Regeringsförhandlingarna står för dörren och Antti Rinne har ställt sina avgörande spörsmål till alla partier. En av de stora frågorna som nu måste lösas är social- och hälsovårdsreformen, som varit under beredning redan mycket länge.
Janina Andersson är verksamhetsledare för Mannerheims Barnskyddsförbunds distrikt i Egentliga Finland.
Det hetaste temat i samband med reformen är nog nu upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster. Skandalerna i äldreomsorgen har väckt diskussion om det är rätt att privata aktörer förtjänar stora summor genom att dumpa standarden för vården. Samma problem förkommer också i barnskyddet, med mera. Den första reaktionen är att ropa efter mer och bättre övervakning av producenterna. Det leder lätt till ännu mer rapportering, som i sin tur tar mycket tid av personalen. Då har de ännu mindre tid för att ta hand om sina kunder.
Annorlunda morötter. Jag tror inte på förändring genom mera övervakning, utan snarare på förändring genom förändrade incitament. Vårt beteende styrs av de mål som vi eftersträvar. Om ägarna vill maximera vinsten, så blir det huvudmålet som går förbi allt annat. Om ägarnas högsta prioritet är att förbättra målgruppens välfärd, så kommer det att bli personalens ledstjärna inom ramen för budgeten. De talas nu om att införa tak för acceptabla vinstmarginaler på socialtjänster som samhället bekostar. Då är det ingen vits att försöka dra ner mer på kvaliteten för att göra vinsten större.
Jag skulle önska att samtidigt som man poängsätter anbud vid offentlig upphandling så skulle det beviljas extra poäng åt producenter som återinvesterar all vinst till att förbättra den egna aktiviteten eller annan allmännyttig verksamhet. Då skulle tredje sektorn och mindre företag lättare få fördel gentemot de stora jättarna som ägs av investeringsbolag. Dessa internationella bolag har som uppgift att maximera sina finansiärers vinster. Enskilda kunders klagomål väger inte speciellt tungt, då strategierna går ut på att köpa och sälja olika bolag vid lämpligt läge.
Kundsedel som verktyg. Omvänd konkurrensutsättning där priset är fastsatt och producenterna i stället tävlar genom sitt utbud av innehåll och kvalitet ger också bättre incitament. Kundsedeln (finska: asiakasseteli) i det lagpaket som nu gick i stöpet var ett bra exempel på omvänd konkurrensutsättning. Om kunden får välja mellan flera producenter vars pris är exakt lika, så vinner den producent vars rykte är bäst.
Jag hoppas och tror, att människor skulle föredra inhemska, små och säkert gärna tredje sektorns aktörer, vars hela vinst går till att hjälpa kunderna. Med marknadsföring kan man få till stånd mycket, men fakta förblir fakta och speciellt tungt väger användarnas personliga erfarenheter. Om reklamen lovar leende service och tid för just dig, medan verkligheten utgörs av stressade anställda som inte orkar eller har tid för sina kunder, så väger nog upplevelsen och djungeltelegrafen tyngre än de vackra PR-glansbilderna. Internet ger bra möjligheter för att sprida kundupplevelser och poängsätta servicen.
Individuell anpassning. Dagen efter att jag skrivit denna text (28.4) rapporterade Helsingin Sanomat att Esbo stad kommer att övergå till omvänd konkurrenssättning vid upphandling av äldreomsorgen. Priserna ska bli fastslagna, medan åldringen tillsammans med sina anhöriga kan välja var hen vill bo – och kan byta när som helst till något annat boende. Esbo stad börjar samla information på nätet om resultaten av kundtillfredsställelse vid de olika boendena, samt övervakningsrapporter med mera.
Troligtvis kommer den nya versionen av social- och hälsovårdsreformen att ge de nya landskapen (eller social- och hälsovårdskommunerna, eller vad de än kallas) mer friheter att bestämma själva än den stupade reformmodellen gjorde. De individuella områdena kommer alltså att fungera mycket olika. Därför är det bra att man redan på många håll i Finland har diskuterat på landskapsnivå om rollen av förebyggande vård, och hur tredje sektorn kan delta från början och hjälpa till. På senare år har flera kommuner aktivt byggt partnerskap med organisationer från tredje sektorn för att skapa långsiktighet inom verksamheten. Dessa avtal kunde utgöra en bra grund för landskapens framtida samarbete.
Dessutom är det bra att man nu testar omvänd konkurrenssättning i Esbo, så att modellen kunde spridas nationellt om den verkar ge väntade resultat – alltså nöjdare användare utan ökade kostnader för samhället.
