En snabbt åldrande befolkning, växande inkomstskillnader och många lågproduktiva jobb gör att Sydkorea står vid ett för finländare välbekant vägskäl.
”Likheterna med Finland är påfallande”, säger den Seoul-baserade entreprenören Per Stenius som menar att Sydkorea i några hänseenden kommit längre än oss vad gäller lösningar.
Den blonde finlandssvensken sticker ut mot de svarthåriga koreanerna, när vi promenerar runt på Namdaemun-marknaden i den sydkoreanska huvudstaden.
Vi stannar till vid ett försäljningsbås och han byter några meningar med föreståndaren på vad som låter som flytande koreanska.
”Jag har försökt lära mig litet och är dessutom gift med en koreanska.”
Stenius företag Reddal sysslar med outsourcing av affärsutveckling (se Forum mars 2015). Etableringen i Sydkorea 2012 var litet av en tillfällighet, men kanske också ett sätt att visa att man har mod att växa internationellt.
”I slutet av sommaren 2011 undrade några av våra anställda om det skulle bli någon sommarfest. Då kontrade jag med att fråga hur det skulle vara med en resa till ’underlandet’ där tillväxt ligger i centrum för allt.”
Hela personalen reste till Sydkorea och besökte ett flertal bolag och organisationer för att förstå hur koreanerna tänker om tillväxt.
”Under vår resa frågade somliga av oss när vi sätter upp kontor i landet och då svarade jag väl lite för hastigt ’om sex månader’. Men så blev det och snart var vi operativa här.”
Sagolik succé. Från att vid Koreakrigets slut 1953 (något fredsavtal har aldrig undertecknats) ha varit ett land med totalförstörd infrastruktur, är Sydkorea i dag världens trettonde största ekonomi, mätt i BNP, enligt IMF och Världsbanken.
Den exceptionella utvecklingen har skett genom en kombination av marknadsekonomi och omfattande statlig kontroll. Förutom att man ligger i världstoppen vad gäller varvsindustri är Sydkorea också framstående inom exempelvis bilproduktion, elektronik samt petrokemisk industri.
Per Stenius ger några av nycklarna till ’Det sydkoreanska undret’, som har flera paralleller till Finlands resa, men också olikheter.
”Man fick börja från scratch med moderna fabriker, typ största i världen, och hade ett mycket lågt löneläge vilket naturligtvis var en stor kostnadsfördel. Det massiva amerikanska finansiella stödet efter kriget skadade ju inte heller.”
Landet har styrts av triumvirat där stat, regering och politiska krafter samarbetat tätt med industrin, universiteten och forskningscentra.
”Eftersom man konstant legat i något av ett krigstillstånd med Nordkorea, då något fredsavtal aldrig undertecknats, har det ju dessutom från amerikanskt håll funnits starka militärpolitiska incitament att driva landet framåt.”
Vinden gick ur seglen. Framgångskonceptet höll i sig en bra bit in på 2000-talet, med regelbundna femårsplaner, marknadsekonomin till trots.
”Staten samt företagen, ofta så kallade chaebols som leds av en stark entreprenör och hans nära familj, samarbetade systematiskt med universiteten under presidentens starka ledarskap.”
Man tog sig an industri efter industri: stål, skeppsbyggnad, textiler, elektronik, kemi och bilar; investeringar gjordes i nya maskiner och stora fabriker, med skjuts av en låg lönenivå samt en stark arbetsmoral, förklarar Stenius.
Men alla framgångssagor har ett slut. Ett hårt slag var när Kina började äta upp Sydkoreas position som ledande tillverkare inom de industrigrenar som länge utgjort landets grundstenar. Dagens Sydkorea kämpar med en rad svåra problem.
Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!
Sören Viktorsson text och bild
