Entreprenören Mårten Mickos började i fjol ett nytt liv som chef för ett gäng avancerade vetenskapsmän inom data- och informationsteknik. De håller på att skapa en helt ny marknad inom molntjänster, och allt fler vill vara med i IT-världens hetaste trend.
Vi träffas i familjens ståtliga hus i Los Altos, en välmående idyll ungefär som Grankulla fast belägen i Kiseldalen, det område söder om San Francisco där så många av världens teknikföretag har fötts. Dagen har börjat lugnt. Mårten plockar undan simbyxorna som legat på tork efter morgonens simtur.
Men skenet bedrar. Det var i fjol som han tog jobbet som vd för Eucalyptus Systems med säte i Santa Barbara ett stycke norr om Los Angeles. Dagarna har varit bråda.
Då Mickos tillträdde fanns varken marknadsföring eller administration, bara en grupp forskare som tagit fram arkitekturen för ett ’privat datamoln’, det vill säga system för att skapa virtuella datamiljöer inom företagens egna datorcentraler.
”På ett halvt år anställde jag fem personer till ledningsgruppen.”
Det finns en avgörande skillnad mellan det företag han tidigare ledde och det nuvarande: Databasföretaget MySQL var omstörtande, bröt sig in på en gammal marknad. När Eucalyptus startades 2007 på universitetsområdet i Santa Barbara föddes en pionjär.
”Det är en ny marknad som skapas nu – teknologi som tidigare inte alls fanns till”.
Akademisk värld. Professor Rich Wolski och fem doktorander byggde en molnplattform baserad på öppen källkod. Universitetet gick med som delägare. Förutom forskarna anställdes flera IT-ingenjörer på doktorsnivå.
”Jag har aldrig rört mig i en så vetenskaplig värld förut. De behövde definitivt en sådan som jag”, säger Mickos som själv tog tolv år på sig att få sin diplomingenjörsexamen från Otnäs. ”Och jag behövde ett gäng som dem.”
”MySQL bestod till stor del av ’dropouts’, utan någon lång akademisk utbildning. Här på Eucalyptus behövs doktorerna för att lösa svåra matematiska problem”.
De tidigare erfarenheterna är värdefulla eftersom utmaningarna med att bygga upp nya företag ofta är desamma oberoende av teknologi.
”Jag vet vad som väntar bakom hörnet och inget gör mig riktigt nervös”.
När Mickos kom till MySQL fanns där 12 anställda, Eucalyptus hade 15 och personalen var ett år senare uppe i 55 personer. Finanserna är också bättre. MySQL hade fyra miljoner dollar varav två miljoner gick till rättsprocessen mot NuSphere i USA.
”Nu har vi tagit in 25 miljoner dollar och vi får mer om vi vill”, säger Mickos och betecknar det som ”idioti” att tänka på exit. Alla krafter ska fokuseras på att utveckla företaget.
Svårt definiera. Vi ägnar den första halvtimmen åt att diskutera definitionen av ’cloud computing’, den för tillfället mest använda metaforen för att beskriva miljöer – ’moln av sammankopplade datorer’ – där tjänsterna distribueras över internet.
Att söka på Google är till exempel en molntjänst. Vartefter privatpersoner eller företag har många olika apparater som använder samma program och innehåll ökar behovet av ständig åtkomlighet via flera kanaler.
”Teknikbranschen är en modebransch, när ett ord går ur mode vill ingen använda det längre, precis som service oriented architecture gick ur mode.”
Får vara flummigt. Att en exakt definition saknas stör inte Mårten Mickos.
”Jag har lärt mig med åren att det är viktigt att begrepp är lite flummiga. Om de är för exakta kan folk skjuta ner dem. Folk kan projicera sina egna ambitioner och drömmar”.
Många andra IT-begrepp har också en dunkel betydelse, vilket inte hindrar att de används. Internet kallas för webb, vilket får oss att tänka på spindelnät. Samtidigt är det lätt att ett modebegrepp tas över av marknadsförarna, något som alla som sett reklamen på flygplatserna kan intyga. Mickos noterar att folk gärna kommer fram på mässorna och hävdar att de är i samma bransch – fast de inte alls är det.
På samma sätt som molntjänster har öppen källkod blivit en del av IT-vardagen, vilket det inte var när Mickos tog över som vd för det finsk-svenska databasföretaget MySQL 2001. Då var han heller inte känd som en av Finlands mest framgångsrika entreprenörer utan snarare stämplad som misslyckad efter att Match ON Sports gått omkull bara veckorna efter att han lämnade chefsskapet.
Efter att ha förhandlat fram en försäljning av MySQL till Sun Microsystems för en miljard dollar våren 2008 fick Mickos i stället status som affärsgeni.
Under sina föredrag visar han ofta en kurva över sin karriär där axlarna är utfall/ambition (se nästa sida). Ambitionsnivån växte och med Match On var den väldigt hög, men framgången uteblev ändå. Hans slutsats är att alla misstag är viktiga därför att de gör en starkare.
Många är med. Det är alltså många som vill vara med och dela på den snabbt växande kakan för molntjänster, inte minst de stora med Microsoft och Google i spetsen.
Mickos är säker på att de inte kommer långt.
”De stora lyckas aldrig med det här. När du har en ny sak kommer nya alternativ”.
Jämförelser kan göras med läget i början av 1980-talet då IBM:s datorer utgjorde industristandarden. Då kom Microsoft med klientservern, datasystem byggda på samverkan mellan persondatorer.
”De stora kommer att vara med, men det är inte så säkert att Google fattar det bättre än någon annan. Här i Kiseldalen tycker man att Google redan är ganska gammalt. Och det vore ju hemskt om de gamla alltid skulle vinna.”
