrevlig som diktator och människa han förmodligen var – aldrig befanns ha något att skaffa med hela tragedin.
Strunt samma att inga domedagsvapen hittades, men Dubbel-V fick sitt krig och ihjäl en stygging. Följderna var en flammande eldsvåda i en världsdel som det redan tidigare pyrt oroväckande i. Inget blev ju sedan bättre då pyromanerna / brandmännen åkte hem. Det brinner länge ännu.
Som president minns eller vill knappast någon minnas Dubbel-V. Men han gjorde så måtto säregen historia, att han ostörd fick starta ett krig baserat på en lögn som resten av det så kallade civiliserade samfundet slukade glupskt och bad att få till. Här skuttar vi vigulant till i dag och ett dagspolitiskt läge ingen, varken luttrade analytiker eller vanliga soffkommentatorer, med handen på hjärtat såg komma; en miljardär och sann-tv-kändis med töntig frisyr men ingen uppfostran, med en skolmobbares själsliv men ingen respekt för fakta lyckas charma sig till posten som ledare för den fria världen.
”Apan ser, apan gör”. Dylikt trumpnissande praktiseras också hos oss, tills vidare förvånansvärt framgångsrikt; obehagliga fakta eller avvikande åsikter pareras med alternativa fakta samt aggressivitet. En energidebatt med argument som exploderande fladdermöss, folkvalda som ersätter fakta med det personligt upplevda och ministrar som anser att journalister måste se upp jä-ä-ävla noga innan de rapporterar om makthavarnas klanterier… Nostradamus (1503–1566) vidlyftiga profetior har senare tänjts till att förutspå ungefär allt från skidföre till nytt världskrig och Kristi återkomst, men inte ens han diktade något som kunde sägas skildra det kontemporära vansinnet.
Något man med säkerhet vågar spå är svåra tider för föräldrar, lärare och övriga uppfostrare. Försök nu lära ungarna hyfs och pli, när man kan bli riksdagsman och rentav president trots att man är en oborstad tölp, lögnhals och slemmig chauvinist. Eller hur går det på mattelektionen? 2 + 2 = 5 är inte orätt räknat utan en alternativ sanning.
