Sommaren är här. Med sol och regn, semester och arbete, släkt och vänner, på landet och i stan. Och med tid för böcker, kombinerat med redan nämnda somriga fenomen.
Kaj Arnö tar ett steg tillbaka in i den analoga kunskapsvärlden via bokklenoder samt impulsköp.
Sommarboken av Tove Jansson är förstås en bra start, oavsett hur ofta den redan är läst. Men sommarupplevelsen i det verkliga livet behöver inte understrykas av läsvirket. Kanske somriga läsritualer rätt och slätt bygger på att det äntligen finns tid att läsa de böcker man samlat på sig under vintern? För egen del är ett sommarmål att öka på bokomsättningen, och då menar jag inte i första hand bokhandelns, utan omsättningen av böcker i bokhyllorna, av läsupplevelser i huvudet, av samtalsämnen med andra bokmalar.
På landet har jag ett otal böcker jag inte nänts göra mig av med, och boksamlingen tenderar växa utan att jag är någon egentlig samlarnatur. Lite omlopp på bokhyllorna har jag ändå lyckats skapa: I stan har lokala bibliotek fått sig några donationer, på landet finns det uppsamlingsställen där böckerna kvickt går vidare i kretsloppet. Min förhoppning är att seglare och annat skärifolk får sig lite återanvänd läsglädje både i Nagu hamn och vid Bok-Malen, bokcentralen uppe på berget bakom butiken i Kirjais.
Interaktion. Det enda tråkiga med att ge böcker vidare anonymt är att det inte känns så socialt. Skojigare är det att få höra vad nästa läsare tyckte. Gillar du också Åsa Larsson? Skriver hon för mycket om de allestädes närvarande hundarna, eller är de saltet i berättelserna från svenska Lappland? Är det inte skoj hur hon strör in finska uttryck, hur månne rikssvenskar uppfattar det! Det tog länge innan jag fattade att Sivving Fjällborg inte har ett mig okänt norrländskt förnamn, utan är civilingenjör.
Sådant småprat gillar jag. Och det är sommarens tillställningar förträffliga för. På midsommaren med kompisgänget finns det tillräckligt med andra som har en åsikt om huruvida Camilla Läckberg är av samma kaliber som Åsa Larsson, och som kan spekulera i om bokhandeln på flygfältet i München valt rätt då de prominent visar fram tyska översättningar av just Liza Marklund (Verletzlich), Håkan Nesser (Die Lebenden und Toten von Winsford), Jonas Jonasson (Mörder Anders und seine Freunde nebst dem einen oder anderen Feind) och Viveca Sten (Tödliche Nachbarschaft). Plus den mig okände Fredrik T. Olsson (Das Netz).
Vallfart. Under sommarträffar kan jag också himla mig över att Jo Nesbøs Blod på snø på tyska ska heta Blood on Snow (vadan omvägen via engelska?) eller Jussi Adler Olsens Den grænseløse heter Verheißung (och inte bara Der Grenzenlose). Föga viktigt, förvisso, men ett bra frö för prat bokmalar emellan.
Sommaren ger bokmalen en chans att vallfärda till orter som blivit bekanta från bokens värld. Gugla på ”I Wallanders spår” så hittar du www.wallander.ystad.se, med Fridolfs konditori, Mariagatan och Ales stenar. För inbitna vänner av Brunetti finns inte bara en websida brunettistadtplan.de, utan två olika Donna Leon-specifika Venedig-guideböcker, därav ena med gastronomiskt fokus. Själv styr jag en sommarsemestervecka mot Bretagne, enbart på grund av Jean-Luc Bannalecs fyra deckare om kommissarie Dupin. Tourisme Bretagnes officiella webbsida bretagne-reisen.de har valt Georges Dupin till lockfågel för Pont-Aven, Glénan-öarna och Golfe du Morbihan. Sannolikt är Concarneau just lika spännande som Ystad. Och tack vare Dupin vet jag att pröva inte bara huîtres creuses utan också ursprungliga europeiska huîtres plates då det ska smakas ostron från Riec-sur-Bélon.
Hyperlokalt. Men tillbaka till det sociala med läsandet. Är någon beredd på en utmaning? Kläck en finlandssvensk deckartitel med lokalanstrykning, inklusive säljande bakpärmstext! Hur vore ”Mörkret i Mielis” av Ros-Mari Eskills? ”Nagu den 4 april 1918: Kofferdiskepparsonen Albert Andersson bestämde sig att utnyttja det härjande brödrakriget till att av rent privata skäl plocka en gås med …”. Eller ”Bråd död på Bodö” av Krister Mattsson: ”Snacka om dålig tajming. Nötö-storbonden Karlsson hittade liket av den välklädde mannen rakt under sjöbevakningstornet på Bodö, kvällen före den nya restaurangen skulle öppnas.” Krydda med lokalt kulinariskt utbud, smid ränker, ge fantasin fritt lopp!
Leverera i Affärsnätverket Forum-gruppen i Linkedin. Den något mindre fantasirike nöjer sig med att dela med sig av sina läsupplevelser och rekommendationer. För läsning måste inte vara en rent introvert njutning.