Det mesta av den offentliga diskussionen kring molntjänster har handlat om hur man kan hantera data på ett säkert sätt om informationen inte är lagrad i egna nationella databaser utan i någon serverhall ute i stora världen.
Mickos håller med om att säkerhetsaspekten är viktig men framstår som det svåraste problemet med molntjänster bara för lekmän.
”Den stora säkerhetsrisken är din egen personal som missbrukar sin auktoritet. Samtidigt är Eucalyptus en lösning på just det här problemet, för vi gör det möjligt för företag att driva sina egna privata moln, tryggt skyddade innanför brandväggen.”
Utmaningen är skalbarheten, vilket de senaste årens problem visat. När tjänsteutbudet skalas upp globalt fortplantas felen. Områden borde isoleras och portar byggas helt fysiskt. Amazon, Sony Playstation, Googles e-post, Salesforce.com: de avskräckande exemplen verkar många. Å andra sidan har problemen snart fixats.
Sibirien nästa. Via Mårten Mickos uppdateringar på Twitter och Facebook kan alla följa molntjänstens popularitet.
”När folk installerar Eucalyptus får vi ofta deras IP-adresser, cirka 100 per dag.”
En av de senaste finns i Kurgan Oblast i Sibirien. Vem som skapat detta privata datamoln går inte att utläsa.
”Den kan vara en fjortonårig kille och det kan vara ett forskningslabb.”
Hittills har 25 000 privata moln startats upp vilket gör Eucalyptus programvara till den mest spridda i sin kategori. Det ger status men ändå inte några intäkter.
”Man kan köra det utan att betala. USA:s jordbruksministerium servar bönderna med väderrapporter och bevattningsdata. De har aldrig betalt och kommer troligen aldrig att göra det.”
Eucalyptus förebilder har namn som Veritas Software (numera Symantec), Red Hat (Linuxföretag som är ny samarbetspartner), VMware (virtualisering av datacentraler) som alla levererade programvara i början av en ny våg, hade bra ledningsgrupper och nådde miljardomsättning.
”De har alla växt till den nivån, det ska vi göra också”.
I dag har Eucalyptus ungefär 100 betalande kunder, bland dem den federala regeringen och olika myndigheter, olika webbföretag, det Berlinbaserade spelföretaget Plinga, skoföretaget Puma – ”som länge haft en stor webbsajt och som därför har massor med webbsystem”.
Bland kunderna finns också storföretag med många datorer som måste få kontakt med varandra.
”Folk vet ofta inte det, men i dagens datorcentraler jobbar nästan varje server för sig själv med en enda uppgift – personalsystemet, bokföringen, rapporteringen, webbplatsen och så vidare. Det är ett stort slöseri med resurser”, säger Mickos.
Dela på bördan. Med den lösning som Eucalyptus saluför kan de bindas ihop till ett enhetligt moln där datorerna delar på arbetsbördan och hjälper varandra.
”Då får man större kapacitet och bättre effektuttag. Litet som ett talko eller knytkalas för datorer,” säger han.
Det uppdrag som är lättast att utföra är att bygga upp helt nya system medan integrationen med gamla produkter tar längre tid. En typisk första affär kan vara värd 20 000 dollar. När kunden kommer tillbaka kan nästa affär uppgå till 200 000 dollar, därefter till två miljoner.
Merparten av personalen arbetar på huvudkontoret.
”I Kiseldalen med Google, Facebook och Twitter har vi galopperande löner och hård konkurrens på arbetsmarknaden om experter. I Santa Barbara är det mer stabilt. Vi hittar utmärkta experter på universitetet och tack vare den höga livskvaliteten i området stannar de gärna länge.”
Mickos påpekar att MySQL följde samma recept:
”Vi rekryterade de bästa teknikerna runt om i världen, och i Kiseldalen hade vi bara marknadsinriktad personal och ledningsgruppen.”
Distansarbete. En tredjedel av de anställda finns på annan ort och jobbar på distans. Fördelen med att sysselsätta folk annorstädes är många, säger Mickos som upptäckte detta under tiden på MySQL.
”Du anställer folk som vägrar att flytta. De utgör en grupp som är självständig och självgående. Den är mer produktiv.”
Folk prioriterar livskvalitet och fritid framom hög lön och blandar gärna ihop privatliv och arbete.
”Organisationen blir heller inte så inåtvärmande. Folk lär sig också kommunicera elektroniskt”.
Två gånger per år möts alla anställda i Santa Barbara, som är något av USA:s Rivieran.
Själv åker Mickos ständigt runt och träffar kunder, besöker mässor, håller föredrag och träffar de andra i ett nätverk av företag där bland andra Red Hat ingår.
”Som vanligt med nya vågor av teknologi uppstår det först en hel mängd nya startups, och genom åren slås många sedan ihop.”
”Jag kan nämna tolv konkurrenter till oss. Och det kommer ständigt nya. Alla nämner cloud i sina strategier för att verka trovärdiga”.
Mycket kod kvar. Alla i nätverket har sitt område. Det gäller att integrera produkterna i existerande system och via partnerskap och allianser se till att de fungerar ihop.
”Vi har en fungerande och robust produkt, men egenskaperna måste bli fler och lättare att använda. Vi har byggt en racerbil för entusiasterna. Vår nya version är mer som en seriebyggd bil för de stora massorna.”
Teamet har redan jobbat fyra år med produkten, de flesta konkurrenter bara ett–två år, noterar Mickos vars egen erfarenhet är att det tar sju–tio år att bygga en färdig produkt inom området för infrastrukturmjukvara.
”Mycket kod ska skrivas ännu.”
Carl-Gustav Lindén text & foto
Hela artikeln ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 7-8/2011, som utkom 25.8.2011
