Snabbare än flyget, miljövänligt och billigt. Det nya transportmedlet Hyperloop har gjort sin andra testkörning och ska öppna ett utvecklingscenter i Salo.
En dryg halvtimme norr om kasinostaden Las Vegas har den gråa Nevada-öknen fått en ny invånare. Här sitter en 500 meter lång kritvit ståltub uppallad på betongpelare. Den är världens första fullskaliga testanläggning för Hyperloop, ett helt nytt färdsätt som närmast kan beskrivas som rörpost i lufttomma rör, som ska gå snabbare än flyget och vara betydligt billigare och mer miljövänligt.
Den 29 juli genomfördes den andra testkörningen, där man lyckades får en passagerarvagn, så kallad podd, att sväva inne i tuben i 310 kilometer i timmen. I första testet i maj användes en lättare släde i 100 kilometer i timmen.
”Nittio procent är gammal teknik men man plockar upp den i ett nytt koncept”, säger Mårten Fröjdö på det Ålandsbaserade bolaget FS Links, som hjälpt till med förstudien till en föreslagen Hyperloop-rutt mellan Sverige och Finland.
”Man får en jättestor miljövinst genom att ta bort den stora energitjuven, som är luftmotstånd”, fortsätter han.
Ursprungligen var det Tesla och Space X-entreprenören Elon Musk som kom med idén till Hyperloop, som han presenterade i en 58 sidor lång vitbok (policydokument) i augusti 2013. Han var trött på att sitta i trafikköer och inte alls imponerad av det planerade snabbtåget i Kalifornien. Hans föreslagna transportsystem skulle kosta en tiondel av snabbtågsprojektet och vara två–tre gånger snabbare.
”Som en Uber”. Hyperloop är ett system där passagerare och gods transporteras i så kallade poddar – en slags vagnar på drygt 12 meter inuti ett nästintill lufttomt rör. Podden drivs av en linjär motor och flyter i luften ovanpå kraftiga magneter som arrangerats på ett särskilt sätt: tack vare magnetisk levitation lyfter podden så fort den når en hastighet av 30 kilometer i timmen. Genom att sänka luftmotståndet imiterar man flygplan som opererar på hög höjd, och Hyperloopen ska kunna gå ännu snabbare, upp till 1 200 kilometer i timmen. De kommer inte att gå enligt tidtabell utan köra på begäran, ungefär som en Uber, förklarar Fröjdö på Åland.
”Du slår in vart du vill åka och så guidas du till närmaste station eller så kommer en Uber och plockar upp dig. Systemet känner av att så och så många personer närmar sig en viss station och vill åka till ett visst ställe”, säger han.
Stationerna kan vara betydligt fler och mindre än dagens tågstationer, då poddarna är så pass små.
Hanna Sistek text
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!