Det är dags för ett Spotify med vetenskapliga artiklar.
Vetenskapsförlagen tar hutlösa priser för rapporter som tagits fram av offentligt avlönade forskare på statliga forskningsanläggningar. Forskarvärlden tänker inte betala.
Hur kan man minska belastningen på komponenterna i ett vindkraftverk? Hur ska man diagnosticera och behandla järnbrist i kroppen? Svaren finns i forskningsrapporter som kan beställas på nätet för 40 euro (järnbristrapporten) upp till 284 euro (vindkraftsmätningarna). Eller också laddar man ned dem gratis.
Samtliga tre rapporter ligger nämligen på tio-i-topplistan över de mest nedladdade filerna på Sci-Hub, världens största piratwebbplats för vetenskapliga rapporter.
Kamp för kunskap. Likheten med musikbranschen är slående. Någon skor sig på både upphovsmän och konsumenter och till sist kommer upproret.
Det var i september 2011 som den då 22-åriga neurovetenskapsstudenten från Kazakstan, Alexandra Elbakian, tröttnade på att ständigt mötas av betalväggar när hon ville veta mer. Med hjälp av sina programmeringskunskaper skapade hon Sci-Hub, som nu har över 51 miljoner rapporter och 200 000 nedladdningar per dygn.
Enkelhet segrar. I Finland får forskare som är knutna till universitet i regel alla relevanta publikationer de behöver för sin forskning bekostade av sina arbetsgivare. Den lyxen har inte forskare i alla länder.
Trafiken på Sci-Hub tog fart när vetgiriga från utvecklingsländer, med ett växande intresse för vetenskap, insåg att det finns kunskap att tillgå utan betalmurar.
Studenter och forskare från Iran, Indien, Pakistan, Indonesien, Kina, Ryssland och Brasilien gick loss på vetenskapsrapporterna, men nu har det visat sig en stor del av de nedladdade piratfilerna hamnar på IP-adresser i USA och Europa.
See you in court. Vetenskaplig publikationsverksamhet behöver nya affärsmodeller för att motverka piratism. Om man tittar på hur musik- och filmbranschen hanterade sin kris med upphovsrättsskyddad musik på webben kan man kanske undra varför vetenskapsförlagbranschen upprepar musikbranschens misstag. För det gör den.
På traditionellt amerikanskt manér har Elsevier, världens största förlag för vetenskapliga publikationer, ställt stora skadeståndskrav mot Sci-Hub och Alexandra Elbakian med krav på 150 000 dollar per artikel.
Robin Hood. Men det är inte bara kunderna som är missnöjda med de höga priserna på vetenskapsartiklar. I november sade en hel redaktion lingvister upp sig från Elsevier-ägda Lingua för att starta ett nytt förlag med en mildare prissättning. De leds av professor Johan Rooryck som ser sitt arbete som ett kall.
”Skattepengar ska användas klokt, de är inte avsedda att göda aktieägare till vetenskapsförlag. I synnerhet inte när universitetens budgetar minskar överallt. Vetenskapliga resultat som bekostats med skattemedel ska vara tillgängliga för alla skattebetalare.”
Carlos Moedas, EU:s kommissionär för forskning, vetenskap och innovation, är inne på samma linje.
”Antingen öppnar sig branschen för nya affärsmodeller och leder marknaden eller så tappar de sina möjligheter. Öppenhet höjer den vetenskapliga nivån och forskningens integritet, samtidigt som det ger möjligheter att använda resultat mellan olika discipliner för att lösa de globala problemen som finns framför oss.”
Huvudpersonen Alexandra Elbakian studerar nu vetenskapshistoria på hemlig ort, gissningsvis i Ryssland liksom Edward Snowden, och håller sig gömd för att inte bli utvisad och ställd inför domstol i USA.
Hon är inte helt bekväm med att bli jämförd med Robin Hood.
”Jag tycker att jämförelsen haltar, eftersom det han gjorde var olagligt. Att dela böcker och vetenskapliga artiklar borde inte vara brottsligt”, svarade hon i mars till Washington Post i en korrespondens med krypterade mejl.
