Tidningen Östra Småland (S) läggs ned efter 92 år, systern OskarshamnsNyheterna efter 97 år. Jag arbetade på redaktionen i Kalmar under ett år för snart ett halvsekel sedan. Det var en härlig tid att kämpa mot den dubbelt så stora Barometern (M).
Östran hade som mest ca 20 000 i upplaga med närmare 30 journalister och ungefär lika många i andra funktioner. Jag ser att tidningen för åtta år sedan var nere i 11 000 ex, idag 6 000 ex med 14 journalister.
Förre lokalredaktören i Oskarshamn, numera Sveriges ambassadör på Island Håkan Juholt, pangar på i ett av de sista numren av tidningen med hågkomster från en liten by med det talande namnet Skrika. Han håller samma onyanserade stil som gjorde honom omöjlig som partiledare för (S):
”Vi blir åhörare i en krympt värld med lägre takhöjd och högt tonläge. En vardag utan ansvar, där skvaller inte skiljs från fakta, där ingen plats finns för ansvarig utgivare och journalistisk kvalitet.
Vi blir fattigare och sämre. Sammanhanget vi lever i går förlorat. Vi delar inte längre köksbord. Den gemensamma världen upphör…..Ingen lyssnar. Ingen berättar. Ingen håller oss samman.”
Möjligen Juholtsk poesi, men INGEN verklighetsförankring.
I onsdagens DN försöker Martin Jönsson, en av de mest kunniga skribenterna om medier, visa vägen för att hindra fler nedläggningar i dagspressen: ”finansiella lättnader för medieföretag och övergångssatsningar för att skynda på den digitala transformationen och nya finansiella krav på teknikjättarna.”
Alltså allmänt hållna såpbubblor med rop på ännu mer subventioner. Dagspressen har 6 procents moms mot 25 procent för de flesta andra varor, presstöd sedan i våras under namnet mediestöd, som numera under nya olika namn också kan ges till större tidningar: driftsstöd, innovationsstöd, utvecklingsstöd och stöd för lokal journalistik. Myndigheten MPRT har begärt kraftigt ökat statligt stöd för att klara av alla ansökningar.
S-regeringen meddelade högtidligt 2002 att reklamskatten för dagspress skulle tas bort. Det tog 16 år innan det genomfördes.
Få ungdomar köper papperstidningar medan äldre tidningsfolk vill ha ökade bidrag istället för att läsarna ska betala ordentligt för tidningarnas digitala versioner. Det är där problemet sitter.
