Kommunikation sker idag mer publikt än någonsin förr. Inte var det många som förr i tiden skrev insändare i tidningen, men desto fler är det som idag skriver publikt synliga kommentarer och inlagor på webben. Inte för intet talar man om sociala medier.
Fyra år har gått sedan jag 2009 skrev en månatlig spalt om sociala medier i Forum. I samband med de spalterna startade vi Forum, det finlandssvenska affärsnätverket, på både Facebook och Linked In. Först fick vi mer medlemmar på Facebook, men småningom växte medlemsantalet snabbare på Linked In. Fast enklare att starta diskussioner var det till en början på Facebook. Inom någon månad hade också diskussionen flyttat till Linked In, och Facebook-gruppen tynade sakta bort. Idag har gruppen bytt namn till det kortare Affärsnätverket Forum. Vi talar om över fem tusen medlemmar och platsar bland Finlands allra största grupper. En lärdom: hade vi valt för tidigt mellan Facebook och Linked In så skulle vi ha valt fel. Experiment behövdes.
Att komma med hjälpsamma och insiktsfulla kommentarer år 2013 är betydligt mer krävande än det var år 2009. Tillväxten har varit kraftig, inte bara på Facebook och Linked In. Nya kanaler och plattformar har kommit till på de senaste fyra åren; klarast lyser stjärnorna Instagram och Pinterest. De flesta av Forums läsare har kunnat bilda sig en egen uppfattning om huruvida de vill torgföra sina morgonmål, sina semesterresor och barnens väg genom livet.
Samtidigt kvarstår en stor del av den grundläggande vilsenheten och tvehågsenheten. Hur många bollar kan man som enskild individ hålla i luften? Och även om många av oss kan lära sig jonglera, frågar man sig om det är meningsfullt att bli cirkusartist.
Farorna lurar både i vassen och ute på den öppna fjärden. Alla har vi väl någon Fejjan-vän som är lite onödigt frikostig med uppdateringarna; ”har du sett vad den-och-den postade nu igen?”. Men av rädsla för att göra sig till publikt åtlöje i vassen vågar sig alltför få ut på fjärden, så jag hävdar att det motsatta felet begås betydligt oftare: Att man håller sin visdom, sina åsikter, sina tankar under skäppan. Att man inte delar med sig av det folk tycker vore intressant och lärorikt. Att man inte syns. Att andra, ytligare, mindre insiktsfulla tankar syns i stället.
Vägen till en god social kommunikation på nätet går knappast att skilja från en god social kommunikation i verkliga livet. Samma goda seder gäller. Ha något att säga. Förpacka det intressant. Ställ frågor. Välj rätt forum. Välj rätt tidpunkt. Kommunicera regelbundet, sprid ut dina tankar någotsånär jämnt över tiden. Håll dig inte bara till de redan frälsta, utan umgås med folk av annan ålder, annat kön, annan politisk övertygelse. Prata inte bara på om dig själv, utan utgå ifrån dina medmänniskors intressen. Kommunicera, snarare än att sitta tyst i ett hörn och vänta att någon bjuder upp dig!
Inget av detta är direkt nytt; det mesta gällde i mer eller mindre oförändrad form under antiken. Platon hade gjort väl ifrån sig på både Facebook och Linked In. Och liksom förr har en del en intern drivfjäder, en energi att orka hålla på, som får oss vanliga dödliga att bli andfådda bara av att titta på.
Och reaktionerna på ens aktiviteter i de sociala medierna följer gamla mönster, även de. Sällan är det de viktigaste nyheterna som väcker mest genklang, eller de mest genomtänkta, de mest insiktsfulla, de mest nydanande. På Teknologföreningen vändes det i tiden på slantarna då det gällde den lilla ideella budgeten, medan stora och svåra budgetposter klubbades igenom efter en ytlig diskussion. Likadant är det överallt. Det triviala är enklare att ta ställning till; visst vet vi att det är rätt oväsentligt vilken färg cykelskjulet ska ha, men när det nu en gång kom på tal, så tycker jag att gult skulle passa!
En typisk bikeshed effekt råkade jag ut för då jag på Facebook oskyldigt undrade hur jag bäst ramar in min farfars gamla sjökort, Houtskär till Nagu, med en bild som lockbete. Enkelt att ta ställning till, enkelt att kunna bidra med tankar om: Glöm Ikea, gå till tavelramsaffären på Österlånggatan i Åbo. Och laminera det! Över dussinet olika personer bidrog med sina åsikter. Om en Forumspalt får en enda kommentar får man vara glad – och bakom en Forumartikel ligger det betydligt mer eftertanke, mer tidsåtgång, mer möda.
Men visst är en del saker åtminstone delvis nya under solen. Det finns olika sorters tid: Tid med och utan tillgång till Internet. Död väntetid, mötestid och prima arbetstid. Tid då man är trött och helst läser och konsumerar, eller kreativ tid då man har energin på topp och kan producera. Lite beroende på preferenser kan också mindre värdefull tid användas till att förbereda publicering av tankar på nätet.
Viktigt är att fördela gracerna rätt mellan Linked In, Facebook, Twitter, Instagram. Det gäller att luska ut huruvida man vill haka på andras existerande sidor, grupper och forum, eller ifall en egen sida, grupp eller forum vore bättre. Och är det en sida, en grupp eller ett forum man vill ha?
Så länge vi talar affärer, och året är 2013, är min pragmatiska rekommendation att hålla sig till Linked In och dess existerande grupper. Facebook är ett svart hål som suger i sig all tillgänglig tid. Intressant i affärssyfte är Facebook enbart om du erbjuder produkter för slutkonsumenter. Twitter är ett än större hål, och rätt val enbart om du är ett PR-proffs, en journalist eller har mycket extra tid och skrivenergi. Instagram förutsätter igen att du är under tjugo, låtsas vara en modell, har ett stort behov att dela med dig av dina matvanor eller övriga halvvisuella passioner, eller är en ambitiös fotograf med slipade publiceringsrutiner.
På Linked In kan du titta in när du känner för det, publicera några länkar till artiklar du funnit intressanta i yrkessyfte, och kanske skaffa dig ambitionen att skriva en uppdatering lite oftare än du byter jobb. Om inte en gång i veckan, så klarar du kanske en gång i månaden? Det är redan klart bättre än ingenting, och syns riktigt bra. Någon kanske undrar huruvida du är ute efter nytt jobb, men låt dem undra. Linked In lämpar sig för de allra flesta som en bra källa för att bygga upp ett rykte som en yrkeskunnig person med goda fackkunskaper inom – ja, inom det område du själv vill se dig som en expert i. Och det är högst sannolikt något annat än kattbilder och morgonmål.
Som VP Collaboration i SkySQL Ab svarar Kaj Arnö för kommunikation och samarbete inom ett bolag med knappt 50 anställda i 15 länder. Här delar Kaj med sig av sina tankar om både tekniska och sociala aspekter på hur man bäst gestaltar dagens olika former av kommunikation.
