Årets lukulliska utsvävningar under valborg och första maj stämde mig till eftertanke: Vad sätter jag riktigt i mig, och varför? Själv prioriterar jag mat och dryck som är hälsosam, välsmakande och producerad på ett etiskt hållbart vis, gärna direkt av färska råvaror. Andra väljer smakupplevelsen framom allt. Priset och tidsinsatsen är övriga väsentliga kriterier, där matlagningen beroende på person och humör kan vara både avkoppling och plikt.
Livsmedelsindustrin ser gärna att vi köper vad de kallar produkter med hög förädlingsgrad. Färdigmat låter ju mindre läckert, och tillika mindre hälsosamt. Och naturyoghurt med färsk frukt är godare än färdigblandad.
Behöver gemene Forumläsare bry sig? Eller ska vi lämna livsmedelsfrågor åt kockar, hälsofanatiker, moralapostlar, trädkramargröna och vänsterintellektuella? Jag hävdar att frågor om mat och dryck har mycket att göra med resursmissbruk och lagstiftning som snedvrider konkurrensen, frågor av högsta relevans för ingenjörer och ekonomer.
På ytan ser allt rätt ut. Marknaden avgör. Finns det efterfrågan på hälsosam mat, ja då ser väl den osynliga handen till att utbud uppstår? I ett liberalt samhälle avgör folk själva vad de äter. Vi har näringsfrihet. Vad finns det att gnälla över?
Res till USA. Försök hitta morgonmål utan hälsovådliga mängder fett och sött. Marknadskrafterna och den fria viljan har fullständigt utarmat diversiteten i matutbudet.
Mycket bättre är det inte hemma i Europa. Överviktsproblemen ökar, hälsovårdskostnaderna med dem. Och varför? Jo för att vi sätter i oss alldeles för mycket, alldeles för ohälsosamt. En titt på bortslängda korvbitars hållbarhet i komposten ger en aning om vad tillsatsämnen och konserveringsmedel kan ställa till med i våra kroppar. Köttproduktionen får djur att lida och skog att skövlas. Gener ur genmanipulerad gröda kan sprida sig bland naturliga växtarter, med ovissa följder. Reder vi ut de här begreppen kan vi inte undgå att ta ställning till frågor om hälsa och etik. Och inget fel med det. Vi Forumläsare är inte omyndigförklarade på den punkten.
Slutsatsen är att vi behöver ett tydligt och omfattande regelverk för mat och dryck. Det har samhället redan nu infört i andra sammanhang där de fria marknadskrafterna inte klarar jobbet. Människans fria vilja att konsumera droger, alkohol och tobak begränsas av förbud och påverkas av selektiv beskattning. Och den vägen måste vi gå också för livsmedel. Årtusenden av darwinistisk selektion i miljöer med brist på föda har skapat en diskrepans mellan vad människan uppfattar som god mat och det som de facto är hälsosamt. Det behövs inte mycket reklam för att inleda oss i frestelse att följa våra lägsta drifter, i stället för våra mer rationella viljeyttringar.
Jag vill framföra en kontroversiell tanke: Samhället subventionerar indirekt skräpmat såsom läskedrycker, potatischips och hamburgare. Minns att samhället än så länge erbjuder oss fri hälsovård, oavsett livsstil. Ohälsosam mat konkurrerar med hälsosam till priser som inte beaktar att staten står för vårdkostnaderna och någon annan för arbetsfrånvaron. Gällande lagar tillåter allehanda miljöutsläpp som belastar det egna kapitalet i naturens balansräkning, utan kostnad. Även detta förvränger konkurrensen.
Om vi först enas om att marknadskrafterna och den fria viljan stillar hungern och släcker törsten på ett sätt som skapar välståndssjukdomar och förtäckta subventioner av hälsovådliga livsmedel, blir frågan hur problemet löses. Gradera sjukförsäkringarna enligt dokumenterad livsstil? Gradera mervärdesskatten enligt livsmedlens hälsoinverkan? Förbjud reklam för läskedryck och potatischips? Förbered dig på heta debatter styrda av lobbyister som är skickliga på att låtsas ha din hälsa som främsta sponsor och drivkraft.
Kaj Arnö text
http://kaj.arno.fi
Kolumnen ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 5/2011, som utkom 26.5.2011.
Kommentera artikeln på adressen: feedback@forum.fi
