Publicerad Sydsvenskans ledarsida
OPINION 27 september 2010
Världens rika tål kritik
Om ni skall komma åt mig, sänka mig, måste ni vara mera Ingvar (Kamprad) än jag. Andemeningen i slutscenerna i Ingvar!
Av: Henric Borgström
En musikalisk möbelsaga, premiär i lördags på Hipp, Malmö Stadsteater, var magnifik med världens möbelkung uppspikad i en ursvensk midsommarstång.
Men trots inledande slängar mot kapitalismen och avslutande angrepp mot Ingvar Kamprad för hans svårartade politiska förvillelse för ett drygt halvsekel sedan, miljarderna placerade i skatteparadis och för Ikeas låga löner, knuffades han inte ned från den höga piedestal där svenska folket placerade honom för årtionden sedan.
Musikalen hade lika gärna kunnat spelas på Ikeas personalfest eller nyårsrevyn i Älmhult utan att väcka förargelse. Ingvar Kamprad har genom åren klarat sig ganska helskinnad genom många angrepp, inte ens talangfulla sådana lär störa honom nämnvärt.
En färsk undersökning om svenska studenters favoritarbetsgivare visar att Ikea belägger förstaplatsen före H&M bland blivande ekonomer och ingenjörer, fjärdeplatsen efter Google, Apple och Microsoft bland IT/data-studenter.
En del studenter kanske bländas av att huvudägarna och grundarna till dessa fem världsföretag också tillhör världens rikaste personer, men fler kanske av deras samhällsinsatser.
I veckan publicerades en uppdaterad lista med Bill Gates som fortsatt etta, amerikanske aktieförvaltaren Warren Buffett som tvåa. Om den hade vidgats till hela världen skulle Ingvar Kamprad, enligt senaste beräkningen av Veckans Affärer, kommit före både Gates och Buffett, osäkert är hur diverse oljeshejkers förmögenhet och en del ryska oligarkers mer eller mindre stulna egendomar skall beräknas.
Men förmögenhetslistan visar åtminstone att de mer hederliga inslagen i den råa kapitalismen har belönats rikligt.
Gates, Buffett och Kamprad har alla tre med innovationer och nytänkande skapat förmögenheterna. Gates har förenklat och förbilligat kommunikationen i världens alla skrymslen. Buffett har visat att långsiktigt aktieägande lönar sig, liksom att först förstå vad bolagen sysslar med innan man köper aktier i dem.
Ingvar Kamprad har metodiskt byggt upp en kedja på över 300 möbelvaruhus världen över som dessutom utökas med ett femtontal årligen. Kamprad har satsat uppskattningsvis 30 miljarder kronor på varuhus i Ryssland, vägrat betala mutor och straffats med stopp för el- och vattenleveranser. Men han tar fortsatta förluster i väntan på att mutkolvarna avsätts.
Förra året gav en tidigare hög Ikeachef, Johan Stenebo, ut ”Sanningen om Ikea”, en starkt kritisk men också beundrande bok. Ett av angreppen gällde att Kamprad hade en djup motvilja mot donationer till välgörande ändamål, dock med flera undantag, till exempel minst en kvarts miljard till utbildningen i industriell design vid Lunds tekniska högskola.
Men det är rätt märkligt att 120 000 nya jobb i möbelkedjan, tiotusentals i andra Ikeaverksamheter och långt fler hos underleverantörer, samt att även fattiga kan köpa bra och snygga möbler till lägre pris, inte skulle räknas som en lika god samhällsinsats som donationer.
Kritiker av kapitalismen bör i högre grad rikta attackerna mot den vettlösa finansvärlden
