Leve Ukraina! Det är lösenordet för att bli insläppt i restaurang Kryivka, Ukrainas mest nationalistiska restaurang. Där äras UPA, den ukrainska upprorsarmén 1942–56. Folk med förutfattade meningar må hålla sig långt borta. Att placera in Kryivka i en svartvit världsbild är föga möjligt; att med öppet sinne försöka förstå UPA och Kryivka är där emot en perfekt övning för den som intresserar sig för hur Ukraina kan inlemmas i dagens Europa.
Jag besökte Kryivka för att i sällskap av min nya livskamrat Lena dyka djupare in i den del av Ukraina som fascinerat mig mest, nämligen Lemberg, även känd under sitt ukrainska namn Lviv, sitt polska namn Lwów, sitt latinska namn Leopolis jämte namn använda av stadens övriga historiska och i gatubilden alltjämt framträdande folkgrupper, framför allt då jiddisch och armeniska.
Ser ni? Redan presentationen av ortens namn tar en halv evighet, om man ens gör ett halvhjärtat försök att göra den kulturella mångfalden rättvisa. Ur ett EU-perspektiv är det värt att framhäva att Lemberg var Österrikes fjärde största stad 1910, efter Wien, Budapest och Prag, följd av Triest på femte plats. För den som besökt alla fem städer är likheterna slående. Barockarkitektur, kaféer, goda restauranger. Milan Kundera hade kunnat beskriva tillvarons olidliga lätthet i vilken som helst av de fem.
Provokativ t-tröja. Lena är själv från Charkiv, bara 300 km från Donetsk, huvudorten i det starkt ryskinfluerade Donbass. När jag gick omkring i halvmilitär UPA-t-tröja i Charkiv blev vår taxichaufför så provocerad att han gick till handgripligheter. Skillnaden mellan Lemberg och Charkiv är som skillnaden på Wolkenstein och Palermo, två i princip italienska städer.
Motsvarigheten till restaurang Kryivka saknas i Finland. Den ligger vid lokala salutorget, men stämningen är mer som vid Senatstorget. Föreställ er att vid Café Engel bli inledd i en mörk senmedeltida portgång och knacka på en sliten trädörr. En liten lucka öppnas, och en mansperson i skyddskårsuniform frågar efter lösenordet. “Parol?” – “Slava Ukraini!” hos dem, “Lösenord?” – “För fäderneslandet!” hos oss.
Restaurangens dekor visar uniformer, hjälmar och vapen från Nylands södra, Raseborgs och Åbolands skyddskårsdistrikt. Okej, skyddskårsanalogin har sina begränsningar, men väggarna pryds av utmärkelsetecken, fotografier av krigshjältar och hämningslöst sovjetfientliga planscher som sträcker sig fram till halva 1950-talet.
Orsaken till restaurangens enorma popularitet ligger i dagspolitiken. Jag drack ett glas IPA-öl av märket “Putin huilo”, på svenska “Putin är en kuk”. Skulle vi känna oss lika aktivt provocerade av ryssen, kanske man också hos oss skulle kunna köpa lite skyddskårsmemorabilia i form av skyttepriser. Utom UPA-t-tröjan köpte jag emaljmuggar med inskriptionen “Volja abo smert”, “Frihet eller död” – och poserade i vadmalskostym, hjälm och ett lokalt maskingevär, högst sannolikt av tyskt fabrikat.
En del av Mellaneuropa. Det svenska Finland brukar vara en bra utgångspunkt då det gäller att begripa sig på nationella identiteter i andra länder, men Ukraina är en utmaning. Lena blev själaglad då jag köpte Kometen kommer och Trollkarlens hatt på ukrainska, men med sin släkt talar hon enbart ryska. En del fosterländska ukrainare kan vara dåliga på ukrainska, andra byter av politiska skäl bort ryskan – somliga svenska släkter i Finland ville stöda finskan på 1800-talet.
Men Euromaidan skedde 2014 och ordet “revolutionen” åsyftar oftare just 2014 än 1917. Identitetskonflikterna syns i dagspolitiken och gatubilden. Även långt österut i Charkiv är gatuskyltarna på ukrainska. Stora affischer visar hur man i Ukraina respekterar mänskliga rättigheter, där man i Ryssland är auktoritär. Lojaliteten är att jämföra med Jägarrörelsen i Finland. Vasil Slipak, född 1974 i Lemberg, återvände efter 20 år som operasångare i Paris för att frivilligt delta i den väpnade konflikten i Donbass. Han stupade sommaren 2016 i Luhansk. Han är en av många Heroj Ukraini, Ukrainas hjältar.
Ukraina är ett stort land, och viktigt för Europa. I väst är Ukraina en del av Mellaneuropa – till historien, till mentaliteten och till den dagsaktuella stämningen. Likt Finland har Ukraina ett komplicerat förhållande till Ryssland. Ja, ukrainarna är ett slaviskt folk, men Ukrainas nationalistiska rörelser har oftast riktats just mot Ryssland.
I bådas vårt intresse är att skapa en fredlig och ömsesidigt respektfull samvaro med den stora grannen i öster, respektive norr.
Kaj Arnö hanterar politiska trauman genom att grubbla över samhällets uppgifter.
