Det är tio år sedan finanskrisen som skakade om världen. Vad hände, varför, hur reagerade EU och vilka spår finns det kvar av krisen i dag? Och framför allt: vad kan EU göra annorlunda vid nästa kris?
Det är 2009 och USA:s finansiella kris har spridit sig. Men i EU har den utvecklat sig till att bli en djup, ekonomisk kris. Med euron som ung valuta och flera EU-länder med stora statsskulder ser situationen mörk ut för kontinenten. Trots att de flesta länder till slut kom ur krisen helskinnade kan det pågående handelskriget mellan USA och Kina bli ett svårt slag för EU igen.
Det som från början såg ut att vara en amerikansk bubbla, där alltför många fått låna alltför mycket i USA och det hela satte igång en enorm bankkris, skulle visa sig bli den svåraste ekonomiska krisen för Europa sedan 1930-talet. Och medan USA relativt snabbt kom ur det hela, skulle det ta ända till 2014 innan EU-länderna kunde se någon ljusning.
Att det blev så hade flera orsaker, men rötterna låg i att flera länder inom euroområdet hade stora statsskulder. Medan främst Grekland, men även Italien och Portugal, såg räntekostnaderna på statsskulderna skjuta i höjden, tvingades Spanien och Irland låna stora summor för att hindra de inhemska bankerna att gå i konkurs, medan Cyperns hela banksystem riskerade att ramla ihop som ett korthus.
Problematiskt exportberoende. Handelskriget mellan USA och Kina kommer att leda till att exporten sjunker, och det drabbar EU-länderna hårt. Länderna inom EU måste lära sig att stärka den inre marknaden för att undvika att en svår situation uppstår igen, säger Grégory Claeys, som är analytiker på Bruegel.
”Ingen hade förväntat sig att en kris som i första hand rörde Wall Street skulle utveckla sig till en så djup, ekonomisk kris inom hela EU. Problemet var strukturellt, eftersom det fanns stor obalans inom euro-området”, konstaterar Grégory Claeys, som är analytiker på en av Europas med prestigefyllda institutioner, Bruegel.
7 miljoner jobb försvann. Det fanns ingen krisberedskap alls och de flesta länderna stod ganska handfallna. EU-kommissionen beslöt nästan i panik att försöka stoppa krisen genom att tvinga länderna att dra åt svångremmen. Något som experterna i dag anser blev den främsta orsaken till den enorma effekt krisen skulle ha på alla EU-länder.
”Kommissionens reaktion 2009 gjorde krisen värre än den hade behövt bli. Även om kommissionen ändrade sig året efter och gav länderna möjlighet till en viss ekonomisk stimulans, var skadan redan gjord”, förklarar Grégory Claeys.
Investeringarna gick ner med i genomsnitt 20 procent, med vissa länder som fick toppar på 40 procent. Närmare sju miljoner jobb försvann mellan 2008 och 2013. Antalet människor som hamnade under existensminimum, trots att de hade ett jobb, ökade med över två miljoner.
Draghi räddade eurozonen. I det här läget började finansmarknaderna att tvivla på att euron skulle klara krisen. Den europeiska centralbanken var så ny att den aldrig behövt konfrontera sig med kriser av sådana här dimensioner, och ingen visste riktigt vilka befogenheter den egentligen hade. Och hur långt var den beredd att gå för att rädda den nya valutan?
”När Mario Draghi som relativt ny chef gjorde sitt uttalande om att banken var beredd att göra det som behövdes för att säkra euron, tog han udden av krisen. Det är inte överdrivet att säga att han räddade euro-zonen”, hävdar Claeys.
Kristina Wallin text
Läs hela artikeln i papperstidningen.
