Placeringsnestorn Kim Lindström har bevittnat euforiska bubblor och nattsvart paniksäljning på börsen. Själv har han hållit en långsiktig placeringslinje och kunnat sova gott.
Kim Lindströms livshistoria går från fattigdom till ”ekonomiskt oberoende” via aktier.
Efter att ha sysslat med börsen i nästan 50 år har Kim i två årtionden haft råd att betrakta aktieplacerandet som ”en hobby och intellektuell utmaning” istället för ett jobb. Han inga planer på att lägga av, trots att han har 67 år på nacken, lyfter arbetspension och har mer pengar än han behöver.
”Jag är en heltidsarbetande pensionär. Mina kunder skulle nog bli förvånade om jag sade att jag tänker trappa ned. Jag fortsätter placera så länge hjärnan fungerar.”
Annat var det då Kim var ung. Hans fabriksarbetande far dog år 1955, då Kim var åtta år gammal. Familjen tvingades sälja egnahemstomten i Nordsjö, och vid bouppteckningen kom det fram att man inte ens hade råd med begravningen.
”Vi hamnade på ruta ’minus ett’, och hade det knapert, länge och väl.”
Så småningom blev det bättre. Kim jobbade hårt om somrarna som så kallad prickare av fartygslaster i hamnen. Kvälls- och söndagsturer gav stora övertidsersättningar, som han satsade på indexdepositioner med 12 procents skattefri avkastning. Det var en drömplacering som börsen inte kunde konkurrera med, men år 1968 avskaffades alla indexklausuler.
”Då sökte jag ett nytt hem för pengarna. Jag sommarjobbade på Helsingfors Aktiebank, och 1969 satsade jag alla pengar i aktier, i Nordiska Föreningsbanken, som ett år senare blev min arbetsgivare.”
Kim studerade rikssvensk börslitteratur på biblioteket, eftersom en finsk aktiekultur saknades. Då någonting var oklart frågade han råd av Helsingfors Aktiebanks börsmäklare.
”Redan på hösten 1969 började jag skriva börskolumner för Hufvudstadsbladet. Till en början var de anonyma, eftersom näringslivssidornas chef Lars Rönn var orolig att läsarnas tilltro skulle lida om de fick reda på att en nybörjare stod bakom.”
Senare signerades kolumnerna med initialerna K.L. Snart blev Föreningsbanken intresserad av det unga löftet. Bankvärlden vann över ett konkurrerande arbetserbjudande från Lojo Kalkverk, av en märklig slump samma företag där pappan hade jobbat 20 år tidigare.
Kim har skrivit tusentals artiklar och kolumner samt flera böcker om aktieplacering. Talentum uppmuntrade honom nyligen att skriva en bok om sin börskarriär. Först var han tveksam.
”Sedan hittade jag mycket bakgrundsmaterial i källaren, och insåg att jag har mycket att säga om mina nästan 50 år långa erfarenheter från börsen. Det är varken en börshistorik eller memoarer – jag har ju för avsikt att fortsätta!”
Reslutatet blev Puoli vuosisataa pörssin sisäpiirissä.
Kim gillar att sova ut på morgnarna. Han sover gott på natten, utan ångest för att bränna fingrarna. Tillsammans med sonen Tom är han alltid fullinvesterad och tar stryk ifall börsen faller, via det gemensamma placeringsbolaget Cardia Invest.
”Jag är garvad, och kan ta en 50 procents nedgång utan hjärtslag. Det är en del av spelet. Klarar man det vinner man i det långa loppet.”
Läs intervjun i sin helhet i papperstidningen!
Torsten Fagerholm text
Karl Vilhjálmsson foto
